Det var en knivskarp satir som kom precis rätt i den samtida vågen av arbetarlitteratur. Själv föll jag pladask för den; det kändes lite som att läsa ett manus till ett avsnitt av The Office, skrivet av Ann Jäderlund.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Planerar hämnd
Det är därför med stor förväntan som jag tar mig an Karlssons nya bok Klass. Det är liksom Linjen en tunn bok med luftiga sidor och på baksidestexten förstår man att den hänger ihop med den förra. Bokens huvudperson Hélène är likt Emma i Linjen en klassresenär, bosatt i Rinkeby, men berättelsen utspelar sig på universitetet där Hélène läser litteraturvetenskap.
Men trots att Hélène briljerar i ämnet känner hon sig inte hemma på universitetet och relationen med överklasspojken Rickard skaver. ”Jag är innanför men det är inte inuti mig” skriver hon i en travesti på Gunnar Ekelöf som fångar bokens kärna: detta är en berättelse om klassresenärens främlingskap både i den gamla och den nya världen.
En dag får Hélène veta att hennes gamla högstadielärare Mona – en eldsjäl som gjorde några år i Rinkeby innan hon drog vidare till universitetet – romandebuterat med ”en skildring inifrån förorten”. Bokens kväljande titel är Utanförskapt och Hélène blir föga förvånande rasande. Tiden är 90-tal och ännu har inte Khemiri och Anyuru nyanserat bilden av vad förorten är. Successivt börjar planerna på en hämnd formas i Hélènes huvud. Hon bestämmer sig för att förföra Monas pojkvän, sno manuset och skriva om boken.
Drabbande om tid och minne
Det hade kunnat vara en rafflande historia, men Karlsson är inte den typen av författare. Hélène är vad Donald Trump skulle ha kallat en ”low energy guy” och boken igenom förblir hon en blek karaktär, till och med när hon visar handlingskraft. Detta är inte menat som en kritik: Karlsson är en skicklig författare och genom sitt poetiska språk ser hon till att texten aldrig blir blodlös. Tvärtom är den full av drabbande formuleringar om tid och minne.
Så här tänker Hélène till exempel när hon sitter och skriver om Monas text: ”Efter att jag har skrivit läser jag igenom sidorna. Jag har så många tankar och så många minnen. Det enda jag inte har är berättelsen, det som binder ihop dem. Därför måste jag ha Monas”. Det är en vacker beskrivning och som läsare förstår man att Hélènes håglöshet beror på att hon inte får ihop bilden av sig själv. Hennes historia är ännu inte berättad.
Men även om jag blir hänförd av porträttet av Hélène så är bokens övriga personporträtt en besvikelse. På universitetet framstår alla litteraturstudenter som uppblåsta idioter som tror att de vet något om kolonialismen bara för att de läst några sidor Spivak.
Klichéartat
För att inte tala om Rickard, som anser att livet får mening först när man har en doktorstitel. ”Varför är hon ihop med det här inskränkta puckot?” antecknar jag ilsket i marginalen? Problemet med personporträtten är inte att de är falska – den kulturella medelklassen kan var extremt fördomsfull – utan att de är så klichéartade och förutsägbara. Och det kan inget sublimt språk i världen dölja.
Detta gör att Klass i slutändan känns som en rätt tom roman. Hélène vandrar runt bland pappfigurer på universitetet och på kvällarna åker hon hem till sin förort som beskrivs som en avskuren ö av grå betong. Detta ödsliga intryck är kanske just vad Karlsson vill förmedla, men själv tycker jag att romanens kyla känns konstruerad.
Slutligen bör något sägas om titeln Klass. På ett sätt kan jag förstå varför Karlsson har valt den eftersom boken skildrar klassamhället både ur ett geografiskt och kulturellt perspektiv. I denna bemärkelse skildrar dock nästan all litteratur någon aspekt av klassamhället. Men klass har också en djupare innebörd: det är en social relation där den enes överordning är förutsättningen för den andres underordning.
I den bemärkelsen finns det ytterst lite litteratur som skildrar klass (inte ens särskilt mycket arbetarlitteratur) och Karlssons roman tillhör inte den kategorin. Därför, tänker jag, leder valet av titel tankarna fel. Den hade passat bättre på en studie i sociologi.
