– För att beskriva utvecklingen har jag använt tre frågeställningar som jag besvarar i boken, förklarar Thord Strömberg.
Frågeställningarna är hur gick förvandlingen till, vilka är framgångsrecepten och hur har samspelet mellan makten och medborgarna sett ut under olika perioder.
Folkrörelser
Makt och medborgare börjar vid förra sekelskiftet. Skoindustrin blomstrade och Örebro behövde arbetskraft. Folk flyttade från landsbygden in till staden.
– Vi hör ofta uttrycket ”Örebro växer så det knakar”, men då växte Örebros befolkning tre gånger snabbare än i dag, uppger Thord Strömberg.
Företagarna hade makten i Örebro, i alla fall indirekt.
– Företagarna bestämde för de hade pengar. Självklart lyssnade politikerna på dem, säger Thord Strömberg.
Men folkrörelserna växte sig allt starkare och allmän rösträtt infördes. Maktbalansen förändrades. Folkrörelserna hade inga pengar, men många medlemmar. Vilket gjorde dem till en större maktfaktor än företagarna.
– Men en grupp stod utanför, kvinnorna. Politik ansågs vara till för män och det var manliga frågor som dominerade debatterna.
Kommunalråd och vd
Nästa stora förändring skedde efter andra världskriget då högkonjunktur rådde i Västeuropa. Mellan 1945 och 1955 växte Örebro lika fort som i dag. Politikerna satsade på att bygga kommunala bostadsområden och lockade arbetskraft till Örebro med hjälp av löften om bostad. Den sociala välfärden byggdes ut i en större omfattning än i andra städer. Inom arbetarrörelsen betraktades Örebro som en socialdemokratisk mönsterstad. Stadens starke man, Arbetarkommunens ordförande Harald Aronsson var även direktör för Stiftelsen Hyresbostäder, numera Öbo.
– Aronsson engagerade sig personligen i fördelningen av lägenheter och gav förtur till personer som han ansåg behövde en bostad. Det rörde sig om allt från personer han tyckte synd om till inflyttad arbetskraft, berättar Thord Strömberg.
Ekonomisk kris
I början av 70-talet inträffar flera stora omställningar som tvingar Örebro att byta inriktning. Skoindustrin läggs ned, kexfabriken flyttas till Göteborg och arbetslösheten ökar. Kommunens ekonomi är körd i botten. Aronsson anklagas för pampstyre och sparkas uppåt, han blir landshövding. 1980 införs kommundelsnämnder för att makten ska komma närmare medborgarna.
– Örebro tvingas öppna upp sig mot världen och anpassa sig till det nya kommunikations- och kunskapssamhället.
1995 bestämde politikerna att Örebro ska bli ett transportcenter och en mäss- och konferensstad, satsningar som vi ser resultat av i dag.
– Men det går inte att genomföra stora förändringar om inte flera parter är med. Politiker och privata aktörer måste samarbeta. Så man kan säga att makten är delad.
Fritidsforskare
Thord Strömbergs intresse för lokalhistoria väcktes på 80-talet då han skrev en avhandling om efterkrigstidens bostadspolitik i Örebro, Norrköping och Karlstad och kommunalpampens roll i allmännyttans framväxt. Han upptäckte att det finns många duktiga fritidsforskare i Örebro.
– Jag och några kollegor bestämde oss för att ta tillvara på deras kunskap. Först tänkte vi skriva en bok om Örebros historia, men den hade blivit skittråkig. Så i stället ordnade vi seminarier för att lära fritidsforskare att redovisa sina kunskaper på ett vetenskapligt sätt.
Projektet pågick i tio år, sedan tog Arkivcentrum över verksamheten.
– I dag har över tusen örebroare gått en lokalhistorisk kurs. Deras kunskap om Örebros historia under 1900-talet ligger till grund för Makt och medborgare.
