Rättighetskamp blir film

Talat Butt kom till Sverige 1997 för att arbeta på fartyget Birger Jarl som gick mellan Sverige och Åland. Även hans pappa arbetade på båten och tillsammans med de övriga utomeuropeiska arbetarna jobbade de under förskräckliga förhållanden. De jobbade 13–14 timmar om dagen, 30 dagar i månaden, för omkring 6 000–7 000 kronor per månad.

Krav på liknande löner och villkor som de europeiska kollegorna avfärdades med att deras löner var bättre än de kunde väntat sig som utomeuropéer. Talat Butt jobbade 21 månader i sträck utan semester.

Hans bakgrund som politisk aktivist från Kashmir gjorde att han tidigt kände att de måste kämpa tillsammans för att ändra på förhållandena. De utomeuropeiska arbetarna gick med i facket och Talat Butt blev representant för de utomeuropeiska arbetarna. Med stöd av Seko drev de en kampanj för lika rättigheter som de vann 1999.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Den striden och flera strider som följde, hoppas Talat Butt nu kunna göra film av.

– Från 1999 till 2009 drevs det flera olika kamper, under olika villkor. Jag vill sätta alla dessa bitar i ett perspektiv och visa på vikten för immigrantarbetare, och för alla arbetare, att organisera sig i facket. Det kan leda till resultat. Det finns ingen annan väg att kämpa emot som arbetare.

"Varför kämpade inte facket för oss?"

2008, efter att Talat Butt lämnat båten, dök en strid upp där Seko inte längre solidariserade sig med de utomeuropeiska kollegorna.

– 2008 kom en ny EU-lagstiftning som gjorde att rederier som anställde utomeuropeisk arbetskraft förlorar EU-bidrag, vilket gjorde att alla icke-européer på båten, inklusive min far, fick sparken.

– De bad mig om hjälp och vi började återigen organisera motstånd. Men den här gången fick vi ingen hjälp från Seko i och med den nya EU-lagstiftningen, de hänvisade till att det bolaget gjorde var lagligt. Då gick vi med i SAC Syndikalisterna i stället. Vi organiserade blockader ett tiotal gånger och kampanjade för uppehållstillstånd. Arbetarna fick inte tillbaka sina jobb. Vi ändrade metoder och inledde en bojkott istället. De fick aldrig tillbaka jobben, men en halv seger var att arbetarna fick permanent uppehållstillstånd.

I filmen vill Talat Butt också ställa frågan om de svenska fackens inställning till utomeuropeisk arbetskraft.

– Vi var alla medlemmar i facket, varför kämpade de inte för oss?

Talat Butt är medlem i dokumentärfilmskollektivet Råfilm. Filmen crowdfundas på generosity.se och kampanjen har inget slutdatum, men han hoppas ha finansieringen klar under året.