Ida Sundin Asps Idag vet jag inte vem jag är faller jag pladask för. Den handlar om en dement morfar, som inte riktigt vet vem han är när han vaknar på morgonen. Barnbarnet guidar ömsint den gamla, i ett vackert samspel mellan generationerna. Illustrationerna känns väldigt ”nu” och har en fin balans mellan det drömska och det figurativa. Boken är en existentiell berättelse för förskolebarn med ett finstämt poetiskt språk: ”Är du mitt barnbarn fastän jag glömmer? Jag känner igen dig men jag vet inte vem du är.” ”Det gör inget morfar. För jag kommer ihåg. Du är morfar, jag är barnbarn. Du glömmer att du glömmer.” Så fint.
På Natur och Kultur har Maja Säfström släppt Fantastiska fakta om djur, som inte direkt ropar på uppmärksamhet med sitt blekblå omslag. De charmiga svartvita illustrationerna av djur får dock mycket liv trots de enkla medlen. Både jag, treåringen och sexåringen jag läser med sugs in i boken.
Faktan om djuren är precis lika fantastisk som utlovat och skriven på ett självklart vis som är begripligt även för de minsta. Som att lejonhonorna skaffar nästan all mat åt gruppen, och att lejonhanar sover upp till 20 timmar om dagen (no comment…). Och visste ni att en kalkons huvud växlar färg beroende på humör? Den här boken rekommenderas, för alla åldrar.
Paddor och papiljotter (Rabén & Sjögren) går i lite samma anda, fast här förses man istället med aha-iga tankar kring hur ord är uppbyggda. Vi får lära oss vad ord som ”kaffetår”, ”papiljott”, ”regnbågslax” och ”plastpappa” betyder, och var de kommer ifrån. Och vad betyder egentligen uttryck som ”slå huvudet på spiken”, ”få en tupp i halsen” och ”vara ute och cykla”? De smidiga förklaringarna av Anna Ribbing vävs ihop med enkelt lekfulla illustrationer i Mati Lepps karaktäristiska stil.
”Så här såg trädgården ut. Den var inte så märkvärdig, men den betydde allt för den lilla trädgårdsmästaren.” Så börjar Den lilla trädgårdsmästaren av Emily Hughes (Rabén & Sjögren). Vi får följa en trädgårdsmästare som inte räcker till, och är så liten. Men så en dag kommer någon och hjälper honom. Resultatet blir en prunkande trädgård, vackert illustrerad i mättade varma gröna nyanser.
Boken är också ett lysande exempel på fint samspel mellan typsnitt och bildernas estetik, något som tyvärr inte är fallet i alla barnböcker. En bok som passar barn i hela förskoleåldern.
För de allra minsta har Olika förlag släppt Jakten, av Sanna Borell. Det är en äventyrsbok som rekommenderas från två år, men många ettåringar kommer också ha glädje av den. Ett djur stjäl en frukt och blir jagad av fruktens ägare.
På tv-spelslikt sätt tar de sig fram över sidorna, genom att smyga och klättra, över stup och eld tills djuret hittar hem till sina ungar, som äntligen får mat. En färgglad och fin thriller för de allra minsta, som också kan väcka frågor för samtal kring vad det är att stjäla, och när det är okej.
I förlagskollegan Malin Liljas och Matilda Salméns Mix kör och möter vi tjejer som gillar bilar, grävskopor och rymdskepp. Boken ligger tydligt i linje med Olika förlags uttalade filosofi att skapa böcker som utvidgar normen, och de lyckas de bra med både vad gäller kön och hudfärg på bokens gurer.
De fem skavankerna (Mirando bok), är en otroligt vacker bok av italienska Beatrice Alemagna. Den handlar om ett gäng ”skavanker” och hur skönt det ändå är, att inte vara helt perfekt. Boken har mixade illustrationer av collage och teckning, som både barn och vuxen kan fastna länge vid och studera. Skavankerna har inte tydliga kön eller ursprung, och den blir öppen för tolkning på ett sätt som jag gillar.
Förlaget är också aktuellt med Färgernas ljud av Jimmy liao. Den börjar starkt med ett citat av poeten Wisława Szymborska: ”Vilken tur man har / som inte så noga vet / i vilken värld man lever”, och slutar med en dikt om blindhet av Rainer Maria Rilke. Wow. Den här tjocka boken är helt otroligt fin, om en flicka som precis blivit blind. Hon åker tunnelbana, och den tycks koppla ihop hela världen på sätt som får mig att tänka på svenska filmen Metropia.
Miljöerna är vackra med intrikata mönster som förstärker textens labyrinttema, och ger en aning om hur livet kan te sig för personer med synnedsättning. Meningarna – det är bara någon enstaka på varje sida – är starka och poetiska: ”Om jag återigen fick se en glimt av den här världen, vad skulle jag då vilja titta på?”
Det är tyvärr inte alltid någon som är bra på att rita är poet. Men den här texten skulle fungera som en dikt, av sin egen rätt. Eller vad sägs om meningar som:
”Ibland känns det som om världen saknar gränser.”
Eller:
”I den här staden gör jag ofta illa mig. Men som tur är återhämtar jag mig snabbt.”
Missa inte den här.
