Estradpoeten Anita Jacobson läser mjukt dikten från hennes förra diktsamling Varannan vecka död. Hon betonar och pausar mellan orden i det korta, men kärnfulla stycket och låter innebörden nå lyssnaren. Hon beskriver sin poesi som vardagsrealistisk och lätt att känna igen sig i.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Jag strävar efter att beröra med mina ord. Det allra bästa är att skriva för hand, men jag skriver mycket i mobilen. Jag kan vara ute på promenad och få en textidé och känner att om jag inte skriver ner det nu så kommer det att vara borta, säger Anita Jacobson.
Länsmästare i poesi
Poet har Anita Jacobson varit så länge hon kan minnas, men det var 2008 när hon ställde upp i en tävling i poetry slam som hon hittade formen att framträda med poesi på scen. En tävling där hon åkte hem som länsmästare.
– Det var jätteroligt. För mig faller det sig rätt naturligt att fylla orden med kropp och röst och det är ett bra sätt för mig att nå ut till poesiovana. Folk har många gånger blivit glatt överraskade. Estradpoesi är väldigt lättillgängligt, berättar hon.
Hon fortsatte med muntliga uppträdanden och fick fler och fler förfrågningar från publiken som ville ta med texterna hem. Sommaren 2011 gav hon ut sin första diktsamling De lyckligt lottade som senare blev lunchteater som hon fortfarande spelar emellanåt.
Utöver estradpoesin skriver hon krönikor för Sundsvalls tidning och gör ofta inhopp som statist i filmer och produktioner i Stockholm, mest för att det är kul.
– Den vanligaste frågan jag får är om det går att leva på poesi och då brukar jag svara att ja, jag lever, skrattar Anita Jacobson.
Hennes poesi är personlig och inspirerad av vardagslivet men hon menar att den trots det inte är privat.
– Litteraturen är kanaliserad från mig själv och mina egna upplevelser, så är det nog för alla som skriver. Jag själv upplever inte mina dikter som utelämnande, men eftersom jag fyller dikterna med min närvaro kan de kännas extra personliga för den lyssnande publiken, säger hon.
När diktsamlingen Varannan vecka död, som gestaltar livet innan, under och efter en skilsmässa, kom i topp fem av de nominerade för Selma-priset förstod Anita Jacobson att hennes texter dög även utanför scenen.
– Innan hade jag trott att jag var tvungen att fylla mina ord med kropp och röst för att det skulle bli 100-procentigt, berättar hon.
För Anita Jacobson är skrivandet ständigt och ett utspritt material har sammanställts för den kommande diktsamling som just nu väntar på att bli läst hos förlaget.
– Jag har fem olika anteckningsböcker och flera almanackor där jag kan ha kluddat något i ett hörn. Jag har varit tvungen att gå igenom allt för att jag inte ska missa någon riktig gobit.
Vill stå upp för goda värderingar
Tillsammans med poeten Linda Ghaderi inviger Anita Jacobson litteraturscenen under nationaldagen i Sundsvall. Hon ser dagen som ett tillfälle att stå upp för goda värderingar.
– Människors lika rätt, solidaritet, jämlikhet, öppenhet och medmänsklighet. Jag tror att folk behöver poesi och kultur över huvud taget, speciellt nu när samhället ser ut som det gör, avslutar hon.