BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 1231480870
För att ta sig till Parostok, skolan där Astrid Lingrens tankar dominerar verksamheten, tar man en väg med namnet Svenskvägen. Namnet har dock mer att göra med det berömda slag som utspelade sig i Poltava mellan Karl XII svenska arméer och Peter den stores ryska, än med den svenskinspirerade skolan. Lite längre fram, om man fortsätter Svenskvägen, kommer man till det museum som byggdes efter att Ryssland den 28 juni 1709 här besegrat den svenska armén och nästan 9 000 svenskar stupat eller sårats.
Mjuka värden kan vara nog så effektiva. I alla fall har Astrid Lindgrens skapelser erövrat många fler ukrainares hjärta och sinne än den karolinska armén lyckades med.
Mest märks det förstås bland eleverna i skolan Parostok som kan sin Ronja, Emil och Madicken på sina fem fingrar.
Skolan ligger nära ett grönområde och en park. En gång, då landet var en del av Sovjetunionen, var lokalerna en förskola som ägdes och drevs av en stor industri. I år fyller Pippi Långstrump 70 år vilket inte har gått spårlöst förbi på Parostok.
Här har man redan fullt upp med svenska bemärkelsedagar att hålla reda på. Dagar de lärt känna via Astrid Lindgrens böcker, som midsommar och inte minst Lucia, vilket blivit något av en favorit och spridit sig även utanför skolan.
Plus Astrid Lindgrens födelsedag den 14 november förstås.
– Då skriver barnen brev till Nangijala, berättar skolans rektor Elena Kramareva, en vänlig och spontan kvinna. Dessutom tar vi kontakt med våra vänner på ett gymnasium i Vimmerby och ber dem sätta ett ljus på Astrids grav som en hälsning från oss.
Den 14 november 1998 har en hedersplats bland de minnen som Parostok förvaltar. Då var skolan tämligen nyöppnad, samtidigt som det var Astrid Lindgrens födelsedag.
– Några elever härifrån ringde till Sverige och fick fatt i Astrid.
Det berättar Caroline Lemeshko. Hon är 15 år och elevernas högsta talesman, vald till president av sina kamrater.
– Normalt brukade tydligen inte Astrid ta emot gratulationssamtal, men när hon hörde att det kom från en skola som vår i Ukraina kunde hon inte låta bli. Det var ett stort ögonblick i de elevernas liv.
Tillsammans med skolkompisarna Danya Sergihenko och Sofiya Bret visar hon skolans eget Astrid Lindgrenmuseum där många kända figurer finns representerade i form av prylar som kan associeras med dem, som den planka Emil använde för att ta sig från snickarboa till skafferiet eller Kalle Blomkvists förstoringsglas. Pippi har lämnat efter sig den lilla tygapan Herr Nilsson, guldpengar, böcker, flaskpost med ett brev där man längtar efter snus och – minsann en liten ask som det står krumelurpiller på.
Idén till den här speciella skolan föddes på universitet i Poltava, där man utbildar blivande lärare.
– Tio lärarstuderande som tillhörde samma studentklubb diskuterade vilken sorts skola de skulle vilja jobba på när de var färdiga lärare, berättar Elena Kramareva. De bestämde sig för att försöka göra något gemensamt.
Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Ingen skola kunde ta emot tio nya lärare.
– Då bestämde de sig för att starta en egen skola, fortsätter Elena Kramareva.
Det här var i början av 90-talet och Ukraina hade nyligen blivit självständigt efter att landet i 200 år varit en del av först Ryssland, sedan Sovjetunionen.
– Vi var den första privatskolan i Poltava, berättar Elena. Sedan dess har det kommit många fler, men nu har flera fått stänga på grund av de svåra, ekonomiska tiderna.
Att Parostok blev som den blev var delvis en slump. Lärarna visste ungefär vad de ville göra, men sökte efter etiska och pedagogiska förebilder. De tittar både på Montessori och Waldorff.
– Då visade en av lärarna en bok som hon brukade läsa för sin dotter och som de båda älskade.
Det var ”Alla vi barn i Bullerbyn” på ryska.
– Då visste vi inte att Astrid Lindgren var en berömd författare.
Lärarna läste och tyckte om boken. De började titta närmare på den svenska författaren.
– Vad vi fastnade för var hennes syn på barn, tron på att barn kan göra allting om de får chansen, men att de också tillåts vara barn med ett eget liv, säger Elena. Det fanns stor psykologisk insikt bakom de ofta vackra sagorna.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 1231480870
Flera år senare besökte de Sverige för första gången.
– Det var lite nervöst, berättar Elena. Vi lärare var oroliga för att bilden av Sverige som vi fått till oss genom Astrid Lindgrens böcker inte skull stämma med det moderna landet.
– Men vi hade oroat oss i onödan, fortsätter hon. Vi såg skillnaderna och blev inspirerade, hur barn och vuxna kan leka eller spela fotboll tillsammans. Tilltron till barn verkar större och relationen mellan lärare och elever mer avspänd än här. Att det fanns skolor där man lärde sig fixa bilar eller motorcyklar imponerade på några av våra elever. I svenska skolor finns så många möjligheter. Och svenskar föräldrar verkar inte dricka och röka – inte så mycket i alla fall.
I dag har man kontakt och samarbete med skolor i Malmö, Lund och – förstås – i Astrid Lindgrens barndomsstad Vimmerby. Där har eleverna varit två gånger och kunnat inspektera både Astrids hus Näs och sockerdricksträdet framför prästgården. I Vimmerby finns ju också nöjesparken Astrid Lindgrens värld.
