På Gotenius varv på Hisingen ligger skeppet dockat för en översyn som görs vart tredje år.
Det enorma skrovet slipas och målas. Ljusbrun blästersand i drivor på dockans botten.
Chatrine Fritzell balanserar på landgången på väg mot övre däck. Det är första dagen på nya jobbet och klättringen tar tid, många vill byta några ord med nya vd:n.
För många i Göteborgs evenemangsvärld är Cathrine Fritzell ett känt namn.
Sju Göteborgskalas har hon rott i hamn. Efter tio år som marknadsförare och projektledare på Gbg & Co tackade hon ja till två år på resande fot för Volvo Ocean Race.
– Jag fick erbjudande om att ansvara för logistiken kring de affärsmöten som hölls på varje stopp runt om i världen, berättar hon.
Att hon hade fallenhet för att hålla i många trådar samtidigt visste hon sedan innan.
– Jag är bra på att tänka i flöden och se vad som behöver göras. Gillar nog när det är mycket som snurrar omkring mig, det får gärna vara lite komplexa frågor som ska lösas, funderar hon.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Förskollärare och fotomodell
Chatrine Fritzell hade precis mönstrat av från Volvo Ocean Race när en av deltagarna från affärsmötena ringde upp henne på hemma-plan.
Kunde hon tänka sig att jobba med privat-resor och lansera Stockholm internationellt?
Med två utflugna barn fanns inget som hindrade henne från att anta utmaningen. Men efter två år i Stockholm började rötterna att dra. Som av en händelse dök en likadan tjänst upp på hemmaplan. Chatrine Fritzell blev göteborgare igen.
Västkusten har alltid varit hemma för henne, mamma är från Göteborg. Men det var i Storuman i Lappland som hon växte upp.
Efter en kort sejour som förskolelärare bar det av till USA där hon jobbade som modell i sju år.
Modellivet passade perfekt under småbarnsåren men när TV4 annonserade efter researchers skickade hon in sin ansökan, och fick jobb – som programledare. Hennes ansökan hade hamnat i fel hög.
– Jag lärde mig jobbet genom att göra det, minns hon.
Att slänga sig ut och trotsa rädslan. Det är så hon gjort. Oräddheten tror hon kan ha med uppväxten att göra.
– Det man är sprungen ur är väldigt viktigt. Att komma från en liten by i Lappland präglar väldigt mycket, säger Chatrine Fritzell. Visst, Luther och Jante styr men det härdar en samtidigt.
Att tacka nej av rädsla för att misslyckas finns inte. Vågar man inget så händer inget, resonerar hon.
– Det var ju det man gjorde när Ostindie-fararen byggdes första gången också.
Att Göteborg ser ut som det gör i dag är ju för att man vågade öppna sig mot världen då.
– Att man byggde skepp, gav sig av till främmande länder och slöt handelsavtal – det är ganska fantastiskt när man tänker på det i dag, funderar hon.
Blir en del av stadsutvecklingen
I och runt Ostindiefararen ser Chatrine Fritzell en skatt av berättelser.
– Vi har fantastiska museer som berättar Göteborgs historia men det finns mycket att berätta ur Ostindiska kompaniets perspektiv, säger hon.
När Ostindiefararen lägger till för gott vid Masthamnskajen är tanken att skeppet ska bli en del av den stadsutveckling som planeras för området. Men just nu är det Ostindiefararens egen historia som gäller.
– Jag vill bygga upp en plats där besökaren inte bara kan titta på saker utan uppleva dem Det handlar om att skapa upplevelser som marknaden efterfrågar, säger hon.
Men hur går det ihop? Efterfrågan på häftiga upplevelser och stories om sådant som hände för flera hundra år sedan?
– Åh, det går alldeles utmärkt. Men det räcker förstås inte att ställa en vas på ett bord – vi är liksom inte där längre. Historien måste berättas på andra sätt, i andra kanaler. Det handlar om hur man presenterar och paketerar, säger Chatrine Fritzell.
När storytelling är på allas läppar gäller det att inte falla för ”hitte-på-produkter”. Det lärde hon sig när hon utvecklade besöksnäringen på Smögen genom att utgå från den bohuslänska graniten.
– Om det inte finns någon historisk koppling eller man bara erbjuder sådant som man tror att andra vill ha, då blir trovärdigheten lika med noll, säger hon bestämt.
Seglat färdigt för gott
Nu börjar jobbet med att bygga en publikverksamhet som ska locka både göteborgare och turister, under årets alla dagar. Affärsplaner och strategier för de kommande tio åren ska mejslas fram.
Men i jublet över att skeppet stannar i Göteborg hörs också sorgsna röster. Troligtvis har Ostindiefararen seglat färdigt för gott.
De som kan segelfartyg säger att träskepp är som människokroppar – de behöver vara i rörelse för att bibehålla sina funktioner.
– Att gå från seglande skepp till att vara ett besöksmål är också en resa som måste hanteras.
– Men tittar man på alternativen så kunde det ha varit värre, säger hon och tänker på Kina.
– Nu stannar hon ju här och får en ny och viktig och roll – att vara en plattform för att berätta Göteborgs historia. Det tror jag kan vara bra för båtens själ.
