BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Den andre kuratorn är Ola Åstrand. De två männen har känt varandra sedan de var i 20-årsåldern och det som nu tar plats i några av konsthallens salar är till stora delar en samling av intryck och uttryck från deras egen ungdomstid.

– Vi utgår från vårt eget sociala nätverk där många fanns med bland dem som hängde i det vi kallade gettot på Torpgatan i kvarteret Lugnet, säger Ola Åstrand.

Clemens Altgård och Ola har jobbat ihop tidigare. Ett tidigt exempel är fanzinet R.I.P. där Clemens skrev och Ola producerade bilder. En annat samarbete ägde rum när Ola Åstrand var kurator för utställningen Hjärtat sitter till vänster i konstmuseet i Göteborg, där Clemens Altgård skrev en essä till katalogen.

”Om subkulturer och motrörelser”

Den här gången är det Malmö det handlar om och de år då Malmö gick från att vara en sliten arbetarstad på dekis till att bli den moderna och brokiga högskoleort det är i dag. Utställningens nav är en krets av unga, kreativa vänstersympatisörer som skapade, festade och umgicks i staden under dessa år.

– Det är en utställning om subkulturer och motrörelser, eftersom det är därifrån vi kommer , säger Ola Åstrand.

Malmö brinner är inte någon regelrätt konsthistorisk utställning. Den är inte heller en nostalgisk tillbakablick, utan innehåller också nyskapade verk. I katalogen beskriver kuratorerna sitt syfte med utställningen utifrån det latinska ordet ”redux”: ”Då det var ett försvunnet Malmö vi var på jakt efter, eller vår subjektiva upplevelse av staden som vi ville spegla, så verkade detta ”redux” passa fint. Det påminner också rent ljudmässigt om ordet remix och det var också något vi hade för avsikt att göra — ett slags ommixning av kulturhistoriska element.”

I skildringen av Malmö ingår kontakten mellan den skånska storstaden och världen utanför.

– Mötet mellan Malmö och världen skedde på många sätt. Det skedde genom de latinamerikanska flyktingar som kom och som satte sin prägel på kulturlivet. Men mötet gjordes också genom de utländska artister som kom hit och genom resor Malmöbor gjorde, där de kom hem med intryck, säger Clemens Altgård.

De finns professionella inslag på utställningen, men även från namnkunniga utställare är det inte alltid de mest kända verken som har kommit med.

– Vi har medvetet undvikit verk som har en hög igenkänningsfaktor, säger Ola Åstrand.

Borde vara mer kända

Här finns däremot konst som enligt de två kuratorerna borde vara mer kända än de är. Dit hör Muren av Jacques Zadig, en installation som är en vision av det framtida övervakningssamhället.

– Frågar du någon i Stockholm om Muren, så har de aldrig hört talas om det och får de se det så häpnar de över att det fanns någon i Sverige som gjorde den här typen av konst redan då. Det är anmärkningsvärt att Muren inte har fått större plats i modern svensk konsthistoria, säger Ola Åstrand.

Utställningen handlar också om punk och musik. Till det hör de konsertfoton som togs av Christian Cavallin med kända artister som Blondie och Sex pistols, men där man också får se mycket av publiken. Christian Cavallin blev senare konstnär, men fotona är från hans ungdomstid.

Många av utställarna är kvinnor.

– Det fanns en hel del som var grabbigt inom punken, men i rörelsen växte också en ny feminism fram med unga kvinnor som började ta plats, säger Clemens Altgård.

Det man möter på utställningen är en Malmöversion av punken, där det politiska möter både det drömska, psykedeliska och surrealistiska.

– Den tidiga Malmöpunken hade inte den proletära arbetarklassprägel som fanns i till exempel Göteborg, utan fick en mer egen stil, säger Ola Åstrand.