Parostok är på ryskt vis en kombination av grundskola och gymnasium där en elev kan börja vid fem års ålder och stanna kvar tills han lämnar som student vid 18 års ålder.
– Men det är möjligt att lämna efter nio år i skolan, säger Elena Kramareva.
Att sätta sina barn i Parostok, som förresten betyder ”Planta”, är inte gratis.
– Det kostar 1 800 hryvnia i månaden, säger Elena.
Summan motsvarar ungefär knappt 900 kronor. Till det tillkommer 100 hryvnia i månaden för mat. Detta i ett land där medelinkomsten efter skatt ligger på runt motsvarande 3 000 kronor i månaden.
Ukrainas ekonomi är i dåligt skick – lågkonjunktur, korruption, inflation, stigande priser, kriget i öst och krav på ekonomiska reformer och sparpaket från europeiska och amerikanska långivare plågar landet och drabbar befolkningen.
Det märks också i skolan. För några år sedan hade man 70 elever, nu är man nere på 34.
– Gaspriserna är hemska, suckar Elena Kramareva. De har fördubblats sedan i fjol och tvingade oss att förlänga jullovet för att spara på bränslekostnaderna.
Den här dagen består lunchen av rödbetssoppan borsjtj som äts med den syrade grädde som kallas smetana och vitlöksbullarna pampushki. Sedan serveras vareniki, degknyten fyllda med kött, svamp eller kål. Till detta dricker vi te eller uzvar – en hemmagjord fruksaft.
I köket jobbar anställd personal, men eleverna hjälper till, både i köket och med framdukning, servering och diskplock. Innan måltiden ställer alla upp sig för att tvätta händerna. Vi beordras också dit av rektor Elena. Alla har skoluniform, pojkarna kavaj och byxor, flickorna kavaj och skotskrutig kjol. En pullover är gemensam. På plaggen lyser skolans vapen.
Eleverna har också lärt sig tillaga svenska maträtter som de läst om i Astrid Lindgrens böcker, Pippis pannkakor förstås, Karlsson på takets köttbullar och Emils palt, olika fiskrätter, soppor, kyckling och kanelsnäckor. Under julen har de knåpat ihop lussekatter och Jansson frestelse.
– Recepten har vi hittat på nätet eller fått av våra svenska vänner, förklarar Elena.
Efter lunch blir det tävling, skolans Pippi, Ronja och Karlsson på taket ska koras. En av Pippikandidaterna heter Sonya Kutsyna, 13.
– Det var mina kamrater som tyckte jag var en Pippi, säger hon. Det stod mellan Pippi och Ronja.
Ett par andra flickor är också aktuella som Pippi och ställer upp i tävlingen. I en delgren gäller det att kasta upp och vända en pannkaka i stekpannan så många gånger som möjligt under en minut.
Allt övervakas av äldre elever under ledning av elevpresidenten Caroline Lemeshko.
Stämningen är både hög och högljudd när åskådarna med liv och lust dels deltar i att räkna, heja och skratta.
Sonya vänder pannkakor med liv och lust, men det är oklart vem som egentligen vinner.
– För mig är Pippi en aktiv och lycklig flicka, pustar hon när hon slår sig ned samtidigt som en Karlsson på taket glider fram genom rummet utklädd till spöke medan en annan kopia studsar upp och ned för att visa hur den uppstoppade magen guppar.
– Det är bara här som jag är Pippi, säger Sonya och vippar med flätorna. Hemma är jag en annan som gillar att läsa biologi och se på tecknade filmer. Nej, jag var inte med när skolan var i Sverige senast. Jag var tvungen att stanna hemma och hjälpa till. Jag har tre syskon.
Så studsar hon vidare.
Den sista tävlingen utspelar sig i Mattisskogen, Ronja Rövardotters hemvist. Det gäller sig att ta sig över en flod genom att hoppa på stenar, sedan att ta ett jättesprång över helvetesgapet. Kuddar får föreställa stenar och helvetesgapet är uppritat på golvet. Det går vilt till och ser farligt ut, men ingen bryter benen.
Parostok är förstås inte enbart lekar, Pippi Långstrump och sagor utan också en alldeles vanlig grundskola samt gymnasium och en läroplan att följa.
Skoldagen varar mellan 8 och 18 måndag till fredag. På lördagar får eleverna gå hem klockan 14.
De har krav – höga krav – på sig.
– Absolut, säger Caroline Lemeshko. Mina föräldrar satte mig och mina två småsyskon här därför att de vet att det är den bästa skolan i Poltava. När man kommer härifrån kan man direkt studera vidare vid ett universitet i Kiev eller utomlands.
Vi följer henne till en lektion i engelska, längs de trånga trappor och gångar som skolan består av. Färgerna är de klassiskt murriga som man ser överallt i Östeuropa.
Lektionen leds av Zinaida Ushakova, en klassisk lärartyp av den gamla skolan vars auktoritet ingen ens förmodligen funderat på att ifrågasätta. Hon vandrar omkring bland bänkarna med en bok i handen och pratar.
Lektionen är på konversationsnivå och den här dagen diskuterar man skillnaden mellan person och personlighet. Diskussion är lågmäld och akademisk. Eleverna sätter sig inte ner förrän deras lärare gjort det och räcker upp handen innan de svarar. Trots att de är mellan 15 och 18 år tilltalar Zinaida Ushkova dem med ”Children” – ”Barn”.
– Nej det är inte standard, säger Caroline efteråt. Men vi tycker om henne och tror att hon tilltalar oss på det sättet för att hon tycker om oss också.
Frågan är hur Pippi skulle ha tilltalat henne.•
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
