Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141
I salongen är sorlet lågmält och många läser tidningen över en förmiddagskaffe. Flera sällskap har redan beställt in lunchsmörgåsar, trots att vägguret i mörkt trä knappt slagit elva. Medelåldern är hög och vid flera bord står rullatorer parkerade.
– Majoriteten av de som kommer hit är äldre och jag tror att de lockas av det traditionella. Många andra caféer har gått mot att ha likadana sortiment, men här kan du fortfarande få en leverpastejmacka eller en vanlig ostsmörgås, säger Cecilia Hani som ansvarar för driften av caféet.
Gamla anor
Ahlströms konditori grundades år 1901 men de var knappast först med att förse göteborgarna med kaffe och bakverk. Det första kända kaffehuset öppnade redan i slutet av 1700-talet. Under 1800-talet och i början av 1900-talet öppnade många klassiska konditorier såsom Paleys och Bräutigams. De blev viktiga samlingsplatser för Göteborgs societet. Förutom de finare konditorierna i innerstaden öppnade också arbetarcaféer där kondisbitarna ersattes av bryggkaffe, skinkmackor och pyttipanna.
Men 1960- och 70-talen var svåra tider för Göteborgs caféer och konditorier. I boken På Kafé i Göteborg beskriver författaren Rune Oxelqvist hur hembagerierna konkurrerades ut av brödfabriker, och att människor tillbringade allt mindre tid på café när tv-apparaterna flyttade in i de svenska vardagsrummen. Arbetarfiken och de klassiska konditorierna lade ner ett efter ett. Under 1990-talet fick cafétrenden ett uppsving men då träffades ungdomarna i stället över en espresso på någon av de nystartade kaffebarerna. Idag finns flera hundra caféer i Göteborg och flera stora kedjor har etablerat sig i staden. Några av de klassiska arbetarfiken finns fortfarande kvar, exempelvis café Skogen i Majorna och Flickorna på Färjenäs som ligger vid Älvsborgsbrons norra fäste.
Har haft få ägare
Det anrika konditoriet Bräutigams stängde år 1993 så numera är Ahlströms stadens äldsta café. Trots att det snart firar 120 år har det bara haft tre olika ägare. Cecilia Hanis man och svärföräldrar tog över driften för tio år sedan. Trots några renoveringar är mycket sig likt. Vissa bordsben och vägglamporna med glasprismor har varit med från starten, och medan många flyttat sin produktion utanför innerstaden av besparingsskäl, så tillverkar Ahlströms fortfarande sina bröd och bakverk på övervåningen.
Cecilia Hani tror att caféet överlevt så länge tack vare sina stamgäster som förblir trogna besökare hela livet. Att besöka Ahlströms har blivit familjetradition för många göteborgare.
– Många berättar att de brukade gå hit med sin mormor eller någon annan äldre släkting, och att stället påminner dem om en viss person. Under julen kommer folk in och köper marsipangrisar och säger ”jag fick alltid en marsipangris av min morfar”, säger Cecilia Hani.
Några av de äldre besökarna brukar berätta om när de var små och inte fick följa med in för sina föräldrar. De stod med näsorna mot de stora fönsterna som vätter mot Korsgatan, och spanade på alla godsaker på andra sidan glaset.
Nätverk och lussesemlor
Men även om delar av inredningen och sortimentet finns kvar sedan starten så ändras saker även på Ahlströms. Numera har gästerna tillgång till ett trådlöst nätverk och kring jul trängs de vanliga lussekatterna med gräddfyllda lussesemlor. Ändringar i sortimentet är dock inte alltid populära. För ett tag sedan plockade Ahlströms bort den så kallade Diplomattårtan ur sortimentet. Men eftersom det fortfarande finns en kund som vill ha den, så gör de den ibland ändå, på hans beställning.
– Det är en viktig tradition för honom, säger Cecilia Hani.
Nu börjar snart vintersäsongen som är den bästa perioden på Ahlströms. Den sjätte november säljer de över 3 000 Gustav Adolfsbakelser – ett bakverk som faktiskt uppfanns på det konkurrerande konditoriet Bräutigams. Lagom till första advent fylls de långa glasdiskarna med lussekatter och pepparkakor, och sedan börjar semmelsäsongen. Cecilia Hani hoppas kunna driva caféet i samma anda länge till och är inte bekymrad över den höga medelåldern bland besökarna.
– Jag är inte orolig över att våra stamgäster ska bli för gamla, för jag tror att ett sådant här ställe går i generationer. Om man bara bevarar det som det är så kommer det att kunna vara för alltid, säger hon.
