Programmet var tidernas mest långlivade realityshow och har tillsammans med serier som ”Pantertanter” och ”The Simpsons” varit en del av den amerikanska vardagen, flimrandes i bakgrunden på tv-apparater på tvättomater, barer och gym. Cops kunde visas mellan 15 och 20 gånger om dygnet på olika kanaler.
Tvivelaktiga ingripanden
Programmet dök upp på tv-nätverket Fox 1989, och marknadsfördes som en opolerad skildring av USA:s sjaskiga baksida. Konceptet var enkelt: ett kamerateam följer med i en patrullerande polisbil. Riktiga poliser, verkliga våldsamma scener. Drygt 20 minuter långa avsnitt i högt tempo, utan speakerröst. I premiäravsnittet från mars 1989 fick tittarna följa med till Broward county i Florida där civilklädda poliser slog till mot ett tillhåll för crackmissbrukare, och mot misstänkta narkotikasmugglare på en flygplats.
Programmet blev direkt en succé, med runt åtta miljoner tittare under toppåren på 1990-talet. Konceptet var dessutom billigt att producera, och fick en lång rad efterföljare, som ”Live PD”, ”LAPD: Life on the beat! och ”Alaska state troopers”.
Men genom åren har Cops väckt massiv kritik för att hylla tvivelaktigt polisarbete, bygga på rasistiska stereotyper, och för att hänga ut utsatta människor.
New York Times tv-kritiker John J O’Connor skrev redan efter första avsnittet att programmet ger en bild av ”till överväldigande del vita poliser som är de ’goda’, medan de ’onda’ till överväldigande del är svarta”. Studier har kunnat bekräfta att svarta utgör en oproportionerligt stor del av de misstänkta förövarna i ”Cops”, jämfört med hur det ser ut i verkligheten.
Förra året kom podcasten ”Running from cops”, en ambitiös granskning av tv-serien. Podden gick igenom över 800 avsnitt och fann att narkotikabrott står för 35 procent av brottsligheten i ”Cops”, jämfört med 13 procent i FBI:s brottsstatistik. Serien blev ett propagandaverktyg i det misslyckade amerikanska ”kriget mot drogerna”, som satt generationer av framför allt svarta män i fängelse för lindriga narkotikabrott, utan att minska missbruket. Såväl prostitution som våldsbrott utgör också en betydligt större del av brottsligheten i ”Cops” än i USA:s brottsstatistik.
”Running from cops” granskning visar också att poliserna i programmet blir mer effektiva för varje säsong. I den andra säsongen slutar 61 procent av inslagen med ett gripande, i säsong 30 har siffran klättrat till 95 procent. Forskningen kring ”Cops” har visat att programmets hängivna tittare tror att brottsligheten i samhället är högre än vad den i själva verket är, att svarta begår en större del av brotten och att polisen är bättre på att fånga brottslingar.
”Förvrängda bilder”
Medborgarrättsgruppen Color of change startade en kampanj 2013 för att få Fox att sluta sända ”Cops”.
– Sedan starten har programmet byggt en affärsmodell kring förvrängda och avhumaniserade bilder av svarta amerikaner, sa organisationens talesperson, Rashad Robinson då.
Fox tog bort ”Cops” från tablån men programmet plockades snabbt upp av Paramount Network, där det nådde nya framgångar.
”Cops” byggde på en överenskommelse mellan programmakarna och polisen, där de senare måste godkänna allt som visades. Den kontrollen bidrog till att polisen i stad efter stad, 150 stycken runt om i landet, bjöd in ”Cops” för att filma. Programmet är motbilden till de senaste årens många mobilfilmade och virala klipp med polisövervåld mot svarta amerikaner. Polisens version, den de själva vill visa upp. Vilket märkligt nog ofta innebär ingripanden som klassas som övervåld.
”Running from cops” tar upp ett exempel från ett avsnitt från Wichita, Kansas, som visar hur en polis bänder upp en svart mans mun med bakdelen av en ficklampa för att leta efter droger under tungan. I ett annat avsnitt skjuter polisen en man som är misstänkt för det lindriga brottet ”lösdriveri” i ryggen med ett elchockvapen. Övervåld som svar på banala brott, liksom när George Floyd greps och dödades, anklagad för att ha försökt köpa cigaretter med en falsk 20-dollarsedel.
Inpräntat i folksjälen
För tv-tittarna framställs de aggressiva ingripandena som framgångsrikt polisarbete. Frågan är hur den bilden påverkar poliserna själva. En anledning till att så många städer bjudit in ”Cops” är att programmet fungerar som en rekryteringskampanj för poliskåren. Flera poliser som framträder i ”Cops” berättar att de valde yrket eftersom de växt upp med att titta på programmet. ”Cops” är nedlagt men den den bild av polisarbete som programmet präntat in i den amerikanska folksjälen, och i landets poliskår, lär leva vidare.
