BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
När Guldbaggebelönade regissören Goran Kapetanović (”Min faster i Sarajevo”) nu långfilmsdebuterar med barn- och ungdomsfilmen ”Krig”, rör han sig på en liknande kontrastfylld skala.
För det som huvudpersonerna i filmen sysslar med – fullskalig krigsplanering – är inget vi vanligtvis förknippar barn på gränsen till tonåren med. Goran Kapetanović sätter hur som helst tonen med en inledning där svartvita arkivbilder får illustrera andra världskrigets slut och början på kalla kriget, medan huvudkaraktären Malte (Loke Hellberg) lägger ut orden om matematikern John Nash, hans teorier och hur applicerbara dessa är på krigsföring. ”Kan man sluta fred genom att lita på varandra? Nej – självklart inte”, konstaterar han krasst inför sin förstummade skolklass.
Malte, som precis har flyttat med sin mamma (Malin Levanon) till ett vindpinat miljonprogramsområde efter separationen från en osynlig fader, spinner sin lillgamla tillvaro kring teorier som dessa med husguden Nash uppsatt på barnrumsväggen.
Han spekulerar i möjliga utgångar av slaget vid Waterloo med hjälp av tennsoldater, och sitter hellre med sina böcker och rationella uträkningar än går ut i verkligheten.
Snart upptäcker han dock att barnen från områdets två gårdar turas om att bestämma över den närliggande lockande skateladan, och att denna ordning hålls uppe med hjälp av ett sinnrikt system med vaktavbyte och finslipad maktbalans.
När den ena gruppen lämnar ladan tar den andra i samma sekund över med militärisk disciplin och vice versa, dag efter dag. Men Maltes strategiska hjärna ser snart helt andra operativa möjligheter för den gård han kommit att anslutas till.
”Krig” hinner väcka många tankar hos åskådaren under sin korta (en timma och tjugo minuter) längd. En är varför det inte görs fler lika modiga barnfilmer, en annan är om Jocke och Jonna-generationen verkligen kommer ta till sig den rätt teorispäckade handlingen.
Men det kommer de nog, inte minst på grund av den stegrande spänningen. För det hinner vända både en och flera gånger under filmens lopp, med en intrig som bitvis blir lite läskig utan att bli för spekulativ.
Den genomarbetade scenografin à la stilistiskt femtiotal med dito kostym gör också sitt till för att skapa en fängslande tidlös känsla, liksom den atmosfäriska musiken signerad Nathan Larson.
Visst för filmen då och då tankarna till ”Flugornas herre”, fast då i en något snällare version. Samtidigt blir det sällan för grymt eller våldsamt, vilket förstås är bra då det ändå rör sig om en barnfilm.
Goran Kapetanović har med tidigare produktioner som kortfilmen ”Flykting 532” sökt skildra följderna av ett krig ur ett barns perspektiv, något han definitivt fortsätter med här.
Samtidigt är ”Krig” också ett skolexempel på hur maktfullkomlighet snabbt bildar grogrund för nyfascistiska och auktoritära tendenser, när respektive ledares mål blir till ”gruppens bästa” med allt vad det innebär. Som när den nyutnämnde ”strategiske konsulten” Malte tvingar barnen att donera sina pengar till den gemensamma krigskassan.
Att distributören Folkets bio bjuder på ett diskussionsunderlag till ”Krig” lovar gott inför filmens fortsatta liv, och med lite tur kommer engagerade pedagoger inom skolans ramar kunna väcka viktiga frågor kring krig och fred hos den unga publiken.
Men för sjutton – även vuxna skulle behöva se denna film för att på allvar se det verkligt absurda i samtidens militära och antihumanitära konflikter. Särskilt när den gestaltas med sådan skärpa som i denna ovanligt intelligenta barnfilm.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
