BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det känns väldigt roligt och väldigt stabilt. Vi har gått från en festival med olika huvudmän och olika namn till något som nu börjar få en enhetlig identitet. Tre år sätter en ram, men samtidigt är festivalen ung och ny i formen, säger festivalproducenten Karin Johansson.
Har inte haft några speciella teman
UEFF håller fast vid sin europeiska profil. Men både Karin Johansson och Daniel Tollefsen Altamirano – som också är med i arrangörsgruppen – säger att festivalerna hittills egentligen inte har haft några speciella teman. Ändå har ämnena gränser och gränsdragningar dykt upp i många filmer. Berättelser om vi – dem, innanför – utanför. Det är kanske oundvikligt, med tanke på hur samtiden ser ut, och historien har sett ut, i Europa.
– Vi lever i en tid där de enkla svaren på svåra frågor ofta får ett väldigt stort utrymme. Det som är så speciellt med film är att den kan lyfta frågorna och visa på en komplexitet. Det blir väldigt nyanserade berättelser, säger Daniel Tollefsen Altamirano.
Invigningskortfilmen är Knutte Westers Här är gränsen, som handlar om en ung flykting som traskar runt i leran på en svensk åker och pekar ut var gränsen går. Om gränsen verkligen finns och vad som i så fall händer när man korsar den, är oklart.
– Med tanke på hur dagens Europa ser ut, kan vi själva läsa ut mycket av det enkla i filmen, säger Karin Johansson.
Andra filmer med liknande tema är The longest run, av grekiska Marianna Economou, som visas i dokumentärklassen. Den handlar om två flyktingar som blir anklagade för människosmuggling och därför satta i fängelse. Den spanska Pikadero av Ben Sharrock handlar om ett ungt par som är hårt drabbat av den ekonomiska krisen – allt de vill är att ha lite privat tid tillsammans, men var ska man ha det när man inte ens har en egen bostad vid snart 30 års ålder? En gigant inom film med socialt samvete är brittiska Ken Loach. Hans Jag, Daniel Blake, om en arbetslös snickare i en mardrömslik Kafkakamp med myndigheterna, har svensk galapremiär på festivalen.
En av de gästande filmskaparna är Margreth Olin, norsk regissör och producent. Hon har tidigare gjort långfilmen Engelen och en mycket uppmärksammad dokumentär om asylsökande barn. I år har hon med sig dokumentären Mannen från Snåsa, som handlar om en helbrägdagörare. I filmen lindrar han 22 människors plågor med sina bara händer. Hokus-pokus, anser många.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Den berör starkt ändå, trots att man kan känna sig tudelad i frågan. Jag tror att den kommer att ge tittaren väldigt mycket, säger Daniel Tollefsen Altamirano.
I övrigt blir det mycket spansk och polsk film, men också barnfilm, filmer med queertema, många dokumentärer, specialvisningar av udda filmer som bör upplevas på storduk och så det återkommande evenemanget Sing-a-long – i år till Grease, där Ersbodakören backar upp för de blyga i publiken. Dessutom gör som vanligt Dellie maa – Sápmi indigenous film and art festival ett nedslag på UEFF och visar film och konst producerad av urfolk från hela världen.
Rejäl satsning
Det blir också en rejäl satsning på lokalt producerad film. Tretton filmer i varierande längd från länet visas – bland annat har Victor Lindgren premiär på två stycken: Den blomstertid nu kommer och Robbans video – jobb, villa, vovve och tatueringsstudio. Men det kommer även att visas norrbottniskt producerade filmer och filmer som är gjorda i samarbete mellan norrbottniska och västerbottniska filmskapare. Filmgenrerna spretar åt alla tänkbara håll.
– Min favorit är @janabringlove, en femminuters skräckis, som är väldigt speciell och väldigt snygg, säger Daniel Tollefsen Altamirano med tydlig förtjusning i rösten.
UEFF har alltså hittat formen och satsar på att bli en självklar och återkommande del av Umeås kulturliv. Tidigare i år fick festivalen 1 miljon kronor i stöd från kommunen och både Karin och Daniel uppfattar det som att kommunen vill fortsätta att vara med och satsa.
– Vi har en stark lokal filmproduktion i Västerbotten, men vi har inte alltid haft en visningsplats. Nu får länets filmer en publik, i och med festivalen. Där fyller vi verkligen ett syfte, säger Karin Johansson.
UEFF pågår den 21–27 november. Den avslutas med en stumfilmskonsert till filmen Flickan i frack – en för sin tid utmanande film med queertema och crossdressing – tillsammans med prisutdelning av festivalens stipendium Storspoven.
