Minimalt Clandestino – men producenten har ändå hittat peppen

Hur kändes det att få ställa in årets Clandestinofestival efter vad jag gissar varit långt och hårt jobb?

– Jo, men det är klart att det var nedslående när vi först förstod att vi inte skulle kunna genomföra det. Det tog lite tid att tänka och se om det var värt att göra något alls. Men det kändes ändå så viktigt att kulturlivet får leva vidare trots en sådan här kris. Det är viktigt att inte låta det stoppa oss. 

Generellt så känns det nu väldigt kul att kunna erbjuda ett fragment av festivalen i alla fall. Vi har en fantastisk line up.

Hur ska konserten gå till rent konkret?

– Även vi i ledningen kommer ju få stå utanför för att ge plats åt dedikerade fans. Vi kanske får turas om att gå in och titta då det sammanlagt bara kan vara 50 personer. Med ljudtekniker och artister så blir det ungefär 30 personer i publiken. På scenen blir det i princip alla svenska akter som vi hade bokat. De internationella kunde ju av förklarliga skäl inte komma.

Vad händer framåt med Clandestino? 

– Vi jobbar vidare som alla andra små kulturaktörer. Bland annat med digitaliseringen. Vi har till exempel en ny poddcast på gång. Första avsnittet, med Sara Parkman, ligger ute redan nu. Hon är ju gäst-curator för årets festival. Sen har vi en grej som heter Podcards, som är  små livespelningar och hälsningar från de akter som skulle spelat. Sen kämpar vi och försöker boka om de akter som skulle spelat till nästa års festival.