BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Man söker ju en viss typ till en viss roll. Jag har sett Malin i olika sammanhang och tyckt det varit bra. Så när jag kom på att jag ville ha hit henne så kändes det väldigt rätt, förklarar Adde Malmberg efter första publika genomdraget.
Bakgrunden till ”Till varje pris” var en konkret fråga från Stadsteaterns konstnärliga ledare Pontus Stenshäll.
– Jag har jobbat här tidigare också och vi pratade om att göra något mer i fars/komedi-genren. Så jag förslog lite olika saker, bland annat en pjäs jag hade skrivit. Då sa han att det var jättekul, MEN att han skulle vilja att det handlade om politik då det är valår.
Det var för ungefär ett år sedan, och Adde Malmberg nappade på förslaget.
– Jag tyckte det var ett kul erbjudande, även om jag visste att det var svårt.
Även för Anders Jansson är Göteborg rätt välbekant mark att trampa numera
– Ja. Dels har jag spelat min soloshow ”Kom in och stäng dörren” på Draken, vilket var väldigt kul. Sen var jag på Lorensbergsteatern förra året ihop med Robert Gustavsson i Oscarsrevyn, berättar han.
Äger rum i Almedalen
Till varje pris utspelar sig under Almedalsveckan. Som brukligt i farser så blir det förvecklingar och förväxlingar, men även en känga eller två till politiker och partier som vänder kappan efter vinden. Adde Malmberg utgick från tre punkter när han skrev manuset. Dels att Almedalen var ett bra ställe att vara på då alla är där och veckan har blivit någon slags ”Kiviks marknad-variant av politik”, med Adde Malmbergs ord. Det andre var Anna Kinberg Batras presskonferens där hon sa att de skulle börja samarbeta med Sverigedemokraterna.
– Det tyckte jag var ett väldigt starkt trendbrott där man på något sätt bestämde sig för att skita i sin övertygelse och samarbeta bara för maktens skull, förklarar han.
Den tredje delen var kultur och kulturpolitik.
– Kulturen har alltid varit rätt oviktig i politiken och kulturminister har alltid varit en oviktig post på något sätt. Men plötsligt med SD så är kulturen väldigt viktig. Så pjäsen är byggd kring de tre pelarna.
”Ganska vass”
Resultatet blir alltså humor om politik och samtidigt rätt politiskt på samma gång.
– Det finns satirisk touch i vår pjäs. Så det är ju inte bara slå sig för knäna och flabba. Jag tycker att den är ganska vass också, menar Malin Cederbladh.
Anders Jansson är inne på samma spår.
– Det bästa tycker jag är om publiken sätter skrattet litegrann i halsen. Det är ju teaterns roll att belysa och förstora och hålla fram en spegel. Det är en viktig roll. Särskilt på en stadsteater, då ska man vara lite ”jobbig”.
Att det fria kulturlivet plötsligt är hotat av högerextrem politik tas på största allvar, även om det behandlas med just humor.
– Sverigedemokraterna sticker ju ut genom att säga att den stats- och kommunalt understödda kulturen ska styras. Den här pjäsen kan avfärdas som ”vänsterliberal smörja” av Jimmie Åkesson och det är ju helt rätt ur hans perspektiv. Hade det varit en SD-majoritet i Göteborg så hade de kunnat gå in och säga att det är en olämplig föreställning. När andra partier samtidigt börjar slira i andra frågor och kanske börjar hänga på i det också... Det är ju jätteallvarligt, säger Adde Malmberg.
”För enkelt”
Att vara satirisk över dagens politiska klimat kan ibland nästan vara FÖR enkelt enligt Anders Jansson.
– Som PJ O’Rourke sa: det är som att skjuta kor med kikarsikte. När jag var barn så var det rätt tydligt höger och vänster, men idag har det mesta suddats ut, eller blivit någon slags extrem-mitten. Det som är riktigt obehagligt är ju normaliseringen av det extrema som syns i hela Europa.
Men trots de allvarliga ämnena som ligger till grund, så är stämningen inför premiären god enligt Malin Cederbladh.
– Det är sig likt. Det är alltid en viss press innan premiär. Men jag kände rätt snabbt att det här kommer att bli roligt att spela. Jag har fullt upp i den här berättelsen. Jag börjar och sen ... springer jag i hela pjäsen, säger hon.
