"ofta fel och knasigt i nära relationer"

I dag är det premiär för Länsteaterns nya pjäs Jumpy. ETC Örebro har fått sig en pratstund med Malin Berg som spelar huvudrollen.

Vad är Jumpy för slags pjäs?
– Jumpy är ett brittiskt, komiskt drama, kan man säga. Pjäsen har den där särskilda brittiska humorn där det roliga uppstår i situationen. Man får möta vanliga människor, som sätts i ovanligt svåra situationer. Det blir dråpligt och roligt och det är lätt att känna igen sig i karaktärerna.  
Vad handlar pjäsen om?
– Den handlar om Hilary, femtio år, som står mitt i livet. Hon har en femtonårig dotter som hon ska klippa navelsträngen till och det är inte lätt för henne. Dottern är redo att bli vuxen och Hilary måste hantera det samtidigt som hon själv går igenom en mitt i livet-kris. Hon förlorar jobbet och mensen och tampas med känslan av att bli äldre och förlora sin attraktionskraft.
Vem är Hilary?
– Hon är en kvinna som under sin ungdom var en mycket aktiv feminist. Nu har hon en Carpe Diem-skylt på väggen och kanske har hon gömt sig i kärnfamiljen i stället för att vara aktiv i det politiska livet. Men hon har fortfarande kvar sina ideal och dem vill hon föra över till dottern och rusta henne till att bli en stark kvinna. Dottern är sexuellt utlevande och Hilary vill så gärna förmedla att dotterns värde inte ligger i hennes utseende och att hon inte ska låta sig styras av någon annan. Samtidigt försöker Hilary styra henne.
Vad hoppas du att publiken får med sig efter att ha sett pjäsen?
– Att om man älskar någon så kan man inte hålla fast den, man måste släppa den fri. Sedan önskar jag nog att de får med sig att alla gör fel och de kan känna förståelse för det. Det blir ofta fel och knasigt i nära relationer och så är det för alla. Men då är det viktigt, tror jag att erkänna det och be om ursäkt.
Hur känns det inför premiären?
– Alltid så här precis innan har jag katastroftankar och funderar på om det inte vore bäst om jag bytte jobb. Det är prestationsångesten som sätter in. Samtidigt är jag glad för Jumpy är en väldigt bra pjäs som jag tror att publiken kan känna igen sig i.  

Klara Olander