Parksommaren startar med Jojje Wadenius

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Den första succéskivan följdes upp med ”Puss, puss, sant, sant” också med texter av Barbro Lindgren, och musik till tv-serier som ”Kalles klätterträd” och ”Farbrorn som inte vill va’ stor”. Parallellt med barnmusiken spelade han i bandet Made In Sweden och med artister som Pugh Rogerfeldt, Cornelis Vreeswijk och Monica Zetterlund.

Till USA och tillbaka

Under över 20 år i USA spelade han med bandet Blood, Sweat and Tears, ingick i husbandet till Saturday Night Live och kompade artister som Luther Vandross, Diana Ross och Simon and Garfunkel. I början av 2000-talet styrde flyttlasset tillbaka över Atlanten när han bosatte sig med sin norska fru i Oslo.

— Jag kände mig aldrig riktigt hemma i USA på grund av sociala normer jag aldrig kan förlika mig med. Det vi ser i den amerikanska politiken i dag, med Trump, har ju funnits där hela tiden, det är bara att det har dragits till sin spets nu.

Tillbaka i Skandinavien spelar han fusionjazz och flera olika konstellationer och både gamla och nya barnvisor. Jag undrar vad de stora skillnaderna är att spela för barn jämfört med att spela för vuxna?

— En skillnad är ju att jag sjunger, det gör jag inte annars. Sedan pratar jag ju mer, berättar anekdoter om låtarna. Men det är ju många äldre som kommer till konserterna i och med att så många har växt upp med låtarna. ­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­

På Parksnäckan inleder Jojje Wadenius Barnens parksommar, som återkommer flera gånger i sommar med barnmusikartister och andra aktiviteter. Med fyra barnalbum och musik till tre tv-serier i bagaget har han många låtar som funkar på en barnkonsert, men några fungerar bättre än andra. Bland de yngre är ”Jag är det fulaste som finns” mest uppskattad medan vuxna konsertbesökare gillar ”Mitt lilla barn”, ”Mitt sår” och ”Kalles klätterträd” bäst. Uppskattningen visar sig på olika sätt.

— När jag gjorde en konsert med James Hollingworth, som jag har gjort skivan ”Hajar du” med kom det fram en tjej på sju år efter konserten som gjorde tummen upp och sade ”Bra jobbat!”. Då är det svårt att inte börja skratta. Det var fint.

Inga drömprojekt

Efter att under fem decennier ha stått på scenen med mängder av världsartister och medverkat på flera klassiska inspelningar är det lätt att tänka sig att en mättnadskänsla skulle kunna uppstå. Har Jojje Wadenius något drömprojekt kvar?

— Egentligen inte. Drömmen är att få hålla på så länge som möjligt. Det handlar ju mycket om möten med andra musiker och vad som känns bra för stunden. En del gånger har jag gjort fantastisk musik med människor som inte varit så kul att umgås med, andra gånger mindre bra musik med sköna människor. Och det är ju svårt att veta nu vad man vill göra om två år, säger han.