Killarna vid datorn är inte svårbedda, alla vill berätta om sitt bibliotek, barn- och ungdomsbiblioteket Punkt127 i Bredäng, en stadsdel vid Mälaren som hör till miljonprogrammet. Och de vill vara med på bild i tidningen.
– Det är jätteroligt här. De har jättemånga saker, filmer, tv-spel, datorer…
De talar i mun på varandra.
– Man kan också läsa härinne, det är tyst, säger Abdelatif Mostfa.
– Vi brukar gå hit efter skolan, typ varannan dag. Det är så skrikigt i skolan, och vi vill komma till en lugn plats. Dessutom är det roligt att läsa böcker. Man kan också göra sina läxor här, säger Hassan Haidi.
De enas om att det aldrig är bråk på deras bibliotek.
Men visst har det varit problem.
– Jag kommer ihåg att en kille blev utskickad från biblioteket, sedan stängde de för att det var så stökigt, säger Jonas Dhahad.
De ungas bibliotek
Det var innan Per Berg, samordnare och kontaktperson på Punkt127, började, men han har hört hur det var.
– Från början var det ett fullstort bibliotek för både barn och vuxna, i en stor lokal en trappa upp. Sedan beslutade politikerna att det skulle vara ett T-banebibliotek och verksamheten flyttade ner hit, till en betydligt mindre lokal. Då var det lite oroligt med ungdomsgäng som stökade, slagsmål, några rutor som krossades, det ballade ur och man stängde verksamheten ett tag, berättar han.
Det beslutades då att verksamheten skulle rikta in sig på barn och ungdomar.
Personal med vana från ungdomsverksamhet tog över och en kille från området, Eli Khuri, med många lokala kontakter anställdes som biblioteksassistent.
På invigningsfesten sattes en pappvägg upp där ungdomarna fick chansen att berätta vad de önskade att skulle finnas på biblioteket.
– Många ville ha film och tv-spel, så vi skaffade spel med VR-teknik. Vi lyssnar mycket på deras önskemål och vill att de känner att det är deras bibliotek. Många barn kan också ha det knapert hemma och kanske inte har råd att uppleva den nya tekniken annat än via oss, säger Per Berg.
Biblioteket är det enda i Stockholm som lånar ut tv-spel som hemlån.
– Vi har ett mandat att prova nya saker, vi ska inte vara ett traditionellt bibliotek. Punkt127 är en mötesplats, en kulturplats, och vi jobbar dels med litteraturen så klart, men också med att hitta nya vägar till läsning – genom filmer, spel, serier eller youtubers, säger Per Berg.
Killar lånar mest
Minst en i personalen är alltid ute på golvet och snackar med ungdomarna när de droppar in efter skolan.
– De kan komma in och bara säga: Hej, hur är det? Kram, och så går de igen. Eller så hör vi med dem vad de vill göra och pratar om hur dagen har varit, säger Per Berg.
På ett område går Punk127 emot statistiken. Här lånar killarna fler böcker än tjejerna.
– Jag har ingen enkel förklaring, men många pojkar besöker oss och möter böckerna och våra samlingar nästan varje dag. Även våra film- och spelklubbar, dit många killar kommer, kanske gör att de dras till böckerna. Berättelser i spel och film kan bli ingångar till läsningen, säger Per Berg.
Sedan oroligheterna för några år sedan har stämningen på Punkt 127 vänt helt.
– Det finns ett behov av biblioteket. De unga kommer verkligen hit och vill vara med på allt vi gör. Jag tror att de gillar att vara här. Vi är fyra bibliotekarier, men vi är mer än det, vi är kompisen, mentorn, coachen. Det tror jag är nyckeln, att vi jobbar mycket med det sociala, säger han, och tillägger: Det är väldigt kul, man får tillbaka så mycket.
Sara Besharat Pour går i sjuan och kommer till Punkt 127 nästan varje dag.
– Inte alltid för att låna böcker kanske, men personalen här är alltid till hjälp, vad det än gäller, säger hon.
– Det kan vara så att du har problem med vänner. De hjälper till med allt. Tidigare gillade jag inte ens böcker, men de fick igång mig. Det är kul att se att man kan förändras på det sättet tack vare någon annan.
Vad är det bästa med Punkt127?
– Om du känner att du inte är trygg någon annanstans eller inte har någonstans att vara just då, så kan du alltid komma hit. Det är väldigt skönt att känna att en sådan plats finns, säger Sara Besharat Pour.
Samarbeten i fokus
Drygt tio mil västerut, i Råby och Bäckby i Västerås, var krisen på biblioteken en följetong i lokalpressen hösten 2016.
Utanför biblioteket i Bäckby var drogkommersen i full gång. Besökare vågade inte gå till biblioteket och personalen i Råby kände sig så hotade att de inte vågade gå till jobbet. Biblioteken tvingades dra ner på öppettiderna.
– Nu har alla bibliotek i Västerås kortare öppettider, men det beror på att vi får för lite resurser, och inte på stök, säger avdelningschef Irja Holtter.
För att ändå kunna fullfölja sitt uppdrag har biblioteket börjat med målgruppsöppet.
– Barn och ungdomar och vuxna med andra modersmål än svenska är prioriterade grupper. Vi samarbetar med olika kommunala verksamheter som familjecentrum och öppna förskolan, fritidsgårdar och fritidsklubbar och med föreningslivet för att nå så många som möjligt.
Biblioteket stödjer också de ungas egna initiativ. Som i Bäckby där några ungdomar dragit igång Poesi i orten, efter Stockholmsmodell.
– Det är en solskenshistoria. När de kom in i somras och bad om hjälp att komma igång, ja, då var intet öga torrt, berättar Irja Holter.
Inget stök idag
Med väldigt små resurser lyckas biblioteken erbjuda allt från språkkaféer och bokcirklar, kurser i programmering och IT-stöd till läxhjälp och tematräffar för ungdomar.
– Vi har också dragit igång en seriecirkel där vi läser serier på arabiska och svenska och pratar om dem på svenska. Alla aktiviteter för att lära sig bättre svenska är väldigt efterfrågade, säger Irja Holtter.
Tävlingen Läsgame är ett annat lyckat samarbete. Läsgame engagerar sextio elever från en skola i Råby.
– De läser som illrar och skolan hejar på såklart, vi gör detta tillsammans.
Därför är det trist att allt som rapporteras från vad man kallar socialt utsatta områden som Råby och Bäckby handlar om hur illa det är, menar hon. Idag är största problemet att bilden av biblioteket och området som otryggt har satt sig hos många.
– Folk törs inte komma till biblioteket när vi har kvällsöppet. Men det finns inget stök här idag, det är jättelugnt. Det enda vi skulle behöva är fler personal och större resurser, då skulle vi också kunna ha öppet längre, säger Irja Holtter.
