Resultatet blev över förväntan, säger duons ena hälft, Anna Berglind. Människor från flera generationer hade grävt fram personliga berättelser och anekdoter om sina möten med skogen.

– De delade med sig av fantastiska berättelser! De här berättelserna har blivit en utställning på plats, men vi ville också gå vidare och tänkte: Vad gör man av detta i coronatider?

Interaktiv och rumslig

Materialet blev till slut en webb­utställning där just minnes­berättelserna – som kommer från flera generationer av människor – ges plats. Besökarna kan genom att väga telefonen i handen, eller föra fingret eller musen över skärmen, ta del av minnena samtidigt som en bild av ett kalhygge breder ut sig som ett sår utan kanter och slut.

– Vi ville göra utställningen interaktiv men samtidigt rumslig. Vi ville att det skulle kännas som att man är omsluten av skogen, säger Anna Berglind.

Att duon fokuserar på just skogen bottnar dels i en nära relation till naturen, men också i ett politiskt ställningstagande.

– Skogen är sammanflätad med den jag är. Jag minns när jag bara var några år och lekte bland trädens rötter och byggde bo för skogsvarelser. Jag hade ett träd som jag satt vid och önskade mig saker hos. I sörmländska Lundaskog där jag bor i dag finns nästan ingen skog kvar. Bara lappar. Det går med rasande fart, det är en massaker, säger Anna Berglind.

Varför är utställningen viktig?

– Detta är ett nödrop – både på ett personligt plan och på ett betydligt större. Vi måste börja acceptera naturens rätt att finnas till. Den urskillningslösa skogsavverkningen måste få ett slut. Skogen innebär den bästa lösningen för planetens återhämtning eftersom den binder kol. Den är också viktig för rekreation och som ett andligt rum. Kolla bara hur fullt det är i skogen under corona. Vill du träffa folk ska du gå ut i skogen i dag.