Bland de ljuspunkter en alltid kan se framemot i höst- och vintermörkret är att förlagens kataloger för våren börjar droppa in. Jag har redan en hög hemma och har vikt många hundöron. Och det finns en hel del att känna förväntan inför i vinterns och vårens skörd. Här finns litterära storheter som den franska modernisten Marguerite Duras, vars ”Sommaren 80” kommer ut på Ellerströms som under flera år har givit ut framförallt hennes mindre kända verk. Detta är samling krönikor, skrivna just 1980. Som hängivet Duras-fan gläds jag åt översättningar av alla sorters texter av denna unika litterära begåvning. Apropå litterära storheter är även Märta Tikkanen tillbaka på det finlandssvenska Förlaget M. Dels med en nyutgåva av klassikern ”Män kan inte våldtas” från 1975, som förblivit relevant men nu fått ännu större aktualitet i metoos svallvågor. Den kommer dessutom sättas upp som pjäs på Stadsteatern i regi av Lo Kauppi, en intressant författare och dramatiker i egen rätt. Men Förlaget M ger också ut en ny brevsamling, ”Man måste försöka skri-” där Tikkanen samtalar med framstående skapande kvinnor som Åsa Moberg, Birgitta Stenberg och Bodil Malmsten, vilket ju känns som en dröm att få läsa.
En annan som gjort sig känd för att gå i dialog med andra skapande kvinnor är den amerikanska författaren Chris Kraus, mest känd för kultklassikern ”I love Dick”, som nu åter är aktuell på Modernista med boken ”Summer of hate” som av förlaget beskrivs som ”En blandning av road novel och existentiell noir-roman.”
Bland de mindre förlagen återfinns namn som är mindre kända, men minst lika intresseväckande. På Lejd ges till exempel den framstående men numera ganska bortglömda italienska efterkrigstidspoeten Alda Merinis ”Franciskus – Den skapades sång” ut. Och i det nystartade förlaget Nirstedts katalog fastnar jag särskilt för amerikanska Joshua Clovers diktsamling ”Röd epik”, som beskrivs som ett radikalt politiskt upprop med influenser från antikens diktning.
Vinterns och vårens utgivningar bjuder också på flera översättningar av hyllade verk. Kristen Roupenians ”Cat person” som uppmärksammades stort när den först publicerades kommer nu i översättning på Bonniers tillsammans med andra noveller. På Wahlström och Widstrand kommer den franska författaren Édouard Louis rasande uppgörelse med det franska klassamhället, ”Vem dödade min far?”. Översättningen känns extra vältajmad nu när de Gula Västarna, i vars vrede och förtvivlan Louis skrivit att han känner igen sin fars, spridit sig över Frankrike. Jag ser också fram emot översättningen av den afroamerikanska Paul Beattys Man Bookerpris-belönade ”Svikaren” som kommer på Rámus, ett förlag som det alltid är värt att hålla ögonen på, samt Tranans utgivning av den uppmärksammade amerikans-haitiska författaren Edwidge Danticat som hittills förblivit relativt okänd i Sverige. Och på Norstedts kommer tänkaren, aktivisten och författaren James Baldwins essä om den amerikanska rasismen, ”Nästa gång elden” i nyöversättning.
Men mest exalterad blev jag nog ändå när jag såg att både Angela Carter och Åsa Nelvin, två kultförfattare som jag länge varit nyfiken på, men inte hunnit bekanta mig med, ges ut på nytt, båda på Modernista. Nelvins prosalyriska ”Gattet”, som först kom ut postumt 1981 kort efter författarens hyllades av kritikerna, och gestaltar liksom till exempel den också alldeles för tidigt bortgångna Mare Kandres böcker, ensamhet och utsatthet ur ett barns perspektiv. Carter, å sin sida, är känd för en slags karnevalistisk magisk realism. De två verk som nu ges ut är ”Den nya Evas passion” och ”Den magiska leksaksbutiken”.
Finns det då några särskilda tendenser i vårens utgivning? En tendens som i alla fall tycks ha avtagit är de dystopier som förekommit i så många mer eller mindre lyckade varianter de sista åren. Av de som kan skönjas är intressant nog de flesta lyriska verk som Johannes Héldens ”First contact” (Bonniers), som tar avstamp vid ett kraschat rymdskepp och mycket väl kan tänkas gå i dialog med Harry Martinsons ”Aniara”.
Däremot tycks krig, exil och migration av förklarliga skäl fortsätta att hemsöka litteraturen. I katalogerna återfinns dessa teman i olika former, från olika tider och platser. Där finns ”Lägenheten” av Nora Szentivány, om ett ungt par som flyr 1970-talet Ungern, Daniel Yousefis ”Den åttonde kontinenten” som beskrivs som ”en dokumentärpoetisk skildring av flyktingkrisen”, ”Konsten att förlora”, där Alice Zeniter, utforskar den postkoloniala relationen mellan Algeriet och Frankrike genom en släkts migrationer, första delen i en trilogi om krig och exil av den ungersk-schweiziska Agota Kristof som avled 2011 och den palestinsk-isländska Mazen Maaroufs novellsamling ”Vitsar för milisen” där berättelserna utspelar sig i krigets närhet.
Hur 2019 än blir i övrigt, med eventuella extraval och annat, finns det i alla fall alltså mycket att se fram emot för oss som gärna både flyr från och förstår verkligheten med hjälp av böcker.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
