Pjäsen utspelar sig i replokalen i Julias garage. De är fem tjejer som har bildat ett eget band. Och där i garaget står de och övar – samtidigt som allt det där andra händer som hör tonårslivet till.
– Det handlar om deras relationer. Hur det är att vara 14 år och vad det innebär, säger Sanna Ingermaa Nilsson, som spelar trummisen Egle i pjäsen.
Manuset är helt nyskrivet av 24-åriga Johanna Svalbacke. Planen har varit att försöka fånga tonårslivet så äkta som möjligt. Det kan närmast liknas vid tv-serien ”Skam” fast på teaterscenen – även om det här rör sig om något yngre tonåringar.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– I ”Skam” tog man ungdomarnas känslor på allvar. Det försöker vi göra också, säger Sanna Ingermaa Nilsson.
Och precis som det ofta är för tonåringar i det riktiga livet så har pjäsen inneburit många nyheter för de medverkande. De fem skådespelarna har tvingats lära sig att spela sina instrument inför pjäsen. Den enda av dem som är musiker till vardags är Anna Engberg som spelar gitarristen i bandet. De andra är närmast lika nya till musiken som tonåringarna i bandet.
”Är smått genial”
Musiken i pjäsen är nyskriven av Oskar Humlebo – mer känd under artistnamnet Moto Boy. Han är känd för att vara något av en perfektionist som ensam vill forma sin musik. Men, även om han har skrivit musik till pjäser förut, så har han nu suttit ner tillsammans med manusförfattaren i en studio i Malmö, och skrivit allting tillsammans. Ett arbetssätt som han nu tror att han kommer ta med sig även i senare projekt.
– Johanna Svalbacke är smått genial på att skriva låttexter, säger han.
Musiken i pjäsen skiljer sig mycket från det vi är vana att höra på Moto Boys plattor. Men den som brukar lyssna på honom kan ändå höra hans signum någonstans i bakgrunden, tror han.
– Man känner igen vissa grejer säkert, det borde man göra. Jag kommer ju någonstans från att ha gjort lite skramligare och hårdare musik men den har tagit ett mjukare uttryck med Moto Boy, säger Oskar Humlebo.
Han fortsätter:
– Och jag känner igen mig i hela föreställningen. Man känner igen så många detaljer av hur det var att starta sitt första band. Det blir lite nostalgiskt.
”Det är inga pekpinnar här”
Pjäsen har premiär i kväll och har bara tre offentliga visningar på Spira. Sedan kommer pjäsen turnera runt på högstadieskolor i länet. Sanna Ingermaa Nilsson hoppas att tonåringarna ska känna sig tilltalade av pjäsen.
– Jag hoppas att de känner att vi har fångat deras värld. Det är inga pekpinnar här utan bara att de kan känna igen sig och kanske reflektera över sina liv. Jag hoppas att de efteråt går ut och känner sig sedda och upplyfta. Och kanske att de inte är ensamma om någon känner det, säger hon.
Pjäsen är regisserad av Mia Ringblom Hjertner som är konstnärlig chef för Unga Spira.
