”God Save the Queen” var Sex Pistols andra singel och utan tvekan en av punkrockhistoriens mest ikoniska låter. Nu släpps den i en jubileumsutgåva, i samband med att drottning Elisabeth II firar 70 år på tronen.
Originalutgåvan från 1977 markerade deras avståndstagande mot drottningens 25-årsjubileum samt patriotismen och rojalismen som rådde i dåtidens socialt splittrade och djupt segregerade Storbritannien.
Ett land som vid den här tidpunkten skakades i grundvalarna av sociala oroligheter och raskravaller, vilket The Clash första singel ”White Riot”, som gavs ut i samma veva, kretsar kring.
Men medan The Clash var det socialt engagerade bandet som manade till politiskt ställningstagande och kamp på barrikaderna, var Sex Pistols de nihilistiska punkslynglarna som sjöng om att det inte fanns någon framtid att se fram emot, varken för dig eller mig, varpå de spottade på sin publik, som genast gav tillbaka med samma mynt.
Live från en pråm
Med textrader som ”A fascist regime” och ”She aint no human being” framförde också Sex Pistols, med nytillskottet Sid Vicious på bas, ”God Save the Queen” live från en hyrd pråm längs med Themsen, mitt under det kungliga firandet.
Och trots att låten därefter bannlystes från brittisk radio och tv, tog den sig upp på en imponerande andraplats på Storbritanniens singellista, snuvad från förstaplatsen enbart av Rod Stewarts ”I don’t want to talk about it”.
För att drottning Elisabeth II inte skulle behöva bli upprörd och sätta sitt te i vrångstrupen när hon slog upp morgontidningen, lämnades dock ett blankt utrymme på andraplatsen, i stället för titeln ”God Save the Queen” av bandet Sex Pistols.
Tiderna förändras tack och lov, och i år får jubileumsutgåvan av den antirojalistiska punklåten alltså en andra chans att nå topplaceringen på den brittiska singellistan.
Rotten applåderar drottningen
Det trots att John Lydon, mer känd som Johnny Rotten i Sex Pistols, idag inte låter fullt så antirojalistisk som han en gång gjorde. I en intervju med den brittiska musiktidningen NME (New Musical Express) säger den åldrande punkikonen sig ”faktiskt vara riktigt stolt över drottningen, för att hon överlevt så länge och sköter sig så bra. Jag applåderar henne för det, och ser det som en fantastisk bedrift”, varpå han klargör att ”God Save the Queen”, av Sex Pistols, som bär samma titel som Storbritanniens nationalsång, var menad som ”antirojalistisk, men aldrig anti-mänsklig”.
En fars
Jon Savage, som skrivit punkbibeln ”England’s Dreaming: Sex Pistols and Punk Rock”, beskriver dock drottning Elisabeth II:s silverjubileum som en fars, och ”God Save the Queen” som en rak käftsmäll: ”För dem som inte var övertygade framstod jubileet som ett försök att dölja de sociala sprickorna med bleknande rojalistiska tapeter”, skriver han, och fortsätter: ”Det som var så fantastiskt med ’God Save the Queen’ var att den var så självsäker, tydlig samt inte bad om ursäkt för sig – så pass mycket så att den gav en röst åt alla som hatade jubileet, och det fanns många av dem!”.
På språkresa
Bosse Löthén, som var trummis i vad som brukar kallas Sveriges första punkband, Skabb, och senare programledare för radioprogrammet Ny våg, som spelade svensk och brittisk punk i P3, mellan 1980–1985, minns när han hörde ”God Save the Queen” för första gången. Han var 12 år och på språkresa i den lilla kuststaden West Bexington, i södra England.
– Jag brukade besöka en liten radio- och skivbutik inne i centrum, och hade ju hört Ramones och The Damned innan, men Sex Pistols första singel gick inte att få tag på. En dag när jag klev in i den där skivbutiken i alla fall, viskade föreståndaren till mig: ”Jag får inte spela den här för dig egentligen, men jag kommer att göra det ändå, om du kan hålla tyst om det”. Han såg till att vi var ensamma i butiken, varpå han låste dörren och satte på ”God Save the Queen”.
Så pass förbjuden var Sex Pistols antirojalistiska anthem när den släpptes den 3 juni 1977. Bosse Löthén förväntade sig knappast att få spela skivan hemma hos den brittiska familj han bodde med, men köpte den ändå.
– Men farsan hemma i huset där jag bodde hade slagits i Normandie och var väl inte så jätteförtjust i det brittiska kungahuset, så han sa: ”Spela den så mycket du vill, och spela den så hela grannskapet hör”, vilket jag såklart gjorde, säger Bosse Löthén och skrattar nöjt.
