De kallar sig Stenstanspoeterna och träffas – i stort sett – varje fredag och skriver poesi ihop. Det var Linn Fjällmo Vestin som tillsammans med fyra andra poesi-intresserade tog initiativ till att starta gruppen för snart ett år sedan.
– Poesi har lite av en stämpel på sig att det är något man skriver i sin ensamhet på rummet när man är ledsen. Vi ville tvätta bort den och visa att det är roligt att skriva poesi tillsammans också, säger hon.
Började som en studiecirkel
Formen för Stenstanspoeterna hittade de på studieförbundet Sensus, där de startade en studiecirkel. Det visade sig vara ett lyckokast. De unga poeterna fick nämligen snart tillskott av fler skrivsugna kvinnor och män, som deltog i andra studiecirklar. Flera av dem var äldre.
– I dag är vi cirka 13 aktiva medlemmar, män och kvinnor från 18 till 91 år. Det är väldigt roligt att skriva ihop med människor i olika åldrar. Vi har kanske olika former på vår poesi, och lite olika språk, men ämnena vi behandlar är desamma. Vi ger och tar av varandra, det enda som spelar roll är poesin, säger Linn Fjällmo Vestin.
Övar inför publik
Syftet med träffarna är att inspireras, hitta nya vägar och testa dem. Det finns också en gemensam vilja att framföra poesin för en publik. Därför är det något de också övar under sina träffar. Även här är variationen stor, vissa läser det de har skrivit rakt upp och ner, andra gör estradpoesi av det och framför dikterna mer sceniskt. För någon vecka sedan gjorde gruppen sitt första offentliga framträdande som förpoeter till Mattias Alkberg på Pipeline.
– Vi vill visa hur man kan använda poesin på kreativa och roliga sätt, genom att bygga event kring poesi eller kring viktiga samhällsfrågor. Ett av våra långsiktiga mål är att vi ska ha en helkväll på Pipeline, därför var det kul att det var där vi fick testa en kortare variant nu. De som var med fick definitivt mersmak.
Idéer för vad Stenstanspoeterna kan göra är det inte brist på, det handlar snarare om att få tid och resurser att räcka till.
Vad är poesi?
– Jag tänker att det är en personlig form av skrivande, som på något sätt drivs av känslor. Det kan vara allt från obskyra texter till blåa violer. Om poesi traditionellt har handlat mycket om känslor och naturen, så tycker jag att den de senaste åren även har blivit en del i den politiska debatten. Flera hiphopare och slam-poeter har bidragit till att utöka poesins användningsområde. Själv gillar jag mest när man lyckas binda ihop personliga känslor med händelser i samhället, säger Linn Fjällmo Vestin.
När musiken har tagit slut fortsätter skrivandet en stund. Sedan läser de som vill upp det de har skrivit för de andra. Det blir mycket känslor, allvar i texten, skratt och skämt i rummet. Respekt, nyfikenhet, skrivarglädje. För flera av dem som är här i kväll är skrivandet livsviktigt. Några utforskar om poesi är något för dem, andra har hållit på länge.
– Jag har skrivit halva mitt liv, för mig är poesi som att andas, skrivandet hjälper mig att få klarhet i vad jag tänker och känner, säger Elin Maria Larsson.
Sedan sätter hon på en ny låt att skriva till.
Varje vecka publicerar Stenstans-poeterna en dikt på sociala medier, här är några av dem.
Vanlig
Jag är inte tillräckligt oattraktiv
för att kallas ful.
Jag är inte tillräckligt attraktiv
för att kallas vacker.
Jag är inte tillräckligt smart
för att kallas geni.
Jag är inte tillräckligt dum
för att kallas korkad.
I ett vakuum av objektivitet
skulle jag kallas vanlig, generell.
Aldrig betyda någonting. Bara vara
en till i mängden.
Varje dag lider mot sitt slut och varje kväll funderar jag, vad har jag gjort för bra idag? Vilken skillnad har jag åstadkommit?
Jag är ingen unik snöflinga.
Ändå finns det bara en som jag.
Jag är vanlig, ändå är jag vanlig
på mitt sätt.
När jag säger jag älskar dig,
gör det min kärlek generell?
Eric Hellberg
Fylla tiden
Fyll tiden med små vardagliga ting.
Fyll tiden, så inte tankarna tar över.
Fyll tiden, så inte det mörka hålet
äter upp dig.
Fyll tiden med ljus.
Terese Bortan
En haiku
The Night is freezing/
Full moon shining, high above/
Nightly winterwalk/
Timothy Edholm Olsson
