Tore Johnson föddes i utkanten av Paris år 1928, son till författaren och nobelpristagaren Eyvind Johnson, men växte upp i Stockholm. Han var med och grundade bildbyrån Tio Fotografer i Stockholm där han också arbetade som assistent åt legendariska K.W. Gullers och Sten Didrik Bellander. Johnson deltog i utställningen ”De Unga”, våren 1949, som bröt med den traditionella pictorialistiska fotografin och den nationalromantiskt bildstilen som rådde i Sverige vid den tiden. Strax efter mitten av 40-talet bosatte han sig i Paris och blev känd som en skildrare av den stora staden. Tore Johnson har ett säreget visuellt språk, lika raffinerat och poetiskt som hans samtida fotografkollegor Kertesz och Brassaï.
Traditionen att bege sig till Paris för att ta del av olika konstnärliga strömningar fortsatte också efter andra världskriget. Hela staden genomsyrades av en positiv anda och särskilt boulevarderna och kaféerna blev samlingsplatser för konstnärer och intellektuella. Paris var platsen där man ville vara!
Efter kriget uppstod i hela Europa och i synnerhet i Paris, rörelser med en positiv syn på framtiden, framstegstanken, där människan stod i centrum. Strax efter att Tore Johnson kom till Paris kom han i kontakt med fotografen Robert Doisneau, som var anhängare av photographie humaniste, ”humanistisk fotografi”, och medlem av den fotografiska cirkeln Le Groupe, som träffades en gång i månaden för att diskutera konst, fotografi och egna bilder. Huvudtanken hos de som sympatiserade med den humanistiska fotografin var att människan var det centrala och konsten skulle ge möjligheter att organisera verkligheten.
Johnson umgicks även med de nordamerikanska fotograferna Man Ray och W Eugene Smith. Flera av dessa fotografer och konstnärer hade också bott i Berlin och haft kontakt med Bauhaus. Man Ray och Brassai hade en uttalad relation till surrealismen. Den estetik som Kertesz utövade imponerade starkt på Johnson och påverkade hans bildvärld.
Johnson, som aldrig haft ett eget hem i Paris, gick timme efter timme runt floden Seine och närliggande kvarter, där han tog de flesta av sina bilder. När han hade pengar bodde han på Hotel du Grand Balcon. Med empatisk och nyfiken blick förevigade han stadens invånare bortom turistattraktioner och fina salonger.
Tillbaka i Stockholm i mitten av 50-talet arbetade Tore Johnson som frilansare för flera tidningar, bland annat tidningen VI och med olika fotouppdrag för Stockholms Vägar. Han reste till USA, Kuba, Kongo och den arktiska regionen i slutet av 1970-talet och ägnade sig åt att experimentera med mikroskopiskt fotografi. Han dog den 14 maj 1980 endast 52 år gammal.
Tore Johnson gjorde aldrig någon egen utställning eller bok med sina bilder. Efter hans död visades hans fotografi i ett specialnummer av ETC 1987 och på en separat utställning i Stockholm. Nu ges en del av Tore Johnsons bilder från Paris ut i en ny fotobok från Nordiska museet i Stockholm. Samtidigt visas bilderna på en utställning på Nordiska museet som pågår den 17 september till och med mars 2016.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
