– Jag satt där ensam med honom, och han berättade för mig om folk han dödat men som han inte blivit dömd för. Och ändå. Han var en person, en människa, säger författaren över telefon från Kalifornien.
”Den bästa skildringen jag läst om vår tids USA”, var Karl-Ove Knausgårds utlåtande efter att ha läst Rachel Kushners ”The Mars Room”, som nyligen kom på svenska och föranleder författarens besök på bokmässan i Göteborg. Den har utsetts till årets bok av Time och till Man Booker-finalist.
– Jag ville skriva något samtida. Men det räcker inte att bara placera handlingen i nutiden och lägga in detaljer som folk känner igen. Man behöver fånga något som säger något om tiden. Skärskåda ett system och greppa den här tidens frågor, säger Rachel Kushner vars förra bok handlade om New York på 1970-talet.
Boken blev bannlyst
Och det är inget soligt Kalifornien vi får ta del av i ”The Mars room”. Största delen av boken utspelar sig på en fiktiv högsäkerhetsanstalt, som är inspirerad av Kaliforniens största kvinnofängelse i Chowchilla. Huvudperson är ensamstående mamman och strippan Romy, som sitter inne för att ha dödat sin stalker. Hon har fått två livstidsdomar och sex år, utan chans till benådning och hopp om att få återse sin 7-årige son.
– Jag tänkte inte att jag skulle skriva en bok om just ett fängelse. Jag ville skriva om ett Kalifornien som man inte behöver se om man inte vill. De som döms skickas bort på natten och syns aldrig till igen. De är socialt döda. Osynliga. De är inte längre en del av samhället och lätta att glömma bort.
Hon får ofta frågan hur hon burit sig åt för att göra research. Hur har hon kunnat fånga tonfall, detaljer, allt sådant som får fängelsevärlden men också det fattigaste och mest utsatta Kalifornien att kännas så rått och verklighetstroget?
– Jag har inte gjort research. Jag har tittat omkring mig. Jag växte upp i samma kvarter som Romy. På många sätt är detta min personligaste bok hittills.
Unik insikt
Men visst har hon fått en unik insikt i det amerikanska fängelsesystemet. Dels eftersom hon besökt kvinnofängelser som volontär för olika människorättsorganisationer. Dels när hon wallraffade genom att följa med en grupp kriminologistudenter på en turné i mansfängelser i Kalifornien. Det var då hon mötte den före detta polisen, som blev inspiration till en av bokens karaktärer.
– Som författare hade jag aldrig fått komma in där. Man släpper inte in media. Men eftersom de nu trodde att jag var välvilligt inställd mot systemet var alla väldigt öppenhjärtiga.
”The Mars room” har nu blivit bannlyst i fängelser i delstaten.
Men, invänder kanske somliga. Bokens fängelsekunder sitter inne för grova brott. De är väl ändå inga offer? Frågan om skuld eller oskuld har blivit allt mer irrelevant för Rachel Kushner. Läser man ”The Mars Room” blir det uppenbart att de fängslade kvinnorna varit dömda långt innan de begick några brott.
– Det tog mig ett tag att förstå att den stora skillnaden när gäller vem som hamnar i fängelse eller inte, inte handlar om skuld eller oskuld. Du låter inte bli att begå brott för att du är oskyldig och god, utan för att du fötts med rätt förutsättningar och fördelar.
Hon har själv fortsatt att engagera sig i det amerikanska fängelsesystemet och har kontakt med många fängslade kvinnor hon träffat. Vad har hon själv för åsikt?
– Det där är en svår fråga. Som författare är jag inte rädd för komplexitet. Jag ställer frågor men ska inte besvara dem. Jag vill inte försöka övertyga någon om något.
Hon tillägger:
– Men om vi säger såhär. Jag tror inte att fängelse omvänder någon.
