BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Tillsammans med museichefen Daniel Wetterskog visar hon runt i de stora lokalerna på Sibyllegatan, snett bakom Dramaten. Det är en vecka till öppning när ETC Stockholm gör besök för att kolla in stadens nya museum och mycket ska göras färdigt. Det hamras, målas och sågas, hängs upp saker och ställs i ordning överallt på de tre våningarna i huset. 

Grunden lades redan 1899 med Musikhistoriska museet, som senare blev Musikmuseet och Musik- och teatermuseet och som sedan 1979 har legat på den här adressen. Våren 2014 stängde museet för att under nästan tre år byggas om till det nya Scenkonstmuseet, som öppnar i morgon lördag. 

Förutom detaljnedslagen i historien, med manus, kläder, rekvisita, filmer och brev från samlingarna, läggs stor vikt vid det interaktiva på museet. Att besökarna själva ska få delta. 

– Alla ska få testa själva, att spela, sjunga och dansa. Vi vill att besökarna ska få ny energi, säger Clara Åhlvik. 

– Vi vill inspirera snarare än lära. Och det är generationsöverskridande. Det ska finnas något för alla, både morfar och barnbarnen, säger Daniel Wetterskog. 

Klossar med ljud

En av de, sannolikt, mest populära avdelningarna är den så kallade Samplingsbaren. Där kan besökaren själv lägga på klossar med ljud från olika instrument på en skärm, och skapa egen musik. Tekniken är utvecklad tillsammans med musikern Håkan Lidbo. 

– Kolla här, säger Daniel Wetterskog och lägger på en kloss med bas-saxofon, snurrar den till höger för att få upp hastigheten och drar den uppåt för att öka volymen i högtalarna. 

– Och så kan vi ta lite trummor på det, säger han och gör samma sak med nästa kloss. 

Till slut har han skapat ett helt nytt musikstycke, och museichefen har förvandlats till ett sprudlande nyfiket skolbarn. Skaparglädjen är omöjlig att ta miste på, och lika direkt som enkel att förstå. 

En annan interaktiv del är dansmaskinen där du själv rör dig framför en stor spegelskärm, enligt samma kinetiska modell som populära tv-spelen Wii. 

– Det funkar inte att stå still här, alla börjar dansa, även de blygaste, säger Clara Åhlvik och det hon just har sagt bevisas när vi alla tre plötsligt står och rör oss framför skärmen. 

Det går också att pröva tekniken bakom marionetter, skapade av dockmakaren David Wätte, som kommer att ha korta workshopar under öppningshelgen. 

Eller ”Dansboxen”, där regissören Nikeisha Andersson har klippt ihop en 20 minuter lång dansfilm som projiceras på tre väggar så att du som besökare blir omsluten av och delaktig i allt från flamenco och balett till hiphop. 

Skisser till Tältprojektet 

Men allt är inte interaktivt. Stora delar påminner mer om ett reguljärt museum, fast med ett kreativt urval av saker. Här finns bröderna Herreys gyllene skor från Eurovision Song Contest, brevet från en fånge på Tidaholmsanstalten till Lars Norén som lade grunden för omdiskuterade pjäsen 7:3, Televinken i egen hög person, Lena Nymans klänning från Tolvskillingsoperan på Dramaten, skisserna till Tältprojektet 1977 och den lilla cittra, citrinchen, som Carl Michael Bellman lärde sig spela på som ung under mitten av 1700-talet. Just det instrumentet är en av museichefens personliga favoriter i samlingarna. 

– Ja, det är häftigt att vi har den. En annan favorit är Kung Ubu-dockan. Och samplingsbaren förstås, det går inte att komma ifrån, säger Daniel Wetterskog. 

Har själva fått betämma

Ambitionsnivån har varit hög i arbetet inför museiöppningen. 

– Det är alltid en strid mellan ambitionsnivå och ekonomi, men vi har otroligt bra personal här som har lyckats väldigt bra med alla olika delar. Vi har ägt frågorna själva, om urval och utformning med Clara som huvudansvarig. Det är klart att det kommer vara en del som är kritiska till urvalet, men så är det alltid. Vissa är passionerade för sitt ämnesområde och kommer tycka att vi har missat saker, det får man räkna med, säger Wetterskog.