– Jag vill granska makten med humor och allvar. Det är det jag gör och alltid har gjort i min stand-up. Jag tycker att det är en effektiv och fantastisk genre att kunna ta hand om stora frågor med, säger han.

Özz Nûjen slog igenom som ståuppare för snart femton år sedan och i början av karriären handlade skämten ofta om hans kurdiska bakgrund. Även om repertoaren har breddats sedan dess tycker han att hans sätt att skämta i grunden är detsamma. Den som gillade honom då kommer att känna igen sig i nya föreställningen Statsminister Özz Nûjen.

– Jag skämtar om det jag tycker är kul, aktuellt och angeläget. Så har jag jobbat i över tio år, det är bara det att ni journalister inte ser det. Vi människor har lätt för att sätta in folk i fack.

Så skämten om hur hans pappa sätter upp taggtråd runt sin kolonilott för att skydda det enda stycke mark som är hans, eller om kusinen som dog den elfte september, ”det var han som körde planet”, lär aldrig försvinna helt.

Men i år är det supervalår och Özz Nûjen har en dålig känsla. Därför ikläder han sig rollen som statsminister. Lovar att det skulle bli en rejäl förändring om han fick makten i Sverige. För han är inte imponerad av hur politiken ser ut i dag. Både under socialdemokratiskt och borgerligt styre har den tillåtits bli en cirkus, tycker han.

– När politikerna inte tar ansvar, när maktens män och kvinnor inte tar ansvar, när man ser att de beter sig som pajasar, och medier och journalister beter sig som clowner och bara vill frottera sig med makten. Då blir politiken en fars, och vem kan farsen bäst? Jo, vi komiker.

Han pratar snabbt, nästan smattrande. Lägger tyngd bakom varje ord. På frågan om det blir partipolitiskt svarar han nej.

– Jag är emot alla partier. Jag tror på fullaste allvar att oavsett om man är höger eller vänster så korrumperar makten. Den är härlig men inte ärlig, säger han.

Skänkte 100 000 kronor till Fi

Ett par dagar senare kommer ett pressmeddelande om att Özz skänker 100 000 kronor till Feministiskt initiativs valkampanj. I ett mejl till Fi tackar han för allt partiet gjort och kommer att göra, och skriver att han gärna bidrar med det han kan för ett rättvisare och visare samhälle.

Özz Nûjen har också fått mycket uppmärksamhet för sitt raka sätt att stå upp mot rasism. Inte minst sedan norsk tv valde att censurera honom när han i slutminuterna av Skavlan kritiserade tidigare statsministern Jens Stoltenberg för massdeportering av romer.

– Det visar på en normalisering av rasismens grundtanke. Det blir jättekonstigt när rasismen ifrågasätter alla människors lika värde, men den som inte håller med inte får ifrågasätta. Då är det plötsligt okej att vara rasist, men inte att ifrågasätta rasistiska åsikter, säger han.

Skrev ett öppet brev

Eller efter att artisten Timbuktu, Jason Diakité, förra året tog emot pris i riksdagen för sitt arbete mot rasism hyllades han för sitt känslosamma tacktal där han bedyrade sin kärlek till Sverige.

Özz Nûjen mådde illa av människors reaktioner på talet och skrev ett öppet brev med rubriken Något grämer mig.

”Att det har gått så långt att en av våra mest folkkära musiker måste stå inför våra ögon, vår medias och våra politikers ögon och bedyra sin kärlek för sitt land och visa och bevisa sin lojalitet för Sverige genom att vifta på det svenska passet och ropa: Titta jag är en av er!!”

– Det tog mig två tre dagar att skriva så att inte ett ord var för mycket eller lite. Jag ville förklara på ett konkret och känslomässigt sätt hur jag känner. Som komiker gäller det att vara med sin tid, men också före sin tid. Se vilka strömningar och vilket tonläge debattklimatet har, och sedan snabbt analysera och pulverisera den pågående debatten, säger han.

När vi pratat är det ett par veckor kvar till premiären och Özz säger att han fortfarande finslipar materialet.

– Det händer saker hela tiden som gör att man måste ändra, säger han.

Att vara aktuell är en grundbult i ståuppen. Likaså att vara personlig. Özz Nûjen är både och. I sitt senaste sommarprogram i P1, han har hunnit med två stycken, berättade han om den dramatiska flykten när han som åtta­åring flydde över minfälten mellan Turkiet och Syrien tillsammans med sin familj, och om sina kraschade kärleksförhållanden.

”Jag älskade inte mig själv”

"Anledningen att jag miste kärleken är lika enkel som svår. Jag älskade inte mig själv. Varför jag inte älskade mig själv? Jag vet inte. Jag borde ha älskat mig. Jag är helt okej, jag har fina ögon, vackert leende, småknubbig, och försöker vara en god medmänniska. Så jag borde ha älskat mig", berättade han om sitt spruckna äktenskap när han sommarpratade förra året.

I dag är han mer återhållsam om kärleks- och familjelivet. När han får frågan hur han har det på det privata planet tar det stopp.

– Det är en härva som ingen människa ska behöva se. Jag är jättegärna personlig, men inte privat. Jag besparar folk det.