Boken med samma namn, som pjäsen baserats på, beskrevs som vidrig när den kom ut på Norstedts förlag 1992. Berättelsen om mördade, 11-åriga Pyret som levde i en incestuös kärleksrelation med sin morfar i ett torp i den norrländska skogen. Närgångna sexscener som varvades med självmord och svordomar, ett språk fyllt av kvinnoförakt, könsord och tillkortakommanden.
Beredd att provoceras
Som publik bör man vara förberedd på att provoceras. Efter en kort introduktion leds besökarna in i en förtrollande skog. Scenografin är fantastisk. Publiken befinner sig utanför Pyrets och morfars stuga i den djupaste norrländska skogen. Pyret klättrar upp i utsiktstornet och siktar, skjuter av jaktgevären in i publiken och en ung kvinna säckar ihop. Morfar och Pyret hjälps sedan åt att bära iväg kroppen och ta tillvara på kvinnans lever som grillas inför publiken och sedan delas ut bland besökarna.
Mest provocerande blir dock förväntningen på publiken. Absurditeten i situationen gör att man snart glömmer bort Pyrets utsatthet och morfars vårdslösa omvårdnad med ömsom övergrepp, ömsom ömhet. Snart skrattar publiken gott åt Pyrets överdrivna sexualitet och jakt efter en homosexuell förbindelse, åt morfars mord på en gammal vän. Men kanske är det just den provocerande humor som får oss att faktiskt se budskapet i pjäsen.
– Vi vill skapa kaos i folks huvuden. Min dröm är att uppnå en konstnärlig ambivalens. Kan vi få publiken att känna sympati och empati för morfar och kanske en dragning till Pyret? I så fall har vi lyckats.
Fokus på kärlekslöshet
Författaren till boken som pjäsen bygger på har en gång sagt: ”Orsaken till att jag skrivit den är för att fästa uppmärksamheten på det kärlekslösa samhälle vi lever i – lugnt och välordnat på ytan, men rovdjurslikt och sataniskt under den. Romanen var ett sätt för mig att driva ut demonerna för allmän skärskådan.”
– Boken gestaltar en uppochnedvänd värld där det godaste blir det ondaste och vice versa. Pedofili blir den vackraste kärlek och nazism den naturliga övertygelsen medan socialdemokratin ses som pur ondska. Det uppstår en svart och dråplig humor i det, säger Nils Poletti som regisserat pjäsen.
Utdrag ur boken:
”Han skar av Pauls shortsresår å tråckla fram sin fröjdepinne. Maka sä tafatt ovanpå liket å försökte lirka in sin lättrökta korv i Pauls erfarna tarmgrotta.
– Satan ja behöv salva, gorma han å luftjucka me den slemslaka veken mot Pauls skorpiga röklucka. Morfar doppa den tuttenuttiga kuken i hjärnsubstans å spruta i samma sekund sin smeksoppa över Pauls flickhår.”
