– Det är jämlikhetens dag, tycker jag, mumlar han tillbaka.

Varje år den fjärde oktober de senaste nio åren så har jämlikhetspriset delats ut av Jämlikhetsfonden, som Per Sundgren är grundare av tillsammans med tankesmedjan Katalys. Priset delas ut den dagen som en passning till demonstrationen mot Löntagarfonderna fjärde oktober 1983, för att visa att kampen för jämlikhet fortsatt lever kvar.

Men hur mår den kampen idag?

– Den mår inte så bra. Vi har en högerregering som är den mest extrema vi haft sedan den allmänna rösträtten infördes. Det är ett oerhört misslyckande efter en utveckling under 1900-talet som har inneburit en demokratisering och en förbättring av villkoren. Nu håller vi delvis på att avveckla och rasera det som vi såg som självklara och grundläggande rättigheter. Allt ska ut på marknaden.

Idag finns en inbyggd diskriminering i välfärdssystemen, där rika kan köpa sig före fattiga i sjukvårdsköer via privata försäkringar och där vissa elever på grund av det trasiga skolsystemet har sämre förutsättningar än andra. Men den stora frågan som diskuteras i politiken är den om kriminaliteten. Det är förstås en akut fråga, i och med den explosiva utvecklingen av gängvåldet, men Per Sundgren känner sig oroad över retoriken. Han citerar den franska ekonomen Thomas Piketty, som sa: ”Om vänstern tror att den kan vinna tillbaka arbetarklassen genom att ta över högerns främlingsfientlighet så har de fel”.

– Och det tror jag också. Tyvärr är det mycket som tyder på att stora delar av arbetarrörelsen, inte minst Magdalena Andersson, drar åt det hållet. De kritiserar inte regeringen när det gäller kriminalitet och flyktingpolitik. Man ligger lågt. Man tror att det är en vinnarstrategi att lägga sig nära högern. Det tycker jag är helt fel. Arbetarrörelsen måste övertyga om att man har ett alternativ till det som är högerns politik.

Jesus och svenskarna vill ha jämlikhet

Intresset för politiken och jämlikhetsfrågorna väcktes redan i folkskolan i början av 50-talet. När ”Fru Vennberg” berättade om hur fantastisk Jesus var när han ”satte sig upp mot överheten” och hade bra budskap om jämlikhet och rättvisa. Per Sundgren blev dock aldrig troende.

– Jag insåg ganska snabbt att jag inte behöver en gud, jag har ju ett samvete, säger han och skrattar.

Så länge det funnits klassamhällen har människor reagerat mot desamma. I den nyutkomna boken Jämlikhet är lösningen, som Per Sundgren skrivit tillsammans med journalisten Mats Wingborg, berättar de att människor fortfarande vill ha ett jämlikt samhälle. Novusundersökningar som de beställt visar att fyra av fem svenskar vill se minskade klyftor.

Så varför fastnar då inte jämlikhetstankarna – om de alltid funnits och människor fortfarande vill leva i samhällen som står upp för jämlikhet? Per Sundgren tror att det handlar om att någonting händer när man presenterar de konkreta lösningarna, att folk är för rädda för exempelvis en fastighetsskatt när det gäller deras egna hem. Det gör att partier inte ens vågar komma med förslagen.

– Men det är ju det som ligger bakom framgångarna historiskt menar jag. Att man vågar driva frågor och inte bara anpassa sig till opinionen.

Vad gör man när pengar blir över?

Efter en lång politisk och sedan akademisk karriär beslutade Per Sundgren sig för att sluta arbeta vid 70 års ålder. Det är dock en sanning med modifikation, för med sitt engagemang i ABF och i jämlikhetsfonden finns det fortfarande mycket att göra. Men i samband med det startades jämlikhetsfonden, genom en miljon kronor från egna besparingar.

– Jag kunde konstatera att jag hade mer pengar än jag behövde på banken. Inte så att jag var rik eller så men jag har varit en dålig konsument. Och då var ju funderingen, vad gör man?

Kompisarna såg Per Sundgrens idé om ett jämlikhetspris som ett dödfött projekt – för vem förtjänar ens ett sådant pris? Men efter några års grunnande nappade till slut Katalysgrundaren Daniel Suhonen. Duon bestämde sig för att bilda en stiftelse.

2015 delades det första jämlikhetspriset ut på hundratusen kronor. Det gick till Ljuders Nickelsilverfabrik, ett arbetarägt metallindustriföretag. Hederspriset det året gick till Per Molander för hans bok Ojämlikhetens anatomi. I år går hederspriset och 10 000 kronor till forskaren och samhällsdebattören John Lapidus för sina granskningar av privatiseringar i sjukvården.

Det stora priset går till Folkets bio, som grundades av filmskaparna Stefan Jarl och Ulf Berggren för 50 år sedan.

– Folkets bio har ju, för det första mycket små löneskillnader i organisationen, på vissa håll har de inga alls. Men framförallt har de jobbat för att nå ut till så många svenskar som möjligt med film av hög kvalitet som annars inte skulle komma ut, som folk skulle gå miste om

”Ville förstå varför jag hade misslyckats”

Kulturen har alltid varit viktig för Per Sundgren. Han satt som kulturborgarråd i Stockholm mellan 1988-1991. Kultur och jämlikhet hör ihop, menar han. I början av 2000-talet började han forska och disputerade 2007 med en avhandling om kulturen och arbetarrörelsen.

– Då ville jag försöka förstå varför jag hade misslyckats som kulturpolitiker, säger han.

Inom kulturområdet finns det nämligen en klyfta mellan fin- och fulkultur. Den politiska inriktningen både för höger- och vänsterpolitiker har enligt Per Sundgren varit att distribuera ”finkulturen” till medborgarna. Men det finns fler kulturverksamheter som är värda att stötta. Medborgarna borde vara utgångspunkten för kulturpolitiken. Alla människor är kulturvarelser. Här är han ganska ensam i sina åsikter.

– De senare åren har kulturpolitiken handlat om att politikerna ska ha en armlängds avstånd. Men det är en väldigt enkel fråga. Det är klart att konstnärerna ska ha frihet att skapa som de vill. I övrigt tycker jag det är viktigt att politiker styr över kulturen. Den avgörande kulturpolitiken bedrivs ju när man fördelar resurser, säger han.

Nästa år är pengarna i jämlikhetsfonden slut. Per Sundgren vet inte vad som ska hända då.

– Antingen får vi lägga ner eller också får vi försöka hitta någon fortsatt finansiering. Jag tycker att jag har gjort mitt när vi har delat ut det tionde priset. Men vi har ett år kvar att fundera på det.