– Det är ett viktigt ämne och vi ser varje dag på nyheterna hur människor under omänskliga förhållanden försöker ta sig över Medelhavet. Det är frustrerande och jag har, som många andra, frågat mig vad jag kan göra för att hjälpa till, säger Eila Boholm Wall.
Måste berättas
Det är en ganska mörk historia som berättas på scenen, om flykten undan terror till säkerheten i Europa via omänskliga strapatser.
– Vi pratar om en grupp som vissa här i landet vill avhumanisera och det är viktigt att vi pratar om detta. Det är en tuff och mörk historia men det är en berättelse som måste få berättas. Och det finns många liknande historier som den vi berättar om Warsama, säger Marie-Thérèse Sarrazin.
Trots de mörka stråken i berättelsen vill de båda skådespelarna ändå att publiken ska lämna föreställningen med en känsla av hopp.
– Ja, hoppet är viktigt. Trots allt är vi alla människor och ganska lika varandra. Det finns goda människor och det finns kärleksfulla relationer och det vill vi också visa, säger Eila Boholm Wall.
Till pjäsen följer också en ta-första-steget-parlör, en guide för att möta och se de nya människor som kommer till vårt samhälle. Här kan man bland annat se vad ”hej”, ”hur mår du?” och ”ska vi ta en fika?” heter på olika språk.
– Vi kan alla göra något. Att bara säga hej, visa ett leende eller att se en ny människa i ögonen är en bra start, säger Marie-Thérèse Sarrazin.
Hon är veteranen i sammanhanget, är bosatt i Stockholm och har en lång karriär som skådespelare. I Sundsvall sågs hon senast i Julfrossan och har även medverkat i Teater Västernorrlands uppsättningar av Rykten på bygden och Sockerdagar.
Hennes medspelare Eila Boholm Wall gick ut Skara Skolscen i julas och Flyktfåglar är hennes första stora roll sedan examen. Hon har spelat för Sundsvallspubliken tidigare, i Spelet om stenstan, där hon bland annat gestaltade Kai Gullmar.
Ryms i en ryggsäck
Pjäsen spelas med ett minimum av rekvisita, i princip bara en enkel fond och några saker som ryms i en ryggsäck. Dessutom är de båda skådespelarna på scenen hela tiden.
– Det är starka känslor, kris och dramatik vilket hela tiden kräver mycket av oss på scenen. Samtidigt känns det bra och angeläget att spela upp den här historien och använda min yrkeskunskap som skådespelare i samhällsdebatten, säger Marie-Thérèse Sarrazin.