Matpatrullen vill prova allt och börjar med pizzan. Tar man med en pizza hem kostar alla 100 kronor men vi är på plats och beställer den vegetariska varianten, med tomatsås, buffelmozzarella, färska champinjoner, grillad paprika, soltorkade tomater, oliver, grillad kronärtskocka, ruccola och lite parmesan på toppen (135 kronor). Pizzan är lagom stor, degen är knaprig och har fått smak av elden. Grönsakerna är påfallande fräscha och pizzan har fått en generös tilldelning av dem. Det som drar ner helhetsbetyget är tomatsåsen, som är alldeles för försiktigt kryddad. Lite mera salt, socker och kanske någon syra hade gjort susen. Det är synd på så rara råvaror, med lite mera oumpf i tomatsåsen hade pizzan kunnat få ett toppbetyg.
Till mellanrätterna då. Matpatrullen testar buffelmozzarella med tomatkräm, pesto och rostade körsbärstomater (95 kronor), risotto med tryffelkräm, palsternackschips och portabellosvamp (95 kronor), asiatiskt inspirerade blåmusslor med en sås på kokosmjölk, ingefära, citrongräs, vitlök, chili och koriander (110 kronor) samt en portion krispigt ankbröst med äppelchutney, valnötter och rosmaringlaze (125 kronor).
Inget fel på smaken
Risotton är en smula överkokt, men smaken är det verkligen inget fel på. Tryffeln är tillsatt i precis lagom mängd, ordentligt med smak utan att dominera. Risotton ser lite tråkig ut på sin fyrkantiga tallrik, men rätten är ju knappast en som man väljer för utseendets skull. Buffelmozzarellan erbjuder i stället en fin färgkomposition med sina röda och gröna tillbehör. Ostbollen är mogen och smakrik och peston härligt pepprig av basilikan och nötig av pinjenötterna.
Ankbröst som smälter i munnen
Godast är ändå blåmusslorna och ankbröstet. Musslorna serveras i sina skal där kokossåsen också påpassligt smugit sig in i rik mängd. Matpatrullen sörplar tyst och nöjt. Rätten serveras med små brödtrianglar som man kan doppa i det som återstår av den smakrika anrättningen när skalen har plockats bort. Som tur är kommer också en sked, så att vi inte missar något av den härliga skyn. Också här märks en försiktighet i kryddningen, såsen är verkligen aptitlig och välbalanserad men lite mera chili och koriander hade kanske gjort den än mer lockande.
Ankbröstet är inte särskilt krispigt, men perfekt tillagat för övrigt. Bitarna smälter i munnen. Äppelchutneyn passar utmärkt till. Mycket bra!
Hur står det till med efterrätterna på Ved då? Nja, denna del av menyn är påfallande tråkig. Vi kan välja mellan tiramisu, chokladfondant, creme brulèe och en osttallrik. Här har kökets fantasi tagit slut. Matpatrullen provar chokladfondanten och bruléekrämen. Båda rätterna är vad de är, inte särskilt upphetsande. Den hemlagade vaniljglassen som serveras till fondanten är däremot väldigt god och hade förtjänat en egen punkt på menyn.
Serveringspersonalen på Ved är lagom, i ordets allra bästa mening. De är vänliga och effektiva och finns till hands när det behövs. Bra så.
