"penisfixering och vaginaavund"

De vet vad stor konst är. Och de ser det som sin uppgift att upplysa allmänheten om det. ETC Örebro har mött Styrelsen, en grupp som vill motverka gubbfixeringen inom konstvärlden.

De möttes på Örebro konstskola, de fyra medlemmarna i Styrelsen. Alla bar de på kritik mot att konstvärlden styrs av en liten maktelit som bestämmer vad som är stor konst och vad som inte är det. Och de var trötta på den etablerade konstens gubbfixering.
De bildade Styrelsen. Fyra strikt kostymklädda konstnärer som uttalar sig tvärsäkert om vad stor konst är. Genom att imiterade makteliten vill de visa hur den fungerar och få människor att ifrågasätta den.
– Det är ett slags performance där vi tar oss an rollen av konstetablissemanget som bestämmer allt och vet allt, säger Karolina Oxelväg, en av Styrelsen medlemmar.

För mycket fokus på män
Förra helgen framträdde Styrelsen i Örebro och höll i en visning av stadens offentliga konstverk. Styrelsen tycker att den offentliga konsten i alltför hög grad består av fallosliknade skulpturer och bronsbyster av kungar. Och de tror att många av de manliga konstnärerna lider av vaginaavund.
– Det är något som många manliga konstnärer tycks lida av vilket enligt Styrelsen alltid leder till torr och tråkig konst, säger Felicia Bjärmark Esbjörnsson, en annan av Styrelsen medlemmar.
Ett exempel på konst i Örebro som tydligt visar tendenser till vaginaavund är den fontän, formad som ett fat med ett hål i mitten, som är placerad i Slottsparken.
Överlag anser de att konsten fokuserar alltför mycket på männen. Fenomenet kallar de 3G.
–Allt för mycket konst är gjord av gubbar, för gubbar och handlar om gubbar.  Det är  något som Styrelsen vill motverka, säger Karolina Oxelväg.
Inte helt överraskande finner Styrelsen den kissande skulpturen Bad Bad boy problematisk.
– Styrelsen är trötta på den penisfixering som Bad bad boy lider av och ifrågasätter varför Open Art väljer att visa ett sådan verk framför ett verk av en stor kvinna, säger Karolina Oxelväg.

Maktelit skapas på konstskolorna
Nu har de fyra konstnärerna flyttat från Örebro. Tre av dem har fortsatt på design- och konsthögskolor i Sverige och Norge. Och de tycker att det även inom konsthögskolevärlden är tydligt hur konstvärlden blir exkluderande.
–  Om man har gått på en av de högre konstskolorna så är man automatiskt med i den etablerade konstvärlden och får vara med i olika sammanhang. Och det är nästan bara vit övre medelklass som samlas på konsthögskolorna. Det är problematiskt, säger Felicia och får medhåll av Karolina.  
– Det är som i samhället i stort, det skapas en maktelit. Det blir snävt och instängt.
Styrelsen vill se en konstvärld som är mer frisinnad  och som släpper in andra berättelser än de etablerade, manliga konstnärernas.
 – Vi vill arbeta för en konstvärld som är mer öppensinnad och som släpper in nyskapande, konceptuell konst. Vi gör det genom Styrelsen, en odemokratisk grupp som ändå vill påvisa att det går att skapa en mer demokratisk konstvärld, säger Karolina Oxelväg.  

Klara Olander