BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– När vi spelar teater tar vi ställning, så vi måste fråga oss vad vi vill säga med en pjäs. Vi har länge haft ögonen på mans- och kvinnoproblematiken, och just det här dramat har flera aktuella teman, som övergrepp och våldtäkt, så vi bestämde att det skulle bli årets uppsättning. Efter vårt beslut kom Metoo och vi förstod att vi hade valt rätt.
Uppsnack med Under Kevlaret
Pontus Plænge förklarar att gruppen önskat fördjupa pjäsens frågeställningar och därför bjöd in organisationen Under Kevlaret till ett samarbete.
Under Kevlaret har funnits i Vadstena sedan 2016 och arbetar med killars psykiska hälsa, och med att sprida medvetenhet om hur synen på maskulinitet påverkar och begränsar.
Och för att ännu mer lyfta pjäsens teman har teatern inför några av sommarens föreställningar även bjudit in publiken till ett ”uppsnack”.
Jag deltar i ett av uppsnacken där Pontus Plaenge och skådespelaren Hannah Alem Davidson, som spelar Julia, samtalar med Simon Billemar och Harry Skärlund från Under Kevlaret. Tillsammans har de i arbetet med uppsättningen pratat om mackokultur, könsroller, våldsamheter, pappor som vill bestämma över sina döttrar – teman som det finns mycket av hos Shakespeare.
– Vi vill belysa de här frågorna och det är där kulturen kommer in. Vi har som teater ett ansvar och som det nu ser ut är pjäser ofta skrivna av män och män har de flesta rollerna. Men vi måste ställa oss frågan om hur vi då ska gestalta, vi vill ju att hälften ska vara kvinnor. Vi måste även bryta normerna, som i en av våra uppsättningar när vi lät hertigen bli hertiginna och den prostituerade en man, säger Pontus Plænge.
Harry Skärlund menar att trots att det var så länge sedan Shakespeare skrev sina pjäser är de fortfarande aktuella.
– Övergrepp och våldtäkter är fortfarande vanligt, som om vi är män först när vi har kontroll. Vi behöver skapa nya karaktärer, kvinnor har visserligen fått fler framträdande roller i film på senare tid, och det är väl bra, men oftast kopierar de bara mansrollerna och blir machokvinnor. Vi behöver lyfta fram mer ”svaga”, mjukare, drag.
Hannah Alem Davidson som i sin roll som Julia klär ut sig till man menar att det är genom att klä ut sig som hon kan bli friare.
– Vi får inte vara de vi är, det räknas inte, vi måste ”bli män” för att värderas högre.
Simon Bolivar tillägger att det finns manliga karaktärer med mjukare drag men det är ändå de traditionellt starka manliga dragen som ses som positiva och som hjälten alltid har.
– Den man som visar känslosammare sidor, och som vi kanske i viss mån sympatiserar med, är ändå i sista änden en ”looser”.
Inget givet slut
Hannah Alem Davidson tar också upp om arbetet med frågorna i den egna verkligheten:
– Nackdelen i vår bransch är att det är en obalans i maktförhållanden, och ont om jobb, speciellt för kvinnor. Men vi behöver stötta varandra istället för att se på varandra som konkurrenter. Samtalet måste hållas levande,
Metoo får inte bara bli en kortvarig trend.
Efter uppsnacket ser vi på Shakespeare på Gräsgårdens version av
”Två Gentlemän från Verona”. En uppfriskande tolkning med handlingen förlagd till 1960-talets Milano, med populärmusik som ”Sugar, Sugar” och ”You don’t own me”, som passande ackompanjerar handlingen om rivalitet, vänskap mellan män, passion, ägande, lojalitet och svek.
Med såväl metern som innehållet i behåll har dramat fått ett modernt språk med repliker som snabbt följer på varandra utan några döstunder. Tidsenliga modeklänningar förstärker atmosfären. En av Vadstenaklostrets väggar fungerar som fond, scenen är ett vanligt brädgolv och med endast kvällssolen som belysning och himlen som tak inser jag att god teater inte behöver någon avancerad scenografi.
Publiken lämnas inte med ett enkelt slut, utan får själva fundera över vad karaktären Silvias tystnad betyder, efter att männen har nått försoning. Kommer hon också att stryka ett streck över det övergrepp som skett, och sedan gå vidare,
eller vad tänker hon göra?
Det är ett mindre fel när kvinnan byter ut sin skepnad än när mannen byter ut sin själ. (Julia ur Två adelsmän från Verona, sista akten)
