– Jag läste och kände att de här dikterna borde ha varit en del av min barndom, de borde dessutom ha tonsatts för länge sedan och min mamma borde ha sjungit dem för mig, säger hon.

Emigrerade ensam

Signe Aurell (1889–1975) föddes och växte upp i Gryt, i Östra Göinge kommun i nordöstra Skåne. När hon var 24 år emigrerade hon som ensamstående kvinna till USA. I sitt nya hemland gick Signe Aurell med i syndikalistiska organisationen IWW och var genom dem aktiv i kampen för kvinnors rättigheter, men deltog också i arbetet med att försöka få meningsfränden Joe Hill frigiven. Hon började också publicera dikter, essäer och noveller i olika tidningar.

År 1919 tryckte hon själv upp sin diktsamling ”Irrbloss”, som hon via annonser i tidningar sålde från sitt hem. I ”Irrbloss” skriver hon om hemlängtan och beskriver med vemod den svenska naturen. Men här finns också dikter om facklig och politisk kamp. I en dikt hyllar hon sin medkämpe Joe Hill, som ”föll för de mördande kulornas stål”.

Dikterna i ”Irrbloss” har nu har blivit tonsatta. Exakt hur stor upplaga samlingen fanns i är i dag inte känt.

– Det finns i dag bara två kända exemplar av diktsamlingen i Sverige, där ett av dem finns på KB och det andra på Utvandrarnas Hus i Växjö, säger Maja Heurling.

”Musiken fanns där”

Nyupptäckten av Signe Aurell och hennes dikters väg till skiva började med att Marcus Cederström, som är svensk-amerikan, skrev sin doktorsavhandling om hennes liv och verk. Han var sedan på en föreställning där Maja Heurling framförde sånger som bygger på Moa Martinssons böcker. Han tyckte att känslan i sångerna stämde med den som fanns i Signe Aurells dikter och kontaktade Maja Heurling, som genast blev intresserad och som i sin tur tog med Ola Sandström i projektet. Även han tog dikterna till sig.

– Det fanns något rytmiskt och organsikt i dem, som gav känslan av att musiken till fanns där och bara kunde plockas ner, säger Ola Sandström.

Under arbetet med tonsättningen har de två låtskrivarna varit måna om att varje viktigt ord i dikterna skulle lyftas fram av tonerna. Klangen och den musikaliska inspirationen har de tagit från svensk vistradition, men med influenser också från den amerikanska folkmusiken från den tid då Signe Aurell bodde i USA.

– Den amerikanska folk­musiken är i sin tur av en mix av irländsk och kreolsk musik, vilket också hörs i vår tonsättning, säger Ola Sandström.

Sånger fanns kvar

Signe Aurell flyttade 1920 tillbaka till Sverige, där hon bosatte sig i Osby, inte långt från sin födelseplats. Marcus Cederström har inte fått fram de exakta skälen till varför hon återvände, men antar att växande främlingsfientlighet i USA och en växande socialdemokrati i Sverige kan ha påverkat beslutet.

Skivan ”Irrbloss”, som fått samma titel som Signe Aurells egenutgivna diktsamling, släpps på fredag och en releasekonsert kommer att hållas på Stallet i Stockholm den 10 november. Men musiken har redan framförts vid tre konserter på platser som är nära förknippade med Signe Aurell. En av dem är Joe Hill-gården i Gävle.

– Vi vet inte om de två träffade varandra, men vi vet att Signe Aurell var med och vakade natten när Joe Hill dog och att hon skrev en dikt om honom, säger Maja Heurling.

En andra spelplats var Utvandrarnas Hus i Växjö och det tredje stoppet skedde i poetens gamla hemtrakter, för en konsert i Bromölla Folkets Hus.

Tonsatt av brodern

Spåren efter Signe Aurell har på många sätt varit bortsopade i  hennes svenska hemtrakt, där hennes gravsten är undanplockad. Men under konserten där kom några ur publiken fram och visade på noter till sånger där Signe Aurell skrivit texterna och hennes bror Viktor Aurell hade tonsatt.

– Det var texter som hon skrev efter hemkomsten och som hade en delvis annan ton än de i ”Irrbloss”. Men det var starkt att se att de fanns. Någon av sångerna brukar sjungas av en kör på orten, berättar Maja Heurling.

För Maja Heurling och Ola Sandström väntar en höst med konserter, där de också ska göra en föreställning så att de samtidigt kan berätta om Signe Aurells liv och verk.

– Det är så mycket som finns i hennes berättelse som är
värt att ta upp. Vår bild av dem som emigrerade är färgad av Vilhelm Mobergs romaner, men många av dem som reste var liksom Signe Aurell ensamstående kvinnor. Många återvände också till Sverige. Där finns också allt som vi kan relatera till i dag, med känslor av hemlängtan och att det som fick henne att resa inte var var fattigdom, utan att hon sökte efter ett bättre liv. Hennes dikter vittnar om att hon ville bort från de orättvisor och det förtryck som fanns i Sverige då, säger Maja Heurling.

I skivduons planer ingår att med tiden fara till USA för att framföra sångerna i det land dit Signe Aurell flyttade och där hon för exakt hundra år sedan gav ut sin enda diktsamling.

”Ljus” ur diktsamlingen ”Irrbloss”:

LJUS

Mörkret har makten och sorgen och tårarna

fasa och fruktan och dimma och natt,

men över kvalen och döden och bårarna

lyser en fackla förtröstansfullt glatt,

skimrar försonande milt över gravarna,

kommer med hopp till de suckande slavarna,

sätter vart frysande hjärta i brand,

lyser och ler i de fattigas land.

Fackla som lyser och lyst genom tiderna,

strålat och lyst genom seklernas lopp.

Aldrig du svek uti faran och striderna,

aldrig du sviker vår tillit, vårt hopp.

Lys i de vintriga, stormiga dagarna,

locka fram knopp i de frostiga hagarna,

och åt de vacklande tankarna giv visshet om seger och budskap om liv

Skaka ur dvalan de liknöjda trälarna,

väck dem till livsmod och stridslust och glöd.

Visa de fattiga, hungrande själarna

vägen ur mörker och skuggor och nöd.

Leta din väg till de fattiga kojorna,

lys på de stålblanka banden och bojorna

medan de brista och falla till grus,

bräckta av kunskapens strålande ljus.

Liva de gamla förkolnade bränderna,

led uppå vägen vart drivande flarn.

Skicka ditt ljus till de nattsvarta gränderna,

lys över nödens och armodets barn.

Styrk det förtvivlade, trötta och veknade,

värna och värm det förvissnade bleknade.

Skicka i vantrons och tårarnas spår

kunskapens eviga sollysta vår.

Bort alla ödmjuka, rädda, betungande

tankar på knäfall och lydnad och bön,

vår är den trotsiga, livsvarma sjungande

våren som spirar ur knoppar och frön.

Spridande ljus över lögnen och snarorna

bana vi väg för de kommande skarorna,

blive vårt valspråk för gryende tid:

Kunskap åt alla. Försoning och frid.