Ett bra kafé kan man campa på. Som ett välkomnande vardagsrum bjuder ett bra kafé in till långa sittningar med vänner eller arbete. Länge talades om kafédöden och det skylldes på att det var bekvämare med öl eller tv-kanna framför televisionen hemma. De gamla kaféerna låg också ofta på attraktiva lägen i staden, där tomterna och lokalerna lockade exploatörer som var mera intresserade av handel och spekulation än att bida sin tid över en god kopp kaffe. Som tur är tycks kafédöden ha kommit av sig, i alla fall i centrala Malmö. Det öppnar kontinuerligt nya kaféer och de redan etablerade fortsätter att locka gäster.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Denna vecka jämför vi ett nytt och ett gammalt ställe på Möllevången, placerade alldeles i närheten av varandra, nämligen Café Jesusbaren på Falsterbogatan 27b och Simpan på Simrishamnsgatan 3. Båda platserna erbjuder det som är centralt; Ett bra kafé ska vara ett välkomnade vardagsrum där människor erbjuds mat och dryck och kan mötas eller sitta på egen hand och fundera eller arbeta.
Miljön
Det optimala läget för ett kafé är en hörnlokal, där gästerna kan spana ut åt två håll samtidigt. Inget av ställena uppfyller detta. Perspektivet mot Jesusparken erbjuder Jesusbarens besökare grönska och några enstaka flanörer att spana in. Simrishamnsgatan är onekligen livligare, men inte direkt skön att kolla in. Interiören på Jesusbaren är luftig och kärleksfullt pyntad med filmaffischer, katolsk ikonografi och sydamerikansk revolutionsromantik. Här finns också en liten lekhörna för barnen. På Simpan är det mera kaotiskt och inte helt rent. En övergiven datorhörna och ett par spelmaskiner samlar damm. Någon konstnär ställer ut. Lite trasiga kuddar här och där. Lokalen erbjuder å andra sidan flera undanskymda hörnor att häcka för sig själv i.
Jesusbaren–Simpan, 1–0
Tillgänglighet
Den som har svårt med trappor får problem att komma in på båda ställena. När man väl är inne är det å andra sidan lättare att röra sig på Jesusbaren. När man kan komma in, alltså – Jesusbaren har bara öppet på dagtid och stängt på måndagar. Simpan har öppet för det mesta och som ett riktigt bra kafé ändrar det karaktär under dagen från frukost, över lunch och fika till kvällens häng.
Jesusbaren–Simpan, 0–1
Mat och dryck
Jesusbaren har inga rättigheter. Ingen öl till hänget alltså. Men utbudet av drycker är stort och kaffet är mycket gott. Matpatrullen provar den hemlagade pastan (89 kronor), vid tillfället linguine med tomat, parmesan och basilika. En så enkel rätt kan verkligen gå hur som helst, men tallriken vi får är vacker och pastan smakar utmärkt. Vi provar också husets hemlagade veganska chokladkaka (35 kronor) som serveras med vaniljglass och färska bär. Chokladsmaken är fin och balanserad och bagaren har lyckats undvika den värsta fadda smaken som alternativen till smör kan ge.
Simpan har ett varierat men inte särskilt upphetsande utbud: smörgåsar, sallader, snacks och smårätter. Vi väljer en sallad med chevre (79 kronor) och en gulaschsoppa (85 kronor). Salladen är passabel. Ovanpå den tråkiga isbergssalladen ligger två skivor ost som har värmts på något. Hela valnötter tronar på toppen. Dressingen är bättre. Gulaschsoppan kommer direkt från burken, kanske har den rent av spätts ut något på vägen. Det finns mycket god mat att äta på Möllan, inte minst på Jesusbaren. Om man erbjuder sina gäster burksoppa bör man inte bli förvånad om de inte kommer tillbaka.
Jesusbaren–Simpan, Jesusbaren vinner på walk over.
Pokalen i Kafékampen går denna gång alltså till Jesusbaren.