Så säger Mattias Andersson på telefon i en kort paus från alla övriga "måsten"  den här dagen. Han har precis presenterats som ny teaterchef för Dramaten i Stockholm och media från hela landet rycker i honom.

Eftermiddagen innan träffade Dagens ETC honom på Backa Teater på Hisingen, där han varit konstärlig ledare sedan 2006. Reportaget skulle då enbart handla om den nya pjäsen ”Vi som fick leva om våra liv” som har premiär i slutet av nästa vecka. Den är passande nog ett samarbete mellan just Backa teater och Dramaten, men om den stora nyheten att han timmar senare skulle presenteras som ny chef för landets nationalscen kunde han då inte yppa ett ord om. Men senare kan han berätta att han ser fram emot utmaningen.

– Jag tycker den här nya konstruktionen att det inte är en teaterchef, utan uppdelat på en vd och en konstnärlig ledare är bra. Det gör att jag känner mig tryggare i att kunna koncentrera mig på det konstnärliga. Sen känns det jättesorgligt att sluta på Backa såklart. Jag har varit där i 13 år. Men jag tillträder på Dramaten första mars först, så det finns lite tid kvar.

Grundat i det dokumentära

Backa teaters och Mattias Anderssons arbetssätt är ofta grundat i det dokumentära. ”Vi som fick leva om våra liv” är ett talande exempel. Mattias Andersson har låtit ett socioekonomiskt tvärsnitt av Sveriges befolkning svara på frågan ”Vad skulle du göra annorlunda om du fick leva om ditt liv? och byggt sin föreställning utifrån svaren.

– Till alla sådana projekt behöver man en stark frågeställning för att det ska bli intressant material. Den här frågeställningen hade jag länge funderat på, säger Mattias Andersson.

Stor mängd intervjuer

Under ett års tid gjordes en stor mängd inter- vjuer med människor från olika åldrar, kön, socioekonomiska och etniska bakgrunder.

– Själva intervjusvaren är ju inte alls dramatik eller pjästext. Men utifrån textmaterialet, transkriptioner av intervjuerna, så började jag klippa, klistra, redigera, kondensera ner, ställa olika svar mot varandra och skapa en textmässig komposition.

Svaren har dramatiserats på olika sätt. Något har blivit ett musikalnummer med extra allt, vissa svar läses rakt upp och ner, vissa har Mattias Andersson skrivit om till dialoger. När ETC Göteborg är på repetitionsbesök så arbetar ensemblen med ett svar från en kvantfysiker. Han är inne på att varenda val en människa gör skapar nya parallella världar eller dimensioner, så scenen är just nu uppdelad i två delar som speglar varandra. Skådespelare på bägge sidor mimar varandras tal och rörelser, men allting luckras samtidigt upp, och saker blir mer och mer bisarra.

– En kvantfysiker ville jag ha med tidigt. Det blir rätt svindlande tankar. Vi har även pratat med en idéhistoriker. Det är viktigt att föreställningen öppnar upp sig mot många olika perspektiv, säger Mattias Andersson.

”Vi som fick leva om våra liv” kommer att spelas på Backa teater året ut, och sedan på Dramaten Elverket. Ensemblen består av en blandning av skådespelare från de olika institutionerna och det tycks vara en oerhört öppen och lekfull stämning mellan regissör Andersson och dem. Inget är hugget i sten, vem som säger vad kastas om och alla kommer med inspel.

– Den stämningen försöker jag ju skapa, och det har blivit en väldigt bra gruppkonstellation här. Dramaten- och Backaskådisarna funkar jättebra ihop. I sådana här projekt så måsta jag ha väldigt mycket impulser och material från skådespelarna för att det ska funka. Det är väldigt kollektivt och klart att det skiljer sig från mer traditionella pjäser där folk har tydligare roller som de förbereder sig för.

Sitt arbetssätt och sina tankar hoppas han kunna ta med sig även in på Dramaten när flyttlasset går.

– Det är klart att jag har en grundläggande tanke om scenkonst och hur man ska skapa relevans som genomsyrar allt jag gjort både som konstnärlig ledare och regissör. Så det hoppas jag verkligen att jag kan ta med mig. Sedan är Dramaten en annan kontext och ett helt annat format. Så det är viktigt att även lyckas jobba in sig i den verksamheten och med de människorna.

Även om Mattias Andersson inte tillträder förrän till våren så är han redan fylld av frågeställningar och tankar inför sitt nya uppdrag.

– Vad är en nationalscen? Vad betyder det i en globaliserad tid med en väldigt polariserad, pluralistisk och segregerad samtid om man ska ”göra teaterkonst för hela nationen Sverige”? Är det över huvud taget möjligt idag, och finns det sådana gemensamma mötespunkter? De tankarna tycker jag är väldigt intressant att utforska.

Under metoo-hösten 2017, och i vågor efter, kom det många mörka rubriker från just rikets nationalscen. Många vittnade om sexism som satt i väggarna, och det rådde krismöte på krismöte. Backa teater är med sin samhällsengagerande teater och tradition av att lyfta just sådana frågor något av dess motpol. Så frågan om hur Mattias Andersson ska ta sig an det är naturlig.

– Jag vill absolut inte recensera tidigare ledning. Men jag tror att den här nya uppdelningen mellan vd och konstnärlig ledare är jättebra. Jag upplever ett väldigt starkt stöd inifrån Dramaten att man verkligen vill arbeta med frågorna och göra det till en bra och modern arbetsplats.

Men kan det inte sitta olika traditioner i olika väggar?

– Det är fullkomligt självklart för mig att jag inte skulle acceptera några som helst sådana saker i min funktion där. Det är så implementerat i den scenkonsten jag arbetar med. Det handlar så mycket om inkludering så det är naturligt att försöka skapa den typen av rum och arbetsplats, där människor känner sig sedda, respekterade och såklart trygga. Det är fundamentet i hela min verksamhet.