I år firar Ruben Östlund tio år som långfilmsregissör med en film som har fått enormt genomslag – trots att den har biopremiär först imorgon. Turist handlar om en svensk familj som är på semester i Alperna när de nästan hamnar mitt i en lavin. Pappan tar sin telefon och springer från sin fru och sina barn. Men lavinen når inte hela vägen fram.

– Katastrofen uteblir, familjen tvingas att gå tillbaks och hantera det som har hänt. Ingen fysisk skada har skett, det är liksom ett tankespöke som håller sig kvar, säger Östlund.

Filmen vann juryns specialpris i klassen Un Certain Regard vid Cannesfestivalen i våras och har redan sålts till ett flertal länder.

– Det är jättekul, naturligtvis. Jag tror att det kanske säger någonting om idén, att många kan knyta an till den.

”Manipulerar varandra”

Östlund tror att det beror på att många lever den sortens livsstil som filmen handlar om.

– Vi lever i parrelationer, i tilltron att det ska göra oss lyckliga. Det går säkert att hitta lyckan i det, men jag tror också att vi känner igen oss mycket i att vara två människor, två hjärnor, som lever tillsammans och som lätt kan manipulera varandra.

Han säger det inte är möjligt på samma sätt mellan tre personer, då det finns någon som kan säga emot.

– Så det finns någon sorts kvävande känsla som jag tror att många som tittar på filmen känner igen och blir väldigt drabbade av. Jag har inte velat titta upp på de här människorna och säga att de har en eftersträvansvärd miljö, utan titta ned på dem och titta på vilket helvete de har. Stackars jävlar som är tvungna att bo på det här lyxhotellet och försöka uppleva lyckan samtidigt som man har den här ekonomiska lånade pressen på sig och man är så fast i sina roller.

Apor kan bli nästa projekt

Östlund inspireras av situationer som visar att vi har en felaktig föreställning om någonting, berättar han. Som kastar om någonting och bryter mot allmänt rådande åsikter och tankar, visar att de inte är sunda. Någonting som gärna kopplas till skam.

– Om jag kollar på de filmer jag har gjort tidigare så har jag varit inspirerad av vår rädsla att tappa ansiktet och skammens otroliga makt över människan.

Nu vill han göra ett nytt projekt på det temat, som han inte riktigt vet hur han ska genomföra.

– Jag har funderat och frågar mig själv varför vi människor tycker att det är så kul att titta på apor. Delvis är det för att vi speglar oss i dem, naturligtvis, men också för att de inte har den relationen av skam och skuld till sina instinkter och drifter. Så jag har blivit intresserad av att låta tolv skådespelare, nakna, spela apor i tre timmar.

”Skuldbelägger sexualitet”

Tanken, förklarar Östlund, är att utforska relationen, dels till nakenheten som han tror kommer att avsexualiseras direkt, och dels till olika drifter och instinkter. I längden kanske man skulle kunna komma fram till lite av det som är bra i vår kultur och vad som är dåliga förutsättningar.

– Jag tänker bland annat på de unga tjejerna som har tagit livet av sig för att deras nakenbilder lagts upp på internet. Monica Lewinsky skrev en artikel om det och jag blev väldigt drabbad av en mening i den, där hon skriver att mammorna vakade vid sina döttrar så att de inte skulle dö av skam, för de tar livet av sig.

Han reagerar på att man lär unga tjejer att inte ta bilder av sig själva nakna istället för att lära andra att inte lägga ut bilder på någon som inte har bett om det.

– Man fortsätter bara skuldbelägga sexualiteten hos kvinnor och nakenhet, det finns någonting där som är väldigt provocerande och som man kanske skulle kunna komma åt med den här filmen.