VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
– Vi har varit där tidigare med några evenemang med 10tal. Och nu har de en utställning som heter ”Litterär revolt”, med fotografier av nobelpristagare i litteratur som har gjort motstånd och slagits för mänskliga rättigheter. Så då passade det bra att komma dit med en poesifestival som har teman av det slaget också, säger Madeleine Grive.
En mötesplats
Hon menar att en internationell poesifestival behövs i Stockholm, både som mötesplats och som en temperaturmätare på samhället.
– Ja, den behövs för att få reda på vad folk tänker och vad som händer i andra länder. Det är en mötesplats där poeter från olika delar av världen träffas på festivalen och utbyter idéer som man sedan sprider vidare. De tar temperaturen på samhällsklimatet väldigt bra och det blir tid att reflektera.
Temat för året är ”återförtrollning och performance”.
– Det innebär att poesin kan rädda oss från det som är förstelnat. Poesi är fantasi och tankar, reflektioner. Poesin har ju en mänsklig röst och den är inte på det mätbaras, teknifierades sida, säger Grive och nämner att begreppet avförtrollning ursprungligen kommer från sociologen Max Weber.
– Och filosofen Jonna Bornemark har skrivit en del om det. Vi gjorde ett nummer med 10tal i våras som hade avstamp i det. Fantasins betydelse har alltid varit vår devis, sedan vi startade 80tal.
I en tid då alltmer i världen ska mätas, synas och vägas står poesin för något annat. Den är motsatsen till grådaskigheten och fantasilösheten, menar Madeleine Grive.
– Självklart är fakta viktigt, men mänskliga värden är mycket viktigare än mätbara värden. Att skriva dikter, spela musik, att skapa en skönare värld, en njutbarare värld, i stället för att bara tänka på vem som är mest lönsam. Man kan slösa lite mer på fantasi och kultur, som människor mår bra av och som skapar ett bättre samhälle. Poesin står ofta för förnyelse, ett sätt att se saker på ett nytt sätt.
Svårt nå ut till en bred publik
Elis Burrau är en av de medverkande poeterna på Stockholms internationella poesifestival. Han har beskrivits som ”sin generations piggaste och roligaste poet” och har släppt två hyllade diktsamlingar. I januari kommer hans romandebut ”Karismasamhället”.
– Jag ser mycket fram emot festivalen. Den har alltid varit bra och intressant, spretig och oförutsägbar med en bra bredd i lineupen, säger han och rabblar upp en handfull av de internationella poeterna som han har läst och ser fram emot att höra i helgen.
– Lisa Robertson från Kanada, Caspar Eric, en ung dansk poet, tyska Nora Gomringer och så Anna Axfors förstås. Hon är ju alltid bra.
Elias Burrau debuterade själv på festivalen för fem år sedan på ”Akt ung”-scenen, där unga oetablerade poeter får utrymme att synas för en större publik.
– Jag tycker ofta att den är starkast. Många av dem som har läst på den scenen har man sett lite överallt senare. Det är en bra språngbräda.
Både Elis Burrau och Madeleine Grive tycker att det är svårt för poesi att nå ut ordentligt i Stockholm i dag och att festivaler därför fyller en viktig roll.
– Det är svårt att nå ut och förlagen satsar inte direkt så mycket på poesi. Det som räknas i vårt samhälle är ju det som lönar sig och lyrik är inget man kan tjäna pengar på, säger Madeleine Grive.
Ung publik
De lyfter fram Förenade förorters ambulerande evenemang Ortens poet som har gjort stor succé de senaste åren med sin estradpoesi som har fyllt skolaulor och Folkets hus-lokaler i förorter runt hela Sverige.
– Det är ju helt fantastiskt och jätteroligt att det går så bra för dem. Att få chansen att stå på scen och uttrycka vad man tänker och känner, det skapar ett enormt självförtroende, säger Madeleine Grive.
– De har ett tilltal som är väldigt direkt och de gör det skitbra. Deras framgång har smittat av sig lite till andra delar också, som releasefester och bokhandelsevent, där man kommunicerar mer med åhörarna och inte är så publikfrånvända. Det handlar om att paketera det på ett nytt sätt, att inte vara rädd för att göra det till en kul konsert, en festgrej. Det blir inte mindre ”fin” poesi för det, säger Elis Burrau.
Vid sidan av festivalen och tidskriften ordnar 10tal även en poesifabrik där man åker runt och har skrivarkurser och workshoppar för barn och ungdomar.
– Det är väldigt många unga människor som skriver. Vi har alltid haft en ung publik. Det är några år där mellan 18 och 30 som poesiintresset verkar vara störst i en människas liv, säger Madeleine Grive och berättar vad hon mest ser fram emot under festivalen:
– Att få presentera alla de här poeterna som jag tycker är så fantastiska. Att få dela med mig av det till en publik. Mötesplatsen, den livlighet som uppstår mellan alla poeter, musiker och poesiintresserad publik. Den inspirerande och kreativa stämning som uppstår, man känner att nu skapas det liv. Att man tänker på något annat, något fruktbart.
