Sådant vet man inte på förhand. Just därför har Patrik Svensson bara en enda ledstjärna för sitt skrivande: 

– Jag försöker följa min egen nyfikenhet. Researchen för mig handlar om att bara låta mig driva med strömmen, säger han. 

Vi ses strax före ett tåg som ska ta Patrik Svensson hem till Skåne igen, han har varit med i TV4:s Nyhetsmorgon för så är det nu. En bok om havet, lika vindlande och vidsträckt som sitt ämne, kan intressera nästan alla.

– Att ge sig ut på öppet hav är en metafor för att ge sig ut i det okända. Det är den totala friheten och samtidigt väldigt skrämmande, de enorma djuren och de starka krafterna – storm­arna och strömmarna – havet som bokstavligen kan sluka dig.

”Jag kanske är naiv”

”Den lodande människan” heter boken eftersom Patrik Svensson, lika mycket som han djupdyker i själva havet, intresserar sig för alla de människor som på olika sätt ägnat sig åt havets mysterier. 

Som de polynesier som för 5 000 år sedan satte sig i enkla kanoter och for ut i det okända.

– De seglade rakt mot horisonten utan att ha en aning om vad de skulle möta, säger han med fascination och beundran.

Det är häpnadsväckande. Det folk som sedan kom att befolka öarna i Stilla havet som sedan 1700-talet kallas Polynesien for från det asiatiska fastlandet hela vägen till öar som Hawaii och Samoa.

– Det finns något så extremt med det, hur de reste 4 000 kilometer över havet med primitiva båtar utan någon som helst navigeringsutrustning. Jag kanske är naiv men jag vill ändå tro att det inte bara handlade om nöd, utan att det också måste ha funnits ett visst mått av nyfikenhet för att göra en sådan sak, säger Patrik Svensson.

Nu är han tillbaka där, i nyfikenheten. Hans bok har sin utgångspunkt i den där mänskliga egenskapen som på samma gång är vad som fått oss att överleva som art och som håller på att förgöra inte bara oss utan allt levande på denna jord.

– Det känns som att just havet lockar fram en speciell nyfikenhet hos människor. Det kan vara en väldigt öppen nyfikenhet, att man bara måste segla mot horisonten för att ta reda på vad som finns på andra sidan. Men den där nyfikenheten kan också vara en väldigt destruktiv kraft. Människor har sett det där mäktiga elementet och bara velat lägga det under sig. Erövra och förstöra det. Den dubbelheten ville jag fånga i boken.

Européer skövlade och dödade

Å ena sidan polynesierna. Å andra sidan en kille som Magellan, portugisen som skickades ut för att ta kontroll över kryddöarna Moluckerna och har fått äran för att ha genomfört den allra första världsomseglingen. Men i själva verket var det troligen den slav som följde med honom och som han gett namnet Enrique som verkligen fullbordade en full omsegling, om han till sist kom hem till Malacka som en fri man, funderar Patrik Svensson i ett av bokens kapitel. 

Skildringen av Magellans resa gör nedslag i den fasansfulla syn på världen som de självrättfärdigande européerna hade med sig på sina ”upptäcktsresor” då de stövlade fram genom andra folks länder. Med bibeln i hand och med kyrkans mandat skövlade, dödade och förslavade de. Dessutom hade de mage att namnge platser – som om dessa uppstått först när den vite mannen fick syn på dem. 

Det berättar Patrik Svensson om, hur Magellan till exempel for genom sundet söder om Argentina och längs kusten såg eldar men inga människor, och raskt döpte platsen till Eldslandet.

Eller hur han vid en ö i Stilla havet fick en jolle stulen och därför döpte hela ögruppen till ”tjuvöarna”, Ladronerna, vilket de hette till långt in på 1900-talet (nu äntligen omdöpta till Marianerna).

”Oj, det här är ju valbajs!”

”Den lodande människan” är fullspäckad med den sortens fascinerande fakta som bit för bit målar bilden av hur människans lodande efter kunskap har en svart baksida.

– Upptäcktsresandets epok är inledningen på den brutala kolonisationen. Valjakten på 1700-talet är startskottet på människans plundringar av havet, säger Patrik Svensson.

Han berättar ännu en bisarr historia från havets historia i krock med Europas vilja att tämja, erövra och kontrollera. Den om ambra, ett hett eftertraktat ämne som hittades flytande i bollar på havets yta, som doftade så gott att det användes till parfymer och salvor, utan att någon visste att det bildades i kaskelotens tarmar för att underlätta matsmältningen.

– Man använde ambra för att smörja brittiska kungligheter när de kröntes, utan att veta var det kom ifrån, innan man upptäckte att oj, det här är ju valbajs!

Vi skrattar gott åt det en stund, men fortsättningen är inte lika skojig. Jakten på kaskeloten får i Patrik Svenssons bok symbol­isera människans destruktiva begär att lägga naturen under sig. 

– Kaskeloten är den mest majestätiska varelsen i haven och man jagade den nästan till utplåning, med en sorts besatthet. Och varför gjorde man det? Först och främst för att få olja till sina lampor. Det är en väldigt ironisk detalj med den här valfångstepoken som ledde fram till upplysningen, skälet till att man fångade valarna var för att man bokstavligen ville få upplysning.

Mörkret som sluter sig när människan vill lysa upp allt, valfångstepoken kickade igång den skoningslösa utfiskning av världshaven som pågår än idag.

– Det har funnits en bild av att havet bokstavligen är outtömligt. Att oavsett vad vi gör med det, oavsett vad vi plockar upp ur havet, så kan vi inte påverka det. Det är först i modern tid som vi förstått hur skört havet är och vilken termometer på hur världen mår som havet är.

Bortom girighet och kontrollbehov

Men samtidigt finns också ljuset. Den där sort­ens nyfikenhet på världen som kommer utan baktankar. I Patrik Svenssons bok representeras den framför allt av den stora havsskildraren Rachel Carson. En relativt fattig kvinna i 1930-talets USA som aldrig kunde genomföra några akademiska studier men ändå blev den stora auktoriteten på havet.

– Hon pratade mycket om förundran och att det är viktigt, att även vuxna vetenskapligt sinnade människor ser på naturen med förundran. Hon sa att vi ska inte vara rädda för att se på världen med barnets blick. I barnets förundran över naturen finns fröet till kunskap men också till empati.

Det är lika viktigt att känna som att veta.

Eller den skotske bagaren, Robert Dick, som var utfattig och misslyckad som bagare men en passionerade naturforskare som, också han utan formell utbildning, blev den stora expert-en på havsfossil i Skottland – han upptäckte till och med en helt okänd urtida fiskart.

– Han är ett väldigt bra exempel på drivkraft-en som bara bygger på kärleken till kunskapen i sig själv. Han hade ingen praktisk vinning av sina upptäckter.

Den sortens genuina kärlek till naturen, bortom girighet och kontrollbehov, det är den som kan rädda oss, menar Patrik Svensson. Hans egen förundran inför havet föddes i mammas knä, då hon högläste för honom igen och igen hans älsklingsbok, en faktabok om havet och fiskarna. Det riktiga havet ser Patrik Svensson helst på från lite avstånd.

– Jag kanske alltid har varit en sån människa som stannat i bränningarna och förundrats över det stora och mäktiga som finns därutanför.