BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Kosackerna är officiellt inte utsända av myndigheterna, men de bär uniform och får i princip göra vad som helst utan att polisen ingriper, säger Lusine Djanyan.

Aleksej Knedljakovskij skakar på huvudet och säger att det är så det går till i dagens Ryssland. Eftersom de båda är medlemmar i Pussy Riot har de enligt honom akter hos ryska säkerhetspolisen, FSB, dagens efterträdare till ökända KGB. Och det var efter följderna av en aktion mot en staty av ryska säkerhetstjänstens grundare, Felix Dzerzjinskij, som de beslutade sig för att lämna Ryssland.

– Felix Dzerzjinskij står staty i en park i vår hemstad Krasnodar och hedras varje år den 20 december som räknas som det datum då säkerhetstjänsten grundades revolutionsåret 1917. Förra året var det hundraårsjubileum, och jag hängde ett träkors på statyn för att visa på den ortodoxa kyrkans nära samarbete med säkerhetstjänsten, säger Aleksej Knedljakovskij.

Hotades – med barnvagn

Resultatet blev 15 dagars fängelse för brott mot samhällsordningen samtidigt som Lusine Djanyan också blev hotad när hon var ute med deras son i barnvagn.

– En okänd kvinna dök upp och förolämpade mig och försökte starta gräl och slagsmål. Det var helt klart en provokation, och hade jag slagit till kvinnan för att freda mig är jag säker på att det fanns folk från säkerhetstjänsten som såg på och bara väntade på att det skulle ske så att de kunde fängsla mig, säger Lusine Djanyan.

Hon förklarar att till skillnad från 2014 i Sotji så har de numera ansvar för ett litet barn, och när hennes man blev frisläppt beslutade de sig för att lämna Ryssland. Inte minst hjälpte det faktum att tre goda vänner misshandlades i Krasnodar utan att någon gripits för det.

– Misshandeln finns fångad på film från övervakningskameror. Trots det händer det ingenting. Jag undervisade i tio år i konstnärliga ämnen på universitetet i Krasnodar och satsade på en universitetskarriär. Men med ett litet barn i familjen så sätter vi tryggheten främst, säger Lusine Djanyan.

Därför Sverige

För henne är det dessutom andra gången hon tvingas fly. Första gången var när hon som armenier blev utsatt för etnisk rensning i Azerbajdzjan efter Sovjetunionens kollaps och och flydde till Ryssland. Nu är Lusine Djanyan på jakt efter en ny fristad.

– Att det blev Sverige beror på en slump. Men vi har haft utställningar tidigare i Sverige, i Uppsala och  Hudiksvall, och förbereder oss på att ha nya utställningar här, säger Aleksej Knedljakovskij och visar bilder med verket ”Den vita cirkeln”, en modell i papper av protesterande med anti-Putinplakat som visats i de båda svenska städerna men aldrig fått ställas ut i Ryssland.

Internationell uppmärksamhet

Nu väntar familjen på Migrationsverkets beslut och tillbringar tiden i Storå, en ort med under 2 000 invånare. Skillnaden är stor mot miljonstaden Krasnodar vid Svarta havet. Den tvåårige sonen sover under Dagens ETC:s besök i det enda rummets enda säng. Ute är det folktomt och fullt av februarisnö. Deras vistelse har inte gått omärkt förbi.

– Både Sveriges Television och amerikanska NBC har varit här och gjort reportage. Tyvärr har ryssar i Sverige hotat oss sedan dess på Facebook, säger Aleksej Knedljakovskij.

– Men jämfört med Ryssland känns det mycket tryggt i Storå. Alla svenskar ler och är vänliga, vi vill stanna och utveckla vårt konstnärskap i Sverige, säger Lusine Djanyan.

På frågan om de tror att de får asyl får Aleksej Knedljakovskij ett spefullt uttryck i ögonen.

– Här i Sverige frågar alla oss vad vi tror om morgondagen. Vi är inte vana att tänka så – i Ryssland har man fullt upp med att ta dagen som den kommer. Det är klart att vi hoppas leva ett liv där det går att planera för framtiden, säger han och skrattar.