Vem har odlat dina grönsaker? De flesta människor har ingen aning. I bästa fall är grönsakerna märkta med Svenskt sigill och kanske Krav, men hur skulle det vara om du struntade i snabbköpet och i stället tog kontakt med din lokala bonde för att köpa in dig på en del av skörden? Det är vad jordbruksmodellen CSA står för – Community Supported Agriculture.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Förskottsbetalning i början av säsongen innebär en trygghet för bonden som får lättare att planera, i gengäld kan konsumenterna ofta vara med och bestämma vilka grödor de vill att bonden ska odla.
Letar efter det genuina och äkta
Lantbrukaren Håkan Rasmusson är en av pionjärerna i Sverige. Han har varit igång med CSA-odling i två år. Till en början var det bara privatpersoner som tecknade sig men nu har även restaurangerna Buljong och Casseroll Food Truck gått med.
Matskandaler och innehållsförteckningar fulla av E-nummer lockar människor att handla lokalt.
– Jag tror att många letar efter det genuina och äkta i dag, säger Håkan Rasmusson och bläddrar fram en jämförelse mellan hemlagad blodpudding och halvfabrikat i mattidningen han har liggande på bordet.
Han har skapat ett säreget ekosystem på gården. En del av marken har blivit golfbana och tittar man noga ser man att det betar får på gräsmattan med valnötsträd som vindskydd, i ett hörn av gårdsplanen står tre bikupor dit bina flyger in och ut med pollen fästa på benen.
– Det blir kanske 300 honungsburkar på ett år, säger Håkan Rasmusson.
Fortfarande personligt
Småskaligheten utmärker odlingen och han kombinerar gärna flera olika sorters grödor till skillnad mot de konventionella jordbruken som ofta bara odlar en gröda i taget.
– I nästan hundra år har bönderna lärt sig att bli duktiga på att ogräsbekämpa och att få ut så mycket som möjligt av sin åkermark, säger Håkan Rasmusson.
Men han tycker inte att det är bra när jordbruken blir för lika.
– Alla behöver inte komma fram till samma lösningar.
Själv vill han gärna se långsamheten komma tillbaka till lantbruken och en ökad kontakt mellan bonden och samhället.
– Att handla närproducerat gör nytta även socialt eftersom det skapar meningsfulla sysselsättningar, säger Håkan Rasmusson.
Han driver grönsaksodlingen i det sociala företaget Värpinge Grön Livscultur AB där större delen av överskottet ska återinvesteras i verksamheten. Både Socialförvaltningen och Röda Korset har arbetsintegrerande och rehabiliterande verksamhet på gården och från Fågelskolan i Lund kommer två klasser som får lära sig att odla.
– Jag intresserar mig för glappet mellan det riktigt småskaliga och det industriella. Det är en intressant nivå där det fortfarande blir personligt.
Läs vidare på nästa sida: Röster om andelsjordbruk
Röster om andelsjordbruk
Johan Flygare, 40, andelsmedlem
– Jag spelar golf på Värpinge golfklubb och fick höra talas om att de hade andelsjordbruk när jag handlade i gårdsbutiken. Nu har jag och min familj varit andelsmedlemmar i Rinnebäcks gård i två år. Vi tycker att det är viktigt att bevara jordbruksmarken nära stan och därför vill vi gärna stötta. Det är bra att jordbruket sätter människor i arbete. Dessutom är det roligare att äta något från Värpinge än från Ica.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Mårten Lindfors, 45, ägare till restaurang Buljong i Lund
– Jag träffade Håkan när jag behövde jordärtskockor till en soppa och vi bestämde att han skulle börja leverera grönsaker till mig. Det CSA han har startat är för privatpersoner men det funkar även för en restaurang i mindre skala. Kan jag bidra lite så vill jag göra det. Jag tycker Håkans verksamhet är ett fantastiskt sätt att kunna äta lokalt producerad mat och samtidigt hjälpa människor som behöver lite extra stöttning. Det är marginellt dyrare men eftersom det bara är jag som jobbar här så får jag sälja några extra soppor eller ta ut lite mindre i lön. Det är mitt bidrag.
Maja Söderberg, 35, medlem i paraply-organisationen Andelsjordbruk Sverige
– Vi var åtta stycken lantbrukare som träffades och bildade organisationen. Det är ett sätt att bli mindre ensam. Man får kollegor, kundkontakter och minskad ekonomisk risk där kostnaderna täcks upp av medlemmarna. Alla lantbruk arbetar inte på exakt samma sätt. En del har självplock och andra levererar färdiga lådor.
