BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Vi skaffade replokal väldigt tätt inpå efter att vi kommit hem. Vi hade väl en rätt tydlig idé om att vi ville ha ett band, berättar Vera Stigmar när jag träffar bandet en fredagseftermiddag på ett Södermalmsfik där de är stammisar.
– Det var så bra med Studiefrämjandet där det gick att få replokal och låna instrument väldigt billigt för tjejer, säger Karin Wallerö.
Så det är tack vare Studiefrämjandet och kollo som Randiga Rut finns?
– Ja, precis. Och att vi gick i musikklass också. Det är fint, säger Karin.
– Kollokompisar är det ju lätt att en tappar kontakten med, men tack vare att vi repar en gång i veckan så blir det ett sätt att träffas. Vi är först och främst kompisar, säger Hanna Winberg.
Randiga Rut gör finstämd politisk popmusik på svenska, med tydliga influenser från såväl nutida band som Säkert och Doktor Kosmos, som gammal svensk folkprogg.
– Vi har alla lyssnat mycket på svensk pop, som Joel Alme och Säkert, och en del på Doktor Kosmos också, säger Vera.
– Och Simon and Garfunkel, stämsången därifrån, säger Hanna.
– Men vi har inte lyssnat supermycket på gammal 60- och 70-talsmusik, inte svensk i alla fall, säger Emma.
Vädigt nära vänner
De pratar i munnen på varandra, fyller i varandras meningar och det är omöjligt att inte dela känslan av att de är väldigt nära vänner. Alla är uppväxta i Söderort, med en busslinje som sammanförde dem från Södermalm via Enskededalen till Kärrtorp. Den busslinjen har fått en instrumental pianoballad på skivan tillägnad sig, ”161:an”. De beskriver stämningen i bandet som skönt befriad från krav.
– Jag har alltid tänkt att det är skönt att ha ett band där det inte finns så mycket krav, säger Emma Wallerö.
– Det har alltid varit framför allt att vi bara har umgåtts. Vi har hängt mycket hemma hos Emma och Karin, repat i deras källare och skrivit låtar ihop. Ja, det har varit kravlöst, det känns verkligen så, säger Vera.
Skriver ofta om politiska sakfrågor
Randiga Ruts texter är nästan alltid politiska och handlar ofta om konkreta sakfrågor, från att inte äta kött till jämställdhet.
– Man skapar sig ju en smalare publik när man skriver om sakfrågor och är tydligt politisk. Men vi har alltid velat vara politiska, redan från början. Det har varit jätteviktigt, säger Emma.
Den senaste singeln ”6 timmar” handlar om sex timmars arbetsdag. Hur kom ni på att skriva en låt om det?
– Vi hade snackat om att skriva en låt om det i många år, men det har inte blivit av förrän nu, säger Hanna.
De menar att det är en viktig fråga som borde lyftas mera.
– Det blev väldigt påtagligt när flera av oss själva jobbade heltid på förskola. Om inte vi pallade att göra det när vi är 20, hur ska man orka det när man blir gammal, frågar Emma.
– Ja, det är så skevt. Det är alltid minst två sjuka på varje avdelning, och svårt att få kontakt med folk för att man inte är närvarande när det är sådan stress överallt. Min mamma till exempel, hon kommer ju inte få en pension som hon kan leva på, för att hon har jobbat deltid med mycket sämre lön, plus att hon jobbar inom omsorgen, säger Vera.
– Vi tyckte att det var värt att skriva en låt om. Det känns jätteviktigt att man pratar om det mer. Man ska inte bli straffad för att man jobbar mindre, säger Emma.
Skulle popmusiken bli bättre om vi arbetade mindre?
– Allt skulle vara bättre. Då kan man ju ägna sin tid åt kultur i stället, säger Emma.
Bra respons på skivan
Albumet ”Frågorna” är redan släppt, men releasefesten hålls inte förrän den 14 juni på Scalateatern.
– Det var för att vi ville ha den på vinyl och det skulle ta lång tid att trycka, men den blev klar flera veckor för tidigt från trycket. Så nu finns den ute. Det är kul att gå in i en affär och kolla skivor och bara ”här är vi!”, säger Hanna stolt.
Responsen på skivan har varit bra hittills.
– Det är ingen som har sagt något elakt i alla fall, skrattar Karin.
– Vi har fått fett fina kommentarer ändå, säger Hanna.
– Ja, det är kul att det är många i våra föräldrars generation som tycker om det, säger Vera.
