– Kvinnohistoriskt museum är till för alla dem som inte fått sin rättmätiga plats i historien. Det är också till för alla de kvinnor som idag vågar ta fajten och som vågar ge sig in i alla dessa maktsfärer. Men framför allt är museet till för min mamma, och era mammor, och döttrar och allt vad det kan vara.
Dessa höga målsättningar sätts upp för Sveriges första kvinnohistoriska museum när kommunfullmäktigeledamoten Tamara Spiric invigningstalar vid museets formella öppnande den 22 november i Umeås nya kulturhus Väven.
Tamara Spiric slutför i och med invigningen sitt uppdrag som ordförande i den styrgrupp som har ansvarat för uppbyggnaden av museet. Nu övergår museets drift till kommunens jämställdhetsutskott. Spiric är säker på att museet kommer ha stor betydelse:
– Jag hoppas att museet kommer vara ett instrument för att lyfta upp och synliggöra kvinnors historia, men jag hoppas också att museet kan bidra till en samtida diskussion kring maktordningar i samhället och det utrymme som människor får utifrån bland annat sin könstillhörighet.
”Vill inte ha ett museum”
Men museets väg från idé till verkligt projekt har varit allt annat än rak. Under 2013 hoppade dåvarande projektledaren Charlotta Gustafsson av uppdraget efter konflikter med Tamara Spiric, och även Veronica Kerr, Kristdemokraternas representant i styrgruppen, och Tina Myhrberg från Moderaterna lämnade sina platser i styrgruppen.
– Vi vill inte ha ett kvinnohistoriskt museum. Vårt parti stod bakom den ursprungliga uppgörelsen i kommunfullmäktige om att Kulturväven bland annat skulle innehålla ett nytt kvinnohistoriskt museum, men med tiden svällde projektet och såklart i takt med det även kostnaderna, meddelar Tina Myhrberg i en skriftlig kommentar inför museets invigning.
Tina Myhrberg anser att de pengar kommunen lägger ut för museets driftskostnader skulle göra mer nytta inom skolan och äldreomsorgen. Men det är inte bara för ekonomiska aspekter som museet kritiserats – minst lika omdebatterat är dess politiska innehåll. Museet ska nämligen inte bara visa på samhällsförhållanden och kvinnors villkor förr i tiden. Inskrivet i dess avsiktsförklaring står också att museet ska utgöra en aktiv aktör i samtidsdebatten. Exempelvis står det på museets hemsida att museet ska engagera sig i hur en ”jämställd fördelning av möjligheter, makt och inflytande mellan kvinnor och män skulle kunna se ut”.
– Museet ska synliggöra hur kvinnors situation har varit i historien men också utgöra en stark debattröst även i samtiden, eftersom detta också avgör hur vår framtid kommer att se ut, konstaterar Tamara Spiric.
Öppnar med två utställningar
Tamara Spiric har genom sitt arbete som ordförande i styrgruppen tydligt upplevt hur just museets uppdrag som aktiv samhällsaktör lett till en hel del kritik från de politiska meningsmotståndarna.
– I början ställde sig i princip alla partier bakom projektet, kanske för att det var lite oklart vad museet egentligen handlade om. Men sedan när det konkretiserades och man insåg att detta inte var något halvhjärtat inslag utan ett seriöst projekt för att komplettera den historiebeskrivning som finns, och också att vara en röst i samhällsdebatten – då visade det sig att de som är nöjda med de maktordningar vi har i samhället idag inte längre var intresserade.
Museet öppnar med två utställningar. Den ena, En ropande tystnad, pågår till 15 mars 2015 och kretsar kring det som museet beskriver som ett tryckande tabu som rått – och ännu råder – genom historien kring äldre kvinnors livsvillkor och livsöden.
Utställningen består av ett par videoinstallationer visandes äldre kvinnor med tejpade munnar, ett antal kortare texter kring fördomar och föreställningar om äldre kvinnor och på central position i utställningshallen står konstverket ”Tantfullness”, av Susanna Arwin. Konstverket föreställer vad som bäst beskrivs som en terracottaarmé av äldre damer med tantiga kläder och handväskor i hand, alla med blicken stadigt framåt och resolut hållning. Men längst bak står så en av tanterna trotsigt i motsatt riktning, och bryter hela flödet.
Den andra utställningen, Rötter – en trasslig historia, kommer att vara kvar i två år. Denna utställning är enligt museichefen Maria Perstedt tänkt som en introduktion i feminismens grundidéer och utgör en sorts intensivkurs i de senaste tvåhundra årens västerländska tänkande inom området.
– Utställningen förmedlar de rötter på vilka de övriga utställningarna vilar, förklarar Maria Perstedt.
