– Det var tänkt som en kampanj under Bokmässan i Göteborg 2017, där vi bad både mässbesökare och våra medlemmar i Facebookgruppen om att dela med sig av sina berättelser kring mod. Vi tänkte att det skulle vara klart på en vecka, men fick vi jobba i tre månader med bara insamlandet. Vi har försökt hitta så många olika berättelser som möjligt och även tänkt lite kring vem som berättar för att få den här bredden på bidragen.

På ett annat förlag kommer just nu en bok som heter ”Om farfar hade stannat där, så hade jag inte funnits här – 67 röster om ursprung”. Även det är ju en bok som uppstått ur en kampanj i sociala medier. Är det en slump eller hänger de här böckerna samman på något sätt?

– Gör det? Det har jag inte sett! Men vad roligt, den boken vill jag köpa! Det är en slump men sådant här är inte något ovanligt. Det är ju så med idéer och vi är många som går runt med samma tankar nu.

#Jagärhär har bildats för att jobba för ett bättre debattklimat inte bara i Sverige. Men samtidigt har er organisation fått kritik för att ert interna debattklimat inte ska vara så öppet och bra. Vad säger du om det?

– Vi har inte fått kritik från någon seriös aktör. Men vi tänker mycket på det ändå och det är ju precis varför vi finns. För att förändra debattklimatet. Vi har två moderatorer varje dag som kollar så att alla aktioner går till som de ska och ingriper om det uppstår något problem.

– Vi är 75 000 medlemmar i Facebookgruppen och har funnits i över två år. Det är tvärtom helt fantastiskt hur fint det fungerar. De ”artiklar” som cirkulerar på nätet härstammar från alternativa medier samt ett par bloggare som har betalt för att skriva den här typen av texter. Det material de lyfter fram – som de påstår ska komma från oss – är sådant som de klipper och klistrar ihop.

– Det är så nättrollen jobbar. De går in för att störa, förstöra och trötta ut dem vars åsikter de inte gillar. I det ingår också att hota och skrämma. Både jag själv, min familj, mina grannar och våra samarbetspartners har varit utsatta för attacker, som alla har till syfte att skrämma oss till tystnad.

”Vad är det som gör att bägaren rinner över, vad är strået som välter lasset, vad är det som driver dig och mig”, skriver Minna och Magnus Dennert i förordet till boken ”#jagärhär – 97 röster om mod”.

Svaren kommer i skilda stilar och olika tonarter. Dagens ETC presenterar citat ur några av dem.

Mod kompenserar

Eva Dahlgren har bidragit med en dikt om vad mod är. Dikten slutar med orden:

”Jag är fysiskt räddhågsen
Jag åker inte skidor skridskor cyklar sällan står helt inte på stegar dyker inte från klippor
Badar
väldigt fort där gäddor simmar
Jag har spikskor om vintern
Men modkompenserar det i tal och tanke
Och
Öppnar mina fönster på vid gavel och låter korsdraget göra sitt”

Dynamiska människor

Sara Lövestam berättar om hur hon som tonåring kom ut som homosexuell. Många år senare arbetade hon som lärare och undervisade i SFI, svenska för invandrare. Rådet hon fick från kollegorna var att inte berätta om sin sexuella läggning för eleverna. Sara Lövestam följde först rådet, men insåg med tiden att hon hade hamnat i en ny garderob och kom ut – för andra gången.

Resultatet av att kliva ut ur garderoben inför en grupp där många kom från länder där homosexualitet inte är accepterat blev varierat – och på nästan alla sätt positivt.

”Det visar sig helt enkelt att mina elever är människor. Dynamiska, reflekterande människor med så mycket mer än en statisk kultur som dikterar deras tankebanor. En del är hbtq-aktivister, andra djupt religiösa. Vissa är mer konservativa, som människor är. Vissa är mer empatiska, som människor är.”

Mobbaren hörde av sig på Facebook

Cilla Wyke berättar om sin skolstart som sexåring, där hon blev mobbad av de större killarna. Avslutningen på berättelsen är:

”För några år sedan fick jag vänförfrågan på Facebook från de två värsta mobbarna. Jag frågade dem vad de ville.
De ene ville säga förlåt ... och den andre ville träffa mig.

Vi åt lunch tillsammans. Det kändes väldigt konstigt att sitta där. Han var sig lik, och ändå inte. Han berättade att han hade tänkt mycket på mig genom åren, hur han och hans kompisar hade triggat var­andra för att se vem som kunde få mig att gråta först.
Han berättade hur han skämdes, och hade tvekat att kontakta mig på Facebook.

Jag berättade att jag hade gått vidare, att jag är lycklig, att jag uppskattade hans mod att kontakta mig.
Och jag förlät honom.”

En mur mot hatet

Janne Kurikka är murare och har skrivit en kort betraktelse om att bygga en hållbar mur. Inledningen på texten är:

”Jag är murare och tänker därför ofta på att vi är som tegel­stenar, tätt ihopfogade för att bilda en stark mur emot vågor av oresonligt hat.”

Måste arbeta med modet

Alex Schulman berättar om sin första dag på gymnasiet och om en händelse i skolmatsalen, där klasskamraten Johan reste sig och ingrep när en kille blev trakasserad. 

Han slutar sin text med:
”Det är så lätt att resa sig och ta en svag i försvar. Det är så svårt att resa sig och ta en svag i försvar. Johan hade det i sig. Jag tror att de flesta av oss har samma patos i oss som Johan, att vi instinktivt känner vad som är rätt och fel, att vi vill ingripa när någon behöver vår hjälp.

Men vi är många som måste arbeta med modet.”