Med ett innehållslöst brev värdigt en politiker ber Roxanne Shanté om ursäkt till sina fans. Året är 2009 och den då fyrtioåriga Shanté har hamnat i blåsväder igen, 25 år efter det som gått till historien som The Roxanne Wars.
1984 har hiphop-trion U.T.F.O (Untouchable Force Organization) precis släppt singeln Hanging out utan någon särskild framgång. Istället plockar radiostationerna upp b-sidan Roxanne, Roxanne, en låt om hur de tre medlemmarna Kangol, Doctor Ice och Educated Rapper försöker ragga upp en dryg tjej som heter Roxanne.
En eftermiddag när fjortonåriga Lolita Shanté Gooden hjälper sin mamma med tvätten i området Queensbridge där hon bor, hör hon hur grannen mitt emot, DJ:n Marlon ”Marley Marl” Williams ropar till henne: ”Hey Shanté, I hear you can rhyme?”. Williams spelar upp Roxanne, Roxanne och Gooden börjar improvisera: ”Well, my name is Roxanne ... ” Marley Marl fattar direkt att han hittat guld och Gooden blir Roxanne Shanté. De spelar in Roxanne’s Revenge där Shanté rappar direkt över radiohittens beat, och låten fullkomligt exploderar. Innan året är slut har den sålt 250 000 ex bara i New York-området.
Att replikera på låtar är en väl etablerad tradition. Lika etablerad är dock kutymen att en replik får stå oemotsagd. Här händer något när U.T.F.O inte kan hålla sig utan i succéns kölvatten spelar in en replik med Elease Jack som de kallar The Real Roxanne. Pandoras box är öppnad: varenda ny hungrig MC vill göra sin version av Roxanne.
Mellan 30 och 100 svar spelas in totalt (siffran varierar beroende på källa) med höjdpunkter som Roxanne’s Doctor, I’m Lil Roxanne och The Parents of Roxanne. Fortfarande hävdas Roxanne, Roxanne vara den låt som gett upphov till flest svar genom musikhistorien.
Offentliga påhopp
Det dröjer inte länge innan Shanté är inblandad i nästa beef. De så kallade Bridge Wars börjar med att Marley Marl och MC Shan, båda medlemmar av det löst sammansatta Queensbridge-baserade kollektivet Juice Crew släpper låten The Bridge i slutet av 1985. Raderna om hur Queensbridge är hiphopens hem får KRS-One från South Bronx-kollektivet Boogie Down Productions att se rött. I låten The Bridge is Over skickar KRS-One en extra osmaklig känga riktad mot Shanté: ”Roxanne Shanté is only good for steady fucking”, vilket ger upphov till raderna i Shantés Have a nice day: ”KRS One, you should go on vacation, with a name sounding like a wack radio station.”
Vid det här laget är Shantés karriär officiellt igång och 1989 släpper hon klassikern Bad Sister, ett smörgåsbord för alla som saknar feministisk rap i sitt liv. Bland annat innehåller den låten Independent woman där Shanté deklamerar:
”The black woman role grows larger each day /
nothing in the way so what we teach may /
somehow help those young sisters that doze /
and sleepwalk through life with their eyes closed. /
You don’t need a man, all you need is to know you can /
then you can stand on your own two feet and achieve anything that you want out of life /
Do for yourself, then you can be a wife.”
Det är ingen långsökt gissning att den här spelades hemma hos Beyoncé inför författandet av megahitten ”Independent Women part 1” (2000).
Doktorsutbildad
Efter uppföljaren The Bitch is Back (1992) är det relativt lugnt runt Roxanne Shanté ända fram till 2009 då juristen och journalisten Ben Sheffner börjar undersöka Shantés egna uppgifter om hur en gammal formulering i kontraktet med Warner Music gjort att hon fått hela sin utbildning till doktor i psykologi betald av skivbolaget. I en intervju berättar hon att paragrafen skrevs in eftersom hon bara var femton när hon skulle skriva på kontraktet och att med hennes bakgrund, och dessutom redan småbarnsmamma, hade skivbolaget antagligen utgått från att den utbildning de skulle betala var som mest något år till. Men tji fick de, skrattar Roxanne.
Efter att uppgiften publicerats i Daily News börjar Sheffner gräva i storyn och hittar varken kontrakt eller diplom från Cornell University där Shanté hävdar att hon tog sin doktorstitel. När Shanté konfronteras med uppgifterna säger hon först att hon tagit sin examen under pseudonym på grund av en historia med våld i hemmet. Hon kunde dock aldrig bekräfta det med några bevis. Efter att Daily News till slut publicerar en rättelse backar Shanté. Hon säger att checkarna från Warner slutade komma men vad skulle hon göra? Glömma allt hon lärt sig? Musiktidningen Blender som publicerade den första artikeln om ”Doktor Roxanne Shanté” lägger ut brevet från Shanté i sin helhet där hon ber sina fans om ursäkt. Det hela är över innan 2009 är slut och som drottningen av beefs går Shanté som vanligt hel ur striden.
Det är en bedrift att få löpsedlar när en inte släppt en hit på 20 år säger Shanté med orubblig kaxighet, och i en mys-intervju med KRS-One får hon honom att erkänna att hon borde ha varit med på singeln Self Destruction som han producerade 1989 (med bland annat MC Lyte och Public Enemy). I oktober i år skriver hon på sin facebook som svar till en agent som vill att hon ska anpassa sig mer efter sin publik för att få fler spelningar:
”Thank you for your advice but I think you want the other Roxanne not ROXANNE SHANTÉ AND THAT’S WHO I AM HAVE A NICE DAY.”
Och det går inte annat än att buga inför drottningen som glidit genom decennier av stormar med huvudet högt.
Fem andra kvinnor som förändrat hiphopen
• Sylvia Robinson, grundade legendariska hiphop-skivbolaget Sugarhill Records 1979.
• MC Lyte och Queen Latifah–två starka utmanare till Roxanne som drottningen av old school
• Missy Elliot–första kvinnan som slog igenom brett, inte bara som artist utan också som producent
• Feven–stod för det första mäktiga ögonblicket i det som skulle bli svensk hiphops feministiska signum med sin låt Bränn bh:n 2000
• Midi, Maxi och Efti–för att det fanns en svensk story innan Feven också.
