BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Jag har haft korrespondens med en rasist här precis. Det här retar upp folk något oerhört, och det såg jag inte riktigt komma. Det är inga mordhot ännu den här gången, men ganska mycket annat, säger Ola Larsmo och visar upp en konversation med en twittrare som kallar boken för "svenskhat mellan två pärmar".
Personen i fråga har naturligtvis inte läst boken visar det sig. Men en antydan om att svenskar på minsta sätt framställs i mindre smickrande ordalag räcker gott och väl.
– Problemet med rasistiskt sinnade människor är att de har tränat sig själva i att generalisera. Säger man någonting om några svenskar så har man plötsligt uttalat sig om alla svenskar.
Levde i slumområde
Swede Hollow var det senare 1800-talets slumområde i Saint Paul, Minnesota. Invånarna bodde i skjul i stor fattigdom och tillhörde samhällets botten. Historien har nästan sopat igen spåren av det här området, men Ola Larsmo upptäckte det under en resa för ett tiotal år sedan.
– Min fru var utbytesstudent i Minneapolis när hon var ung. Så vi åkte tillbaka dit för ganska exakt tio år sedan. Då snubblade vi över den här historien via en liten utställning på ett ställe som heter American Swedish Institute. Jag blir alltid fascinerad när man hittar sprickor i verkligheten där saker inte stämmer med de bilder som finns.
Swede Hollow fortsatte att "snurra i skallen" som Ola Larsmo uttrycker det. Han började undersöka ämnet och ta reda på så mycket han kunde.
– Jag pratade mycket med en historiker i Uppsala som heter Dag Blanck. Och Dag är väl en av de få som faktiskt har intresserat sig för de här fattigare emigranterna. Han har gett ut en antologi och samlat ihop vad som finns av research och forskning, men det är inte mycket faktiskt. Så jag fick göra ganska mycket efterforskningar på egen hand.
Dokumentärroman
Först ledde arbetet till ett tvådelat reportage i DN som rönte stor uppmärksamhet. Och nu alltså en roman med samma namn. Enligt Larsmo är det förvånande många som har lite svårt att skilja de båda berättandeformerna åt.
– Det är som att en del inte längre känner till genren dokumentärroman, vilket har en lång och stark tradition i Sverige. Många av de författare som jag verkligen gillar och respekterar, som P.O. Engquist, Kerstin Ekman, Sara Lidman, har vid tillfälle varit inne på den genren. Men en del verkar ha problem med att förstå det här med en fiktiv berättelse baserad på historiska händelser. Man verkar klara av det om man ser ett historiskt drama på tv, men läser man i en bok är det som att man tappat kontakten med den där delen av svensk litteraturhistoria, funderar Larsmo.
Det som är faktabaserat i boken är platsen Swede Hollow och att den beboddes, till en början, av svensk, emigrerad, arbetarklass. Bland karaktärerna som Larsmo har befolkat området med är det bara en Karl Hammerberg, som dyker upp i sista biten på boken och är inblandad i en hemsk lynchningshistora, som är baserad på en historisk förebild.
En del i att Ola Larsmos bok väcker ont blod bland nättrollen är att flera artiklar om Swede Hollow drar paralleller till vår egen nutid. Att då var det "vi själva" som sågs som inflyttade utbölingar och behandlades likt många behandlar flyktingar till Sverige i dag. Och visst finns det likheter enligt Larsmo, även om han inte vill generalisera.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det är som att det alltid finns en plats ledig längst ner i sam-hället. Vem det än är som ska fasas in där, om det så är en somalisk flykting eller en svensk industriarbetare på 1880-talet eller finsk industriarbetare på 1970-talet så är de som kommer senast lite farliga. De är våldsamma, ohygieniska, kanske lite korkade, har svårt att lära sig saker och äter underlig mat. Så där pratade man om finska arbetskraftsinvandrare när jag var tonåring. Sedan kom grekerna, och då var finnarna lite bättre. Sedan kom jugoslaverna och då var grekerna lite bättre. Och de där historierna, till exempel om folk som bryter upp parketten för att odla potatis, dyker upp om dem alla.
Samma mönster följde i Swede Hollow. När de fattigaste svenskarna hade varit där ett tag så kom det italienare. Då sade man om svenskarna att de var korkade, men jobbade hårt och var hederliga. Sedan kom polackerna, och då sade man om italienarna att de är som de är, men de lagar bra käk, berättar Ola Larsmo.
– Om man tittar just på Swede Hollow så är det avlagringar av olika etniska grupper som har bott där efter varandra. När de till sist brände ner hela dalen och de hus som fanns kvar 1956 så var det en grupp om ungefär 50 fattiga mexikaner som bodde där.
"Sådana där var vi inte"
Att Swede Hollow får människor att dra paralleller till Wilhelm Mobergs Utvandrarna-serie är ofrånkomligt, enligt Larsmo själv.
– Det är nog inte någon i dag som är kritisk mot Mobergs böcker, alla tycker att det är bland det bästa i svensk romankonst, och det tycker jag också. Men problemet med Moberg är att hans romankaraktärer är så starka och välskildrade att de har trängt ut den historiska verkligheten. Och åter igen har vi det här problemet att skilja på fiktion och fakta. Moberg gjorde också mycket research och fick mycket skit från högerkanten som tyckte att han smutskastade svenskar när han skrev att de söp och svor, någon var prostituerad och lite sex var det också här och där. Och sådana där var vi inte, var den allmänna hållningen.
Karl-Oscar och Kristina har blivit sinnebilden av svenska utvandrare. Inte Arvid och Robert som var de som gick under. På något sätt har vi vaskat fram den ljusare sidan av de där berättelserna. Den är också sann, men den är inte hela sanningen. Majoriteten av utvandrarna från Sverige var arbetarklass från industrin. Och de flesta av dem hamnade inte ute på prärien utan inne i städerna.
