– Jag skulle säga att vissa sätt att uttrycka sig om svenskhet som tidigare uppfattades som kontroversiella och närmast rasistiska nu förekommer och betraktas som mer legitima i nyhetsförmedlingen, säger Mats Ekström.

Han poängterar att det inte är journalister som ger uttryck för dessa värderingar, men att uttalanden alltmer slipper igenom utan motfrågor. För att förstå det får vi backa bandet.

För bara ett par valrörelser sedan behandlades Sverigedemokraterna annorlunda än andra partier i nyhetsbevakningen och företrädare från andra partier gjorde kritiska utspel mot dem. Men i takt med SD:s parlamentariska framgångar förändrades också mediernas hantering. Mats Ekström har i sitt senaste forskningsprojekt studerat svensk nyhetsjournalistik från 2014 och framåt.

– Under den tiden vi studerat så ser vi att Sverigedemokraterna är en del av den formellt neutrala rutinmässiga nyhetsrapporteringen. På det sättet har de blivit en del av politisk mainstream, säger han.

SD har gjort det förhållandevis lätt för sig i relation till media. Populistisk retorik om folk kontra etablissemang är inte så aggressiv här som i andra länder och ledningen har generellt varit noga med ett rumsrent språkbruk. När taktiken spruckit konstaterar Mats Ekström att nyhetsrapporteringen inte sällan köpt partiets historieskrivning.

– Ett exempel är den lokala företrädaren för Sverigedemokraterna som uttryckte sig om att muslimer inte är människor. Det var på deras landsdagar som han uttryckte sig uppenbart rasistiskt ifrån talarstolen och där nyhetsrapporteringen i stor utsträckning följde Sverigedemokratledningens logik – det vill säga att man petade honom från partiet och definierade honom som en avvikare. Istället för att göra en stor sak av att det här kanske är åsikter som finns utbrett inom partiet, säger han.

Hur kunde det då bli så här? Mats Ekström ser dels att mainstreammedier och public service helt enkelt beslutat sig för att behandla SD som andra partier. Det ger i praktiken en ganska omfattande rutinmässig nyhetsbevakning i vilken åsikter inte ifrågasätts. Därtill menar han att det förändrade politiska landskapet gett konsekvenser för journalisters normer. Det följer med en gränsdragning för vilka uppfattningar som anses extrema i samhället.

– När någonting rör sig från det extrema och illegitima in i de legitima kontroverserna så förändras också nyhetsjournalistikens sätt att tillämpa sina normer och rutiner i relation till de här uppfattningarna. Det vill säga att journalistiken uppfattar det som att de också ska hanteras på ett opartiskt och neutralt sätt. Och då kommer mycket av den här rutinmässiga nyhetsrapporteringen då man bara återger.

Mats Ekström avslutar nu ett forskningsprojekt som pågått sedan 2017. Han och forskarkollegor i Storbritannien, Frankrike och Grekland har studerat relationen mellan medier och högerpopulism. Från en studie av valrörelsen 2014 tar han ett exempel på hur Sverigedemokraterna beretts plats i nyheterna, inte minst i Sveriges television.

– När man debatterade den så kallade invandringsfrågan så hade man nästan hela tiden Sverigedemokraterna på ena sidan bordet. Vilket innebar att i den frågan blev det som att Sverigedemokraterna föreställde den ena polen i en dikotomi mellan positiva och negativa till invandring. Det sättet att återkommande strukturera samhällsdebatten har naturligtvis betydelse. En god journalistik måste vara medveten om sånt, man får inte vara naiva i relation till det.

Så kom 2015. Bilden av Alan Kurdis lilla kropp kablades ut över världen och flyktingar välkomnades. Men efter en tid vände fokus totalt.

– Väldigt mycket nyhetsjournalistik fokuserade på den svenska allmänhetens vilja och benägenhet att hjälpa och nån slags humanistiska och solidariska värderingar – till en väldigt stark förskjutning mot kontroll och ordning, säger Mats Ekström som konstaterar att flyktingströmmarnas eventuella hot mot samhället och radikala åtgärder om reglering och lagstiftning tog över såväl i politik som i nyhetsrapportering.

– Kontroll och ordningsdiskursen som präglade är definitivt ett skifte som har betydelse.

Mats Ekström ser inte nyhetsförmedlingen som ensamt ansvarig, snarare är det ett samspel mellan politik och media där ingen heller kan skylla på den andra sidan. Det finns gott om internationell forskning som visar att nyhetsmedier reproducerat stereotypa uppfattningar om invandrare och invandring. Och när de sedan kopplas till problem och brottslighet krattas manegen för auktoritär högerpopulism, ”the politics of fear”.

– Alltså att man gärna uppförstorar och pratar om kriser och lägger skulden för kriser och problem på vad som i det här fallet är en sorts kollektivisering av invandrare. Sedan föreslår man radikala åtgärder för att återställa ordningen och rädda den inhemska befolkningen från det hot som finns utifrån. Den typen av retorik har mediernas rapportering delvis bidragit till.

Ett problem för journalistiken är dess form. I ett kort nyhetsinslag finns det inte utrymme för att vrida och vända på argument eller diskussion om språkbruk såsom det kan finnas i till exempel en partiledardebatt. Därtill är värdekonflikter ett faktum i samhället och de underblåses av alternativa och sociala medier. För fem år sedan kom nyordet ”faktaresistens” in i svenskan.

I forskningssammanhang talar man om ”confirmation bias”, alltså att vi tror mer på fakta som bekräftar våra föreställningar än på de som inte gör det.

– Det är delvis därför som till exempel Sverigedemokrater kan ha en annan uppfattning om hur vinklade public service är i förhållande till företrädarna för public service. Att i egenskap av sverigedemokrat så förstår man också nyhetsrapporteringen på ett annat sätt, säger han.

Två personer som ser samma inslag drar alltså olika slutsatser om vad som förmedlats och inte minst om varför.

Om vi lägger samman uppgiften om att nyhetskonsumenter hellre tror på det som passar dem, med en förskjutning som tenderar att koppla invandring till kriminalitet, vad får vi då?

– Mekanismer skapar en viss dynamik som också innebär en stor utmaning för journalistiken. Hur ska man som journalist vara neutral och opartisk i sin rapportering utan att samtidigt bidra till att reproducera stereotypa uppfattningar eller associationer mellan invandring och oordning och brottslighet – hur navigerar man i det här landskapet?

Några enkla svar på sin fråga kan han inte ge.

– Men jag tror på en journalistik som har hög kvalitet, som i grunden är opartisk och som tillskriver stor betydelse till kritisk granskning och kritiska intervjuer. Och som är medveten om hur man bidrar till att sätta agendan för vad man ska ha åsikter och uppfattningar om.