Ny resa för Sinbad

Redan förra sommaren började Henrietta Helldin och Johanna Oranen i föreningen Teatervalvet att fundera på att göra teater av berättelserna från ”Tusen och en natt”. De brinner båda två för sagan som konstnärlig form och i ”Tusen och en natt” fanns både fantasin, det magiska, det vackra men även det hemska, som de kände passade in i deras teatervärld. När de läste sagorna lite mer ingående insåg de dock att budskapet behövde moderniseras.

– ”Tusen och en natt” är ju skriven på 800-talet och samhället ser annorlunda ut i dag. Vi kunde inte ställa upp på rasismen, våldet, kvinnoföraktet och den cynism som finns i de ursprungliga berättelserna, förklarar Henrietta.

Genuint osympatisk

De bestämde sig för att skriva ett teatermanus om Sinbad, sjöfararen. De gamla berättelserna om honom är äventyrliga och utspelar sig till stor del på eller under havet. Men han är en genuint osympatisk person som stjäl och dödar, aldrig blir nöjd, aldrig lär sig något, utan rastlöst far omkring i jakt på sin egen lycka. 

– Det var väldigt mycket ”jag vill ha och jag tar”, säger Henrietta.

Så Henrietta och Johanna låter i sin föreställning av ”Tusen och en natt” Sinbad fara ut på en ny resa där han möter Sjö-drottningen. Hon finns egentligen inte med i sagan men Henrietta och Johanna tyckte att Sinbad behövde en kvinnlig motvikt så de uppfann henne och gav henne dessutom ordentligt med makt.

Kvinnosynen i ”Tusen och en natt” är katastrofal, säger Henrietta. Det var ingenting som vi kunde stå bakom. Så vi skapade en sorts Moder jord-figur som står för det goda, för balansen i naturen. 

Bästa sommarjobbet

Livet Sinbad möter under havsytan är harmoniskt och vid Sjödrottningens hov träffar han idel vänliga fiskar och andra varelser, både mänskliga och djurlika. När Sinbad med sin arroganta, cyniska stil möter detta blir det förstås en krock men då börjar också hans förändring. 

– Det måste finnas en tydlig sensmoral i vår berättelse så att en karaktär som inte är så sympatisk ändå påverkas av sin omgivning. Det fanns inte i de ursprungliga berättelserna, förklarar Henrietta.

Scenografin till föreställningen är inspirerad av livet under havsytan, full av klara färger och med orientaliska former och figurer. Henrietta och Johanna är konstnärliga ledare men till sin hjälp har de bland annat haft 25 feriearbetare, ungdomar i 15–18-årsåldern, som har byggt och målat scenografin, skött ljussättning men också stått på scen under föreställningen. 

– Vi ger dem ganska stort ansvar och de förstår snabbt att om de inte gör sin uppgift så blir vi inte klara till föreställningen. Så från att vara ganska ”små” när de börjar blir de snart jättestrukturerade och vuxna. Och många tycker att det är det bästa sommarjobbet de har haft, avslutar Henrietta.