Poesiklubben där alla får vara med

poesi Dikter som har legat i en byrålåda i 50 år får möta sin publik för första gången när kulturföreningen Tellus ordnar efter-jobbet-poesi.
– Det spelar ingen roll om du är nybörjare eller erfaren, om du är etablerad eller sitter hemma och skriver. Alla är välkomna, säger Eva Åberg som en gång i månaden fixar poesikvällarna i Midsommarkransen. 

Det lilla caféet på Tellus i Midsommarkransen är fyllt av ångorna från besökarnas soppskålar. Idag är andra gången som poesikvällen ordnas och det serveras zucchinisoppa med hembakat bröd, som initiativtagaren Elfie Larsson har lagat. På väggarna dansar skuggor från de tända ljusen och Eva går runt bland gästerna för att sammanställa en lista på de som vill framföra ett alster under kvällen.

– Syftet är att lyfta fram poesi, det kan vara ens eget verk eller någon annans, det kan vara gammalt eller nytt, säger hon.

Det fanns ett liknande arrangemang här på Tellus för många år sedan. Då var Viveka Jensell Ullerdal en av besökarna. Den här kvällen gästar hon det här arrangemanget för första gången, och hon är positiv till poesikvällarnas comeback.

– I kväll är jag bara här och lyssnar och fikar, men jag kan absolut tänka mig att framföra något, någon gång framöver. Jag tycker att det är jättetrevligt, en enkel vardagsgrej att se fram emot, säger Viveka.

”Påminner mig om London”

Men det blir inte bara dikter, under kvällen bjuds det även på musik. Både Eva Åberg och pianisten Nils Westman spelar några gånger var på det gamla pianot, med och utan sång.

 – Det ger en mjukare ton på programmet, det blir mer lättsmält. Dessutom är det alltid trevligt med lite musik, säger Eva.

En annan förstagångsbesökare är Erika Olofsson.

– Jag tycker att det är jätteroligt, det påminner mig om London, där fanns det många liknande kvällsaktiviteter. Det är ett bra initiativ och ett roligt sätt att träffa nya människor på, säger hon.

Ett tiotal personer framför sina och andras alster under kvällen. Elfie Larsson, som får ta emot beröm för sin mat när hon kliver in i rampljuset, framför dikter som hennes mamma har skrivit.

– De har legat i en låda i säkert 50 år, men i kväll ska de få höras, säger hon.

Efter 90 minuter med poesi, musik, tilltugg och sällskap skingras kvällens skara för den här gången. På torsdag, 26 mars, kommer de tillbaka med nya dikter.