– Jag tycker det är kul att sitta och prata. Enda problemet är att jag röker, så efter någon timma börjar jag skruva på mig och vill ut.

På bordet finns kaffe och frukt, men för närvarande är det godisskålen som har Pluras uppmärksamhet.

– Mozartkula... vad är det i dem egentligen? Jag tror aldrig jag har ätit en sådan. Måste smaka.

Det där med vikten har behandlats i diverse sammanhang. Ett tag hade Plura personlig tränare och gick ned 22 kilo på två månader. Men problem med ryggen gör att han inte längre kan träna.
– Utan att skryta kan jag ju konstatera att jag kan väldigt mycket om mat. Så jag vet precis vad man bör äta, och jag äter nyttigt i ett par, tre dagar. Men sen blir jag sugen på fläsk och rotmos, och då äter jag det. Just nu går jag inte på någon diet, berättar han och knycklar ihop pappret som omslutit Mozartkulan.

Ny relation med sonen

Nog om det. Som Plura själv uttrycker det är han inte i Göteborg för att banta. Med start den 13 april äntrar han scenen för att ta med publiken på sin resa genom livet under fyra kvällar. Från början var tanken att en manusförfattare skulle delta i projektet, men efter att han hoppade av bestämde sig Plura för att skriva manuset på egen hand.

– Det mynnade ut i att det blev som en gondolresa genom mitt liv tillsammans med en gondoljär som guidar mig och påminner mig om platser och händelser.

Gondoljären gestaltas av en förinspelad röst som tillhör vännen Mauro Scocco. Anekdoterna varvas med musik från den stora låtskatten, som framförs tillsammans med ett band där Pluras son Axel Jonsson Stridbeck spelar gitarr. Att anamma en professionell roll tillsammans med sonen har inte varit några svårigheter, berättar Plura.

– Det har varit jättekul att få en annan relation än den där man ska säga till sina barn vad de ska göra och inte göra, att jag ska vara klok och gammal och han ska vara dum och ung.  Nu är det på en mer yrkesmässig basis och det har varit väldigt lätt att komma in i de rollerna. Känns som vi har fått en annan respekt för varandra, säger Plura och fortsätter:

– Han brukar komma och krama om mig efter föreställningarna och säga: ”Pappa, jag är så stolt över dig”. ”Ja, jag är stolt över dig också”, brukar jag svara. Det är jättefint.

Grubblar på döden

Även resterande musiker som Plura nu omges av är någon generation yngre än han själv. Den ungdomliga entusiasmen uppskattar han. Samtidigt verkar det finns en viss melankoli över att hans egen ungdom är förbi.

– Ibland sitter jag i logen och tittar på dem. Det är som människor på en annan planet på något sätt … de verkar ha så roligt där borta, säger Plura eftertänksamt.

66 år har Plura hunnit bli. Med det har också funderingar på döden och att kliva in i livets slutskede börjat tränga sig in i tankarna. Men grubblandet är ingenting som Plura vill slå ifrån sig, tvärtom vill han försöka utforska vad de tankarna kan mynna ut i.

– Det är rätt mycket om döden i föreställningen och det beror väl på att jag har kommit upp i den åldern då man reflekterar över det, säger Plura och tittar ned på sina händer där fingrarna rullar ihop Mozartkule-pappret till en hård boll.

Föreställningen innehåller tre nyskrivna låtar och med titlar som ”Här kommer döden” och ”Den här världen är slut” går det att förstå att Plura befinner sig i en konstnärlig fas som inte är av det muntrare slaget. Han beskriver det som att han har kommit till en slags platå i sitt skapande.

– Det är en blandning av att jag inte har någon lust att skriva fler låtar, samtidigt som jag behöver skriva om det jag känner om döden och att livet tar slut och vad jag egentligen gjorde här. Men jag har inte riktigt kunnat hitta det jag är ute efter än. Jag går och väntar lite på att något ska hända med mig själv, att det ska märkas i mina texter att jag har blivit äldre och att den erfarenheten kan visa sig i musiken.

Uppbrottet med Eldkvarn har också bidragit till att de tankarna aktualiserats.

– Jag har ju spelat med Eldkvarn hela livet och trodde att jag skulle göra det tills jag stupade på scenen. Men för två år sedan orkade jag inte längre. Det var skönt i början, men efter ett tag kom någon slags sorg över att inse: ”Jaha, det var det livet. Nu sitter jag här i mörkret på landet med ett glas vin istället”. På något sätt behöver jag bearbeta det och försöka närma mig faktumet att jag inte har så lång tid kvar att leva. Jag vill utforska det och prata om det och kanske kan jag bli en ny människa av det … eller något.

Miljonnota för Eldkvarn-återförening

Någon återförening med Eldkvarn finns för närvarande inte på kartan. Plura berättar att han visserligen inte är ovän med övriga bandmedlemmar, men att han med undantag för sin bror Carla inte pratat med dem på några år.

– Vi är ju inte osams men … vad fan ska man säga efter att ha känt varandra i 40 år och sedan inte pratat? ”Tjena, hur är läget?”, säger Plura och skrattar till.

– Men jag har förstått i efterhand att det inte var någon annan i bandet som ville lägga av. Men det är ju samtidigt jag som ska stå längst fram och då kände jag att jag inte pallade det längre. Jag ville göra något annat.

Han är dock noga med att påpeka att han inte vet vad som händer i framtiden.

– Slänger någon upp ett par miljoner så... jag tror det var Ebba Grön som blev erbjudna 10 miljoner för en återförening …

Vad skulle din prislapp vara?

– Haha, nä det har jag inte funderat på. 100 miljoner kanske. Vi får väl se om det blir aktuellt. Jag tror inte att någon skulle erbjuda oss det.

Men just nu ligger Pluras fulla fokus på föreställningen ”En man av hjärtat”. Han har visserligen pratat lite med Mauro Scocco om att i framtiden göra ett tv-program tillsammans. Vad det handlar om vill han dock inte berätta.

– Nej, då snor ni det ju bara! Nä men, det är väl ett program som inte är massa kändisar som leker och larvar sig utan mer seriöst. Eller, så seriösa vi kan vara. Men jag tror inte att vi kommer hitta någon som vill köpa in det. Vi får se, säger Plura och börjar skruva lite på sig.

Timmen har gått. Det är dags för en paus innan nästa intervju. Plura tar på sig den mörkblåa jackan över sin skjorta. Går ut och tänder en cigg i det stilla fallande Göteborgsregnet.