Premiär för Katitzi på Hallagården

– Det förekommer ju en del otäcka scener, där romer blir slagna och får höra fula ord, så pjäsen passar inte för de allra yngsta barnen. Men annars är det här en familje­föreställning som alla borde se, berättar Tina Ruth, regissör.

Hon är en av Sveriges få amatör­teaterkonsulter och hon har tagit sig an regiuppdraget i tjänsten.­

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Det känns jättebra att kunna göra det här eftersom historien är så viktig att berätta.

Tina Ruth plöjde igenom alla dramatiseringar som finns skrivna­ utifrån böckerna av Katarina ­Taikon. Valet föll på Johan Huldts version.

– Det var den enda som jag tyckte var trogen böckerna och miljön. Många är moderniserade, men berättelsen ska utspela sig i 1940-talets Sverige. Den här passade utmärkt och folk kommer att känna igen sig.

Tidigare i Risberga

Amatörteatersamverkan i länet har haft liknande samarbetsprojekt tidigare år, främst i Risberga amfiteater. Men det är första gången som de ska spela på Hallagården. Gunilla Pihlblad är ordförande i föreningen.

– Det är en perfekt plats. Förutom att läget är bra geografiskt så är det en jättefin miljö. Det känns roligt att vi kommer att ­kunna använda oss av miljön i spelet, berättar hon.

”Katitzi” kommer att spelas i den lilla djurparken som finns på ­Hallagården så även djuren kommer nästan att vara med i föreställningen.

– Det passar väldigt bra och så bygger vi upp en läktare, säger Gunilla Pihlblad.

Att valet föll på ”Katitzi” är ingen slump. Föreningen väljer alltid en föreställning där många skådespelare krävs. Dessutom kändes ämnet högaktuellt.

– Det handlar om utanförskap och integration, det känns bra att välja ett sådant ämne nu. Men det är inte bara tråkigheter, det är ju lite Pippi över Katitzi. Hon är stark och hittar vägar framåt.

En politisk kamp

Det är mellan 40 och 50 personer i hela ensemblen i åldrarna 10 till 75 år. Ungefär ett 30-tal av dem står på scen. Det är ett helt gäng med ungdomar och tre tjejer delar på rollen som Katitzi.

– De byter under pjäsens gång och medverkar alltså alla tre i varje­ föreställning, berättar Gunilla Pihlblad.

– Berättelsen om Katitzi är intressant, viktig och lärorik. Det är den svenskromska historien. När man ser den förstår man hur långt vi ändå har kommit i Sverige sedan 1940-talet. I andra delar av Europa ser det fortfarande lika illa ut, säger Tina Ruth.

Hon menar att det är tack vare Katarina och Rosa Taikons politiska kamp som Sverige ändå har utvecklats i denna fråga.

– I dag handlar det om andra etniciteter. Men vi vill skapa förståelse och att man inte behöver vara rädd för det okända, var nyfiken och lära känna i stället, säger Tina Ruth